86 kvadrat - fast idag bor vi på 74

När man passerat 20-någonting och går över på v.30 känns det nära på något sätt. Min mentala milstolpe är v.36. Även om jag inte haft några som helst tecken på att förlossningen är nära har ändå oron över en för tidigt född bebis funnits där. Når jag bara v.35 vet jag att bebisen kommer klara sig bra om den nu skulle välja att titta ut. Idag gick jag en första "lång" promenad på några veckor. 3,7 km utan smärta. Det var en sån lättnad och jag trodde nästan inte det var sant. Den senaste tiden har 1 km räckt för att smärtan ska ta över. Hoppas innerligt jag kan göra det några gånger i veckan för jag saknar mina promenader. Även om det bara är 10 veckor kvar så är 10 veckor lång tid om man ska vara rörelsebegränsad och efter förlossningen väntar ytterligare några veckor med ett lugnt tempo. Men sen så. Då blir det fart på denna kroppen. Som jag längtar efter ett aktivt liv och kunna träna på riktigt! Nu är jag i det läget att jag inte minns hur man mår som icke gravid, det kä...

Idag är det 4 år sedan Niclas och jag träffades för första gången. Vi fick kontakt den 23 juni 2013 via Mötesplatsen, ett ställe jag ALDRIG skulle bli medlem på. Men efter övertalning från en vän, Jennie, gjorde jag motvilligt en profil och sa att jag ger det en månad, sen går jag ur. Jag scrollade igenom hela Helsingborg med omnejd och fick 110 resultat. Valde ut dom 3 som verkade mest intressanta och tänkte skriva till dessa tre när jag kände att jag väljer ut den jag allra helst vill få kontakt med och börjar där. Det var Niclas. Jag minns att på hans profil stod det "Favoritdoft - tång". Tänkte direkt att denna killen har humor. Alla andra hade skrivit "rosor" och annat tråkigt så Niclas stack ut lite ur mängden vilket jag gillade. Vi började maila fram och tillbaka och bytte ganska snabbt nummer. Vi ville inte dra ut på det utan ville träffas så fort som möjligt så vi bestämde oss för att ses 4 dagar senare, den 27 juni, för att ta en promenad och prata. Avslap...

Det har varit en fullspäckad midsommarhelg för vår del. Vi firade midsommarafton uppe i skogen med gänget vi nu firat flera midsomrar och nyårsaftnar med. Det börjar bli en tradition att fira dessa högtider tillsammans. Vi var 6 familjer med x antal barn. Himlans trevligt även om det blir väldigt annorlunda med en 1-åring att hålla koll på och få nöjd. Vi vill inte riktigt inse att det blir total pannkaka av allt när våra kvällsrutiner bryts. Det blev ingen rolig midsommarnatt och nästkommande dag blev också knepig. Dock sov hon 17.30-07.30 på midsommardagen-igår. 14 timmar oavbrutet. Helt sjukt! Jag var i chocktillstånd när jag vaknade. För övrigt har vi börjat uppleva den sprudlande 1-åringen vi läst om i flera böcker om barns utveckling. Nu har den fjärde tanden brutit igenom och en femte är inte många dagar bort. Detta har säkerligen varit orsaken till Ellens väldigt svajiga humör då hon nu allt som oftast sprudlar om dagarna. Hon är så rolig att ha att göra med även om det är...

Att vara en fisk som simmar mot strömmen i dom flesta lägen är tufft. Nu som gravid tycker jag det är ännu jobbigare. Vet inte om det är alla hormoner? Jag känner mig inte lika mentalt stark som annars och har svårare att stå på mig. Känner mig oerhört skör och tycker det är jobbigt att bli ifrågasatt. Dock är jag fullt medveten om att våra val (av alla dess slag) väcker många tankar och frågeställningar hos andra och jag vill så gärna berätta hur vi tänker men tycker ändå det är lite jobbigt varenda gång. Just nu hade det varit skönt att simma medströms och bara flyta med för att psyket ska få vila. Att bli medveten och vara en ifrågasättande individ kräver mycket. Det kräver att man är påläst och inte sväljer allt med hull och hår. Samtidigt är jag inte ett uppslagsverk och kan inte allt utantill - vilket jag många gånger tycker att det nästan förväntas av oss motsträvare. Eller så är det bara en känsla jag har. Att leva efter det vi tror på är lätt när man är två vuxna men när m...

