La Mata



”Hej, är det Niclas?” Jajamen svarade jag. Det var Mas Amigos, föreningen som vi hyr bostad av, som ringde. Dom var i området en halvtimme tidigare än planerat och frågade om dom kunde komma förbi och kvittera ut nycklar och slå ett öga så att vi inte slagit sönder radhuset eller sålt alla möbler till en frilansande gatumusikant. Detta hade vi inte gjort och det blev en grön bock i protokollet. ”Jaha, då bär det hemåt till Sverige igen då, hehe” Sade mannen. Ääääh ne…, svarade jag med en bestämt men samtidigt nervös röst. Dom har väl inte glömt nycklarna till vårt nya hus vi hyrt, for genom min skalle i samma stund. ”Vi ska flytta till La Mata idag. Du ska ha med dig nycklarna dit enligt mina papper jag har” Svarade jag i nästa andetag. ”Vem har du pratat med om detta för den informationen har inte jag fått” Svarade mannen. En stund senare kom det fram att någon på kontoret inte kommer få en bakelse till fikat på fredag om man säger så. I mina papper som jag har fått har jag även fått lovat att nycklarna till vårt nya boende skulle kvitteras ut samtidigt som vi lämnar nycklarna till det gamla. Men denna informationen var det bara jag och en anställd på Mas Amigos som hade. Mannen ursäktade sig för företagets vägnar och lovade att möta upp oss i La Mata när vi kom dit med taxi ungefär en timme efter att detta möte ägde rum. 

10 minuter senare ringer telefonen igen. ”Nille-pille här” svarade jag inte. Men jag kunde gjort. På andra sidan luren fanns Agneta. En annan medarbetare på Mas Amigos. En sådan som trodde hon kunde köra över mig. Hon sade utan andningspaus ”Hej.. Du, det har ju blivit lite strul med nycklarna. Olyckligt och så. Ni får helt enkelt komma hit och kvittera ut dom för vi har ingen som kan komma till La Mata och möta upp er. Ni har ju bil eller hur så det är ju inga problem.” Varpå jag svarar. 1:Vi har ingen bil. 2:Vi åker taxi. 3:Vi kommer inte komma till er. 4:Ni har gjort fel. Svaret kommer blixtsnabbt. "Aha, men då får ni får ta taxi hit och sedan bokar vi en ny till er härifrån efter att ni hämtat nycklarna” Varpå jag blir sådär störigt otrevlig i rösten som jag kan bli när jag pratar med inkompetenta personer som inte förstår vad jag försöker säga. ”Vi har två små barn. Absurt mycket packning. Vi har en stor taxi på gång och vi kommer inte komma förbi ert kontor. Ni ska möta oss med nycklarna i La Mata.” Detta gick hem och hon önskade mig till och med en trevlig dag. 

Vi satt nu och väntade på taxin. Jag sa till Paulina ca 10 minuter innan bilen kom rullande. ”Det förvånar mig inte om det kommer komma en liten taxi med plats för en person och en liten knähund. Dom har garanterat inte förstått mig när jag övertydligt skriftligen meddelat att vi behöver en minibuss till allt vårt bagage.” 10 minuter senare ser jag en taxi komma. En liten taxi med plats för en knähund. Mannen i taxin öppnar med ett leende och säger på engelska, här översatt till svenska ”Har ni beställt taxi? Ni får inte in allt det där hos mig” Jag förklarar för mannen att jag beställt en stor taxi men detta vet han ingenting om. Han ringer en kompis och säger att allt ska ordna sig. Mannen tar sedan en bild på vårt bagage. Kanske ska han visa alla sina kompisar vilka knäppa personer han skulle hämta idag som trodde att dom skulle få plats med det i en taxi. Mannen var dock mycket hjälpsam. Bara några minuter senare kommer hans kompis med en rullstolsanpassad taxi med stor plats för bagage. Med van hand stuvar kompisen till taxichauffören in allt vårt bagage och för 18 euro senare anländer vi till La Mata och där står även en representant från Mas Amigos och väntar på oss. Med nycklar. Slutet gott allting gott. Det är då aldrig tråkigt att resa. Hur bra planerat man än styrt upp saker. Hur tydlig man än varit i kommunikationen är den mänskliga faktorn alltid felande. Det är lika roligt som frustrerande. Sådant som blir roligt sen. Inte i stunden man står där och känner irritationen stiga. Det är bara att ta ett djupt andetag. Ta på sig den största kostymen manana manana man har och bara följa med på resan.   
 
Hur många elefanter får det plats i en Fiat?

Här diskuteras det hur vi ska lösa det hela. Jag förslår att vi kör två bilar så kommer alla iväg. Mannen i bil nummer ett tycker inte det är en bra idé då det blir dyrt. Han säger att hans kompis i bil nummer två får in allt i sin bil. Han hade rätt.

Vårt boende då. Det är bra. Några klasser bättre än Punta. Fräsch interiör. Mycket fräsch exteriör. Vi ska nog trivas. Vi gick en runda i området ikväll. Liv och rörelse, inte alls lika utdött som i Punta. Vi hoppas på att detta ska bli en riktig pärla. Imorgon är det onsdag. Det betyder marknad i La Mata. 

Ellen har nu lekplats med havsutsikt 3,5 meter från dörren

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Röda knutar och bastuplaner

Cala d'or tredje gången

La Mata dag 1