Plaza de Encarnación Puchol

I morse gick vi ner till havet. Det vankades strandgympa för morgonpigga svenskar. Högtalarna var riggade likt förra måndagen men idag fick dom kämpa för att ljudet skulle nå ut. Havet brusade riktigt ordentligt. Trots allt blåste det nästan ingenting men det bevisar ju också att havet lever sitt eget lilla liv med undervattenströmmar och sådant. Ett gäng surfare passade också på att testa vågorna denna morgon så vi var långt ifrån ensamma där nere idag. Ellen var på tråkhumör och ville inte alls jaga boll i sanden eller bygga några torn. Vi lastade ner henne i vagnen igen och drog oss bort mot stora torget i La Mata - Plaza de Encarnación Puchol - som det så vackert heter.

På vägen dit går vi förbi gator som är namngivna efter länder. Avenida Suecos exempelvis. Svenska avenyn. Jag tror minsann att spanjorerna tänkt till när dom namngett gatorna och försökt få dessa att efterlikna de länder som gatorna fått namnet efter. Svenska avenyn exempelvis är så karg, livlös och tråkig och har på ett ypperligt sätt fångat den stereotypiska bilden av en svensk.

Danskarnas gata däremot har på ett ypperligt sätt fångat bilden av världens lyckligaste folk. En park kantad av palmer pryder deras aveny och det fullkomligt skriker "hygge", "7-timmars arbetsdag" och "grön tuborg om hela gatan. Bra gjort spanjorer!

Framme på torget hade Ellen tinat upp och lekte sedan av sig en stund. Åka rutschkana tycker hon är roligt men blir smått förbannad när hon inte klarar av det själv. Framförallt när hon inte kan gå tillbaka samma väg som hon kom ner utan halkar tillbaka. Det är både lustfyllt och sorgligt på samma gång att se på. Till slut brukar hon sträcka armarna mot en och vi visar då att du får gå tillbaka runt och börja om från början. Men skam den som ger sig och skrattar bäst som skrattar sist, säger Ellen. En dag kommer hon ju garanterat klara att gå uppför rutschkanan. Men det dröjer nog några månader till.

På torget var det inte särskilt livat i övrigt. Det är det sällan denna tiden på morgonen. Det är bara om onsdagarna det är livat. Då är det marknad några gator bort härifrån och det kryllar av människor överallt. Uteserveringarna räknar pengar och alla dricker kaffe i solen och ser nöjda ut. Det är ett gott liv. När solen steker i skinnet åker jacka och tröja av och sommaren gör sig påmind. När solen går i moln åker allting på igen och sommaren är ett minne blott. Detta resulterar i att man inte riktigt vet hur man ska klä sig. Jag har dock alltid shorts då jag tycker det tillhör när man är utrikes. Tur vi har vagn som kan bära alla kläder som åker av och på. Vi håller just nu också utkik efter julgranen. Jag har för mig att det ska komma en julgran till detta torg. Men det kanske dröjer till första advent. På stora torget inne i Torrevieja kommer det en gran från Småland den 3 december. Dit ska vi på kvällen när dom tänder har vi bestämt. Paulinas mamma gör oss då sällskap så vi tänkte att hon kan behöva lite känsla av Sverige då hon varit här nere i hela två dagar vi den tiden.

Vi är även mitt uppe i skördetider. Överallt dräller det av oliver och dadlar. Vissa gator är alldeles kletiga av dadelsmet. Ellen tycker det är helfestligt att sitter under olivträden och plocka. Inte lika kul för oss att se till så hon inte stoppar dom i munnen, vilket hon tack och lov inte gör särskilt ofta.

Ellen inspekterar fallfrukt från olivträdet

Idag var vi på Lidl och handlade. En underskattad affär. Hemma vet jag inte riktigt hur det ser ut då jag sällan eller aldrig varit inne i en Lidl. Men här har dom nästan bäst utbud av ekologiska produkter. Inte lika bra som dom stora hästarna Alcampo eller Carrefour men långt bättre än Mercadona (som tävlar i att inte ha något ekologisk alls), Dialprix och andra liknande butiker.
Dom hade även glögg på Lidl. En kopp sådan smuttar jag på i detta nu. Inte lika gott som hemmavid. Men nu är vi inte hemma och då smakar det som mycket annat som inte är som hemma. Helt okej.