86 kvadrat - fast idag bor vi på 74

Almas första julafton är till enda. Ellens tredje och Noahs andra. Tomten har ju varit hajpad ända sedan augusti ungefär och det har pratats mycket om denna varelse senaste veckorna om han skulle komma eller ej och om Ellen och Noah skulle få någon traktor. Men jodå, tomten kom. Ellen tittade storögt men vågade inte gå fram och hälsa men hon pratade med honom på avstånd och sa att tomten borde klippa av sig skägget eftersom han inte ser ut. Noah sa artigt tack till tomten för sitt paket men inte mycket mer än så. Alma bara skrattade, men det gör hon för det mesta ändå. Noah fick sin efterlängtade traktor med släp och Ellen sin lastbil utav farmor och farfar, Johanna och Tim. Av oss fick dom en tågbana, ett pippihus och ett bilgarage i trä som man kan köra småbilar mellan olika våningsplan. Av mormor fick Ellen dockor till sitt hus och Noah verktyg i trä som han leker med när han lagar saker. På Lillejul var vi hemma hos oss och spelade bingo med mormor Lill och grannen Bengt. Det...

I fredags lämnade vi stora barnen i Ystad och styrde kosan mot Trelleborg där vi mötte upp med Nicci o Kim för en tur över stora pölen Östersjön till Rostock. På helgens dagordning stod allmän förströelse, julmarknad, god mat, god dricka och trevlig sällskap. Precis allting prickade vi in. Vi bodde på Penta Hotell som vi bott på en gång tidigare när vi för några år sedan var på julmarknad i Rostock. Ett 4-stjärnigt hotell som ligger mitt i stan med gångavstånd till precis allt vad tomtar, julbelysning och julgranar har att erbjuda. Rummen är enorma och sängarna ännu större (240x200 meter som standard) och frukosten är absolut toppklass! Kortspel inne på vårt rum. Alma behövde få krypa lite mellan varven  Frukosten är som sagt en höjdare på detta hotell. Paulina älskar ju att äta och speciellt hotellfrukost så detta föll väl i smaken. En otroligt utsökt cava som jag tyvärr glömt namnet på hade dom så det fick självklart bli en skål (skål som i att skåla) som satte ton på dagen...

Första dagen på jullovet idag och samtliga barn är hemma. Jag vaknade på jordens sämsta humör efter ännu en kväll med noll egentid och en natt med stök och bök. Tyvärr är det Ellen och Noah som får lida av mitt sura humör eftersom det är dom som testar mig konstant. Jag kände efter ett par timmar imorse att så här kan vi inte ha det. Det är JAG som väljer att vara sur och vresig. För ett par veckor sedan läste jag den bästa bok jag läst hittills i ämnet "personlig utveckling/andlighet". "Jag var död i 8 minuter och kom tillbaka med livets nycklar" heter den. Jag sträckläste den på två dagar. Det som påverkat mig mest från den boken var att enligt vad han fått med sig från "andra sidan" så är våra barn en spegel av oss. Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör, har nog dom flesta hört. Inte nog med det, barn läser av oss telepatiskt och känner in vår energi. Är jag på dåligt humör läser mina barn av detta direkt, det vet jag redan för mitt dåliga hum...

Vi har en kämpig tid just nu i småbarnsland. Det har vi väl i och för sig nästan varje dag men nu är vi inne i en snurra där det känns extra jobbigt. Dom två stora är det inga större problem med just nu, mycket syskonbråk och utbrott men det kan vi ta. Den lilla däremot har grova sömnproblem. Framförallt insomningsproblem. Hon somnar vid 18.30-19-tiden och sover sedan ca 20 min, sen vaknar hon och kan inte somna om förrän vi ger upp runt kl 21-22. Fruktansvärt frustrerande att inte få någon sorts egentid överhuvudtaget. Nu i helgen har jag varit i upplösningstillstånd då ungen bara grät. Jag misstänker att tänder är på gång nu då hon skrikit något som låtit som "aj aj aj aj" och tagit ut sin napp. Hon har varit hes i säkert 2 veckor och igår började hon dessutom bli lite varm och näsan rinner. Klassiska tandsprickningssymtom. Meeen, som alltid i denna småbarnsvärld, allt är en gissningslek. Jag börjar känna att 24-timmars häng med bebis och kvällar utan existerande egentid ...

Idag har det varit julmys i Höganäs hemma hos Vinelövs. Det har varit riktigt julfilmsvackert med barn runt bordet som skrattade och byggde pepparkakshus och petade in russin i lussebullarna innan dom åkte in i ugnen. Några russin petades in i näsan också och kristyren till pepparkakshuset fastnade inte endast på huset. Noah tog sönder en glasskål, Ellen välte ut kefirvatten över bordet, Ewias var stundtals övertrött och gnällig, men inte mer än 2-3 timmar. Så det var riktigt lyckat faktiskt. Paulina skulle jobba så hon kunde inte följa med så det var jag solo med tre barn som åkte iväg för första gången. Jag tror att man idag är så hårdhudad som småbarnsförälder så det är inte så mycket som biter längre. Hur barnen än beter sig så blir det mest en axelryckning för så länge dom inte slår ihjäl sig är det ett tecken på en lyckad dag. När Paulina hade jobbat färdigt mötte jag upp henne hemma och vi åkte sedan till blomsterlandet för deras julmarknad och köpte en gran. Vi hade ...

Det här med att barn snöar in på saker är aningen ansträngt för oss föräldrar. Musik är en sådan sak i vårt hem. Vi spelar musik hemma från tidig morgon till sista suck när natten omhuldar oss. Just nu består 95% av den tiden av en och samma låt. Visst hade vi kunnat byta låt men då får vi istället höra Ellen som gråter konstant över att få höra låten. Till en början var den riktigt bra, ett indiskt mantra av Krishna Das vid namn om namo bhagavate. Man förstår inte ett skit men melodin är rätt skön. Igår fick vi en uppdatering från Spotify om låtar som vi gärna lyssnar på och mest spelade 2019. Högst på listan... Om namo bhagavate. Jag skjuter mig själv snart. Ellen och Noah lyssnar alltid på musik när dom lägger sig vilket jag kan förstå för ibland låter vi paddan spela tills batteriet tar slut och det är riktigt meditativt att lyssna på lugn musik till sömns. Men denna låt går alltså på repeat gång efter gång i de 7 minuter som den varar. Nu ikväll tog jag kontrollen över musiken och...

Idag är det första advent och det känns skönt att en av årets jävligaste månader är till enda. November månad hade jag gärna spenderat i La Mata varje år från och med nästa år. Men så ser inte verkligenheten ut just nu så det är bara till att dra på smilbanden och vara tacksam över att man har tak över huvudet och mat på bordet oavsett om solen bara visat sig 14 timmar av månadens 720. Igår la jag på vinterdäcken på Volvon och det markerar samtidigt att nu jävlar är det vinter vare sig du vill det eller ej. Som tur är har Bengt ett traktorgarage som är utomordentligt ändamålsenligt för däckbyte så det gick smärtfritt även denna gång. Om 4 månader ska dom av igen och då är man banne mig glad som en spelman när sommardäcken åker på. Egenkomponerad ljusstake. Granris från vår lilla gran som inte är så liten längre ute i trädgården.   Igår blev det lussebullsbak och tomtarna åkte fram ur jullådan. Ellen och Noah höll sig sysselsatta hela dagen med att släpa omkring på sina ...