Jag glömde helt bort att uppdatera och ta foto v.28. Nu är vi i sista trimestern och det är bara cirkus 11 veckor kvar till nedkomst. Sjukt! Just nu är jag inne i en längta-period. Varje gång jag får hem Traderapaket till bebben rycker det i livmodern. Tänk att jag snart ska få en bebis. En liten pytte som luktar så gott och vill ha massor av närhet. Åh, jag älskade Ellens bebistid så jag hoppas jag kommer älska denna lika mycket. Som jag ska njuta! Vi är ju två från dag 1 så jag har världens möjlighet att faktiskt njuta fastän vi har en 17-månaders samtidigt som en nyfödd. Jag tror och hoppas vi ska få en bra erfarenhet av så täta barn. Det är min vision i alla fall. Foglossningen kommer och går. Vissa dagar är det vidrigt medan andra ligger den mest som ett störningsmoment och gnager lite. Jag har undvikit långa promenader dom två senaste veckorna. 2 km har jag hållt mig till under mina bra dagar och det har gått bra. Jag satsar på träning på gym, iw och spinning istället när prome...

Det har nog inte undgått många att det just nu pågår en stor diskussion om mässlingen på media. Det pratas om mässlingpartyn, antivaxxers, mässlingutbrott och yada yada. Jag är medlem i flera vaccingrupper på Facebook där vi som väljer att inte vaccinera kan ventilera, diskutera, dela forskningsrapporter och annat som rör vaccin. Den senaste veckan har det haglat in inlägg om kändisar som går ut med att det borde bli tvångsvaccinering i Sverige, hur dumma i huvudet vi föräldrar är som inte vaccinerar våra barn, hur våra barn går runt i samhället som en tickande mässlingsbomb som kan ta död på barn som pga nedsatt immunförsvar inte kan vaccinera osv. Jag har själv varit aktiv i en diskussion på Instagram där en kändis tog upp detta med mässlingen och jag ställde endast sakliga frågor och bad om källor på hennes påståenden. Fick påhopp och väldigt otrevliga svar trots att jag inte var det minsta otrevlig eller uppnosig. Varför triggar detta så många? Det tråkigaste i detta tycker j...

Livet rullar på här ute på landet. Niclas jobbar ju igen och det är såklart jättetråkigt. Hade jag fått välja skulle vi alltid gå hemma ihop. Trodde aldrig jag skulle säga så. Jag har alltid förespråkat saknad. Det är bra att sakna, och det tycker jag fortfarande men jag har hellre honom hemma varje dag än är utan honom några dagar i veckan. Det gick så oförskämt bra att vara hemma tillsammans så just nu känns Niclas jobbdagar ganska jobbiga. Och det är jobbigt att vara ensam med en 1-åring när man är ganska så långt gången i graviditeten, men det går över förväntan! Idag har vi uppdaterat trädgården lite. Vår ekonomi har varit väldigt stram ett tag nu då FK inte betalat ut min sjukpenning förrän nu och Niclas gått på föräldrapenning, men nu blev kontona påfyllda igen. Detta resulterade i att vår lilla unge kunde få en gungställning och en sandlåda. Niclas var överlycklig imorse över att han ÄNTLIGEN skulle få bygga igen. Han har saknat att "ha något att göra" (tolka det ...

