86 kvadrat - fast idag bor vi på 74

Är det värt att åka till Thailand med en 1-åring? Vi är båda överens om att det helt klart är värt det. Men man bör ha i åtanke att resan inte blir i närheten av hur det är att resa utan barn. Vi var i Spanien med Ellen när hon var 5,5 månad. Det var piece of cake jämfört med att ha en 1-åring i Thailand. Så kan ni åka när barnet är yngre - GÖR DET! Vill man ändå åka med en 1-åring rekommenderar vi inte att man åker till Thailand i mars eller april då det är mitt i deras högsommar. Högsommar fick en ny innebörd för oss. Runt 37-40 grader i skuggan varje dag vilket innebär mycket tid inomhus i AC. Var och hur ska man bo?  Vi tillbringade totalt 18 nätter på Koh Lanta. Först 7 nätter på Long Beach på Lanta Sunny House. Vi var nöjda efter att ha blivit uppgraderade. Vi trodde nämligen inte att boendet var särskilt viktigt då vi aldrig valt att lägga särskilt mycket pengar på boende när vi rest själva, men med en 1-åring var boendet jätteviktigt. Vi spenderade mycket tid inomhus oc...

6 veckor i Thailand gjorde Ellen väldigt gott. Som hon har utvecklats på dessa veckor! Först såg vi bara att hon fått betydligt längre hår och såg mer ut som ett barn än en bebis, men hela hennes utveckling har tagit ett rejält skutt. Numera går hon längs allt här hemma och är ganska stadig när vi håller henne i händerna när hon går, men fortfarande för ostadig för att stå utan stöd. Talet har kommit igång. Kisch/kische kom ju som ni vet när vi var i Thailand. Numera säger hon kische till andra djur också men tittar frågande på oss medan hon pekar och säger "dää kische!?". "Dää" är det nya sedan vi var i Ystad i helgen. Hon pekar på ALLT. Hon vill veta vad allt hon ser heter så vi känner oss som upprepande papegojor här hemma. Änsålänge har inget mer ord fastnat än kise. Hon var ju extremt främmad i Thailand och det var bara Niclas och jag som funkade så vi fasade för hur det skulle bli här hemma. Men Ellen har överraskat oss. Ett besök hos extramormor gick fin...

För tre dagar sedan togs det tuffaste beslutet jag någonsin tagit. Min kära hund Sunny fick lämna mig och huset på landet. Han har inte avlivats utan omplacerats. Detta mycket på grund av min egoism om att kunna flytta utomlands i oktober. Dom tankarna kommer jag få arbeta med en tid framöver. Men till stor del även för att Sunny sedan Ellen kom till livet tagit avstånd från "flocken". Jag har pratat med hundpsykologer om detta och tydligen kan rangordningen i flocken (familjen) ändras så pass att vissa individer inte vill tillhöra den längre. Sunny är en sådan individ. Så i slutändan hade detta beslutet fattats ändå då jag innerst inne vet att det inte är rätt för Sunny att bo kvar här när han så tydligt visat att han inte trivs alla dagar. För mig var detta som att dra ett plåster - hellre snabbt än långsamt. Extrem smärta till en början men sen kan man gå vidare istället för att dra ut på lidandet. I tanken togs detta beslutet för någon månad sedan och när möjligheten dök ...

Vardagen har börjat krypa sig på och göra sig påmind. Efter 41 dagar tillsammans dygnet runt har Paulina idag åkt till jobbet. Kvar är jag och Ellen i huset. Det var så längesedan jag var själv med henne att jag glömt "hur man gör". Byta alla blöjor själv, värma mat, sova middag och sådant. När man hela tiden är två blir det automatiskt att någon gör det ena och någon det andra. Sällan att bara en gör allt. Det är riktigt skitväder tillika idag så inte ens hunden vill gå ut. Halv storm och regn från sidan i rikliga mängder. Jag trodde vi skulle åka hem i slutet av april för att våren skulle vara långt gången.. Ellen sover eftermiddagslur och det enda ljud som just nu hörs i huset är regnet som smattrar på rutorna och elden som sprakar i spisen. Det är råkallt på landet så brasan får gå på högvarv idag. Före Thailand var jag övertygad om att det var sista gången på månader, kanske år som jag eldade. Så fel jag hade. Idag drömmer jag mig även bort till livet som väntar r...

Idag har vi varit lite piggare men tröttheten slår fortfarande på runt kl 16 och vid 19.30 hade jag gärna gått och lagt mig för natten. Kan ha att göra med Ellens extremt tidiga mornar. 5.30 vill hon upp. Ibland efter en lite stökig natt dessutom. Men vi hoppas vi kommer in i bra rutiner här snart. I onsdags förmiddag kom vi hem till huset. Det var en märklig känsla. Väldigt skönt men ändå på något vis vemodigt. Lite "Jaha, var det bara detta?". Flygresan gick helt okej, inte lika bra som ditresan för nu hade vi ingen tom plats bredvid oss. Det gjorde det hela betydligt mycket krångligare och Ellen sov inte alls bra. Hon rörde sig mycket och verkade få lite klaustrofobi i mjukliften vilket resulterade i att vi bara slumrade och vaknade varenda gång hon rörde på sig. Vi kände båda två vid några tillfällen att vi bara ville lägga oss på golvet och gråta av både trötthet och uppgivenhet. Men Niclas peppade mig och vi försökte intala oss att det är en begränsad tid, vi kan inte...

Vi är hemskt ledsna att här är stendött just nu men det har varit full rulle sedan vi kom hem och från tidig kväll är vi extremt trötta och har inte ens startat TV'n sedan vi landade i onsdags. Vi prioriterar att sova så mycket vi kan men vi lovar att det kommer Thailand-inlägg i dagarna, vi ska bara återhämta oss lite till. Håll ut!

Igår blev det en runda till stora Tesco i Krabi. Kan liknas vid Ullared ungefär. Stort köpcentrum med massa affärer och mängder utav folk. Det inhandlades lite strumpor, 9 par för 50 spänn. Vi var även på jakt efter skor men där gick vi bet. Vi fyllde även på vårt örtmedicinska förråd då sådana grejer kostar 1/4 del av priset jämfört med hemma. 300 tabletter gurkmeja på 500 mg för 280 baht. En burk hemma i Sverige med 100 tabletter kostar runt 249 svenska. Lite tigerbalsam och allmännyttiga oljor för diverse åkommor slank också ner. Vi köpte även med oss stekar till kvällens grillparty. Under eftermiddagen var vi mycket trötta. Värmen tar men det är ingenting jämfört med att gå på köpcentra så det blev någon timmes badande innan kvällens första öl öppnandes. Ett antal till skulle komma därefter varpå det idag råder lite järnkeps och flaskorna är fyllda med vätskeersättning. Idag är vi inne på dag 41 och vi har några timmar kvar av vår vistelse i Thailand innan flygresan hemåt påbör...

Idag började vi så smått packa ihop oss inför 24 timmar på resande fot. När vi åkte ner till Thailand hade vi en hel del verktyg och andra bra att ha grejer med oss till herrskapet vi bor hos. Den delen tog en halv väska så vi visste på förhand att vi skulle ha mycket plats över. Idag rullade vi ihop alla våra kläder som vi vet att vi inte ska använda sista dagarna. Kvar finns en handfull grejer och vi har en hel resväska kvar.. Imorgon ska vi dock åka till Tesco för en sista shoppingrunda så det kanske är bra att en väska gapar nästan tom. Under tiden Paulina rullade kläder och jag packade ner i väskan underhöll sig Ellen på bästa möjliga vis. Annars har dagen idag bestått av en promenad bort till lilla affären vi har här. Köpte lite öl och godis. Sista rycket tänkte vi innan detox i Sverige. Dock får vi erkänna att sista två veckorna har varit mycket sparsamma på onyttighetsfronten i jämförelse med hur vi åt och drack i början när detta kändes som en semester och inte en va...

Vi har nu återfått ett internet väl värt namnet. Dom senaste tre dygnen har vi spenderat nere i Ao Nang. Vi har bott på Timber House. Ett medelklasshotell som hade fått dålig kritik för sin frukost och sina hårda sängar. Vi tyckte sängarna var mycket sköna och frukosten var riktigt bra! Det bästa med hotellet var dock att dom erbjöd gratis barnsäng. Efter 34 dagar med Ellen snurrandes mellan oss eller liggandes på golvet bredvid sängen men med krypvänlig kant upp till oss så var det ljuvligt, en dröm som blev sann att få lägga ner henne i en spjälsäng - och ungen blev kvar där! Plötsligt kunde vi ligga på sängen både Paulina och jag utan att en av oss skulle krypa efter Ellen när hon letar skräp i papperskorgar, drar i sladdar eller stoppar munnen full av obarnvänliga prylar. Paulina var nöjd med frukostbuffén Ellen också Nere i Ao Nang händer det aningen mer än det gör exempelvis på Lanta. Det finns liv och rörelse överallt. Stan dör inte heller ut då turisterna kommer i en ...

Dagens stora höjdpunkt var att åka till Makro för matshopping. Mataffärerna i Thailand ter sig rimligen som en mataffär hemma i Sverige men med den lilla skillnaden att här finns mycket mer personal. Inte ska man väga frukt och grönt själv inte, nej nej - det har man personal till. På parkeringen står där en vakt som hälsar en välkommen och som tar hand om kundvagnarna. Väskor får inte tas med in så naturligtvis finns där även ett jobb för "passa-väskan-tanten" under tiden du shoppar. Den smått onödigaste arbetsuppgiften har "får-jag-titta-på-kvittot-du-nyss-fick-av-min-kollega-tanten" Efter att ha betalat för alla varor som kassörskan nyss slagit in får man inte lämna varuhuset utan att passera damen nyligen nämnd ovan. Hon ska, precis som arbetstiteln låter, titta på ditt kvitto så att kassörskan slagit in rätt grejer. Hon går igenom hela vagnen och stämmer av med kvittot. Inte fören du fått ett "OK" på kvittot får du lov att lämna butiken. I Thaila...