Vi hade en trött Ellen hela förmiddagen så vi bröt den tråkiga stämningen här hemma med att köra till Ängelholm. Det var dags att kolla på syskonvagn och Babyproffsen i Helsingborg gillar vi inte så vi körde till Baby V i Ängelholm. Vi har varit inställda på en Emmaljunga double viking 735 men efter att ha finkammat Blocket och kollat angränsande län och det inte kommer ut några nya och alla ligger runt 7-8000:- kände vi att vi får åka och provköra en på riktigt för att veta om det är en sådan vi verkligen vill ha eller om vi vill ha någon annan och kan utöka vår Blocketgranskning. Vi har varit lite inne på Kronans syskonvagn eftersom vi varit nöjda med vår Kronan enkelvagn. Niclas utbrast imorse när jag sa vad alla begagnade Emmaljungas kostade på Blocket - 8000:- för en vagn! Aldrig i livet!!!! Där går gränsen. Men efter att ha finkammat affären på syskonvagnar och insett att vi inte har så många vagnar att välja på eftersom mitt krav är att sittdelen ska gå att ha både fram och...

Jag känner så igen gravidfokuset just nu från när jag var gravid med Ellen. Det som varit annorlunda denna gång är att graviditeten länge var i skymundan eftersom Ellen upptar allt mitt fokus om dagarna. Nu går den dock inte att undvika längre. Från denna veckan har jag känt mig som jag gjorde när jag var höggravid med Ellen. Foglossningen har vissa dagar varit fruktansvärd. Jag har gått som om jag haft en värdefull check i baken som absolut inte får tappas = myrsteg med spända skinkor. Jag kan inte längre gå promenader utan att få jätteont, även om jag har foglossningsbälte. Jag testade indoor walking igår och spinning idag och båda två kändes bra. Tack och lov! Det får rädda mig även denna gång. Jag fasar dock för hur resterande 13 veckor ska bli när jag redan nu har så här ont. Jag hoppas innerligt att det ger med sig lite eller inte blir värre i alla fall. Jag hade glömt hur ont det gör. Dom senaste dagarna har jag känt mig allmänt less på att vara gravid. Känt mig precis som när...

Idag var min första hela dag med Ellen på egen hand på över 100 dagar. Tänk att vi varit 2 st på ett barn i över tre månader. Det bästa vi någonsin gjort! Även om dom 5 senaste veckorna inte blev som planerat då jag egentligen skulle jobbat, men efter omständigheterna har vi haft det otroligt bra. Vilken skillnad det är på att vara två. Jag har fasat lite för denna dagen då jag tyckt att det varit jobbigt att ha Ellen själv i bara några enstaka timmar när Niclas pysslat med annat. Men dagen har gått över förväntan. Hon har ätit jättebra alla mål under hela dagen, vilket inte tillhör vanligheterna just nu. Något mål brukar bli halvdant och vi får truga, locka och pocka för att hon ska äta. Har sett en liten tand i underkäken så det är säkerligen den som spökar. Jag har bott på golvet nästan hela dagen. Dels för att natten som gick var katastrof så jag har känt mig extremt bakis hela dagen och legat och blundat till och från och för att jag har ont i fogarna. Ellen har varit nöjd ändå ...

Nu är det snart veckobyte igen, byter på lördagar, men just nu är vi inne i v.26. Vilken skillnad det är från vecka till vecka nu. Hade glömt hur fort allt kan förändras. Det som kändes jättebra en vecka kan vara störtomöjligt nästa. Just nu tampas jag med foglossning i blygdbenet. Vid för mycket rörelse kommer det och ger inte med sig förrän jag sätter eller lägger mig ner. 4 km är max vad en promenad kan vara just nu. Jag var hos barnmorskan i måndags och fick då testa ett foglossningsbälte - helt ljuvligt! Beställde ett på direkten som ska hämtas ut imorgon. I övrigt var allt bra med Stina-Kalle. Det var full aktivitet i magen när vi lyssnade på hjärtat, slagen låg allt mellan 128-148. Mitt järnvärde ligger på 114 och blodtrycket är fortsatt lågt. Har fortfarande mycket yrsel. SF-måttet ligger en liten punkt ovanför normalkurvan och växer på fint. Jotack, det känns. Känner mig redan otymplig och ganska stor och än är det många veckor kvar. Spännande att se hur det ter sig, om jag b...