86 kvadrat - fast idag bor vi på 74

Vi har haft ett par tråkiga veckor på matfronten med Ellen. Hon har matvägrat. Allt som hon tidigare slukat har hon ratat totalt. Till och med hallon som alltid varit en storfavorit har hon ratat. Till slut kände vi oss uppgivna och visste inte vad vi skulle göra så vi gav henne det enda hon åt - majskrokar, bovetekex och något blåbär om det slank ner. Ibland fick vi in någon sked mat om vi distraherade henne, men det var långt ifrån något hon kunde stå sig på. Hon har druckit enorma mängder nyponsoppa som tack och lov är väldigt nyttigt men det är ju inget man kan livnära sig på. I fredags bestämde vi oss för att byta taktik och jag började även läsa en bok i ämnet. Läste ut den ikväll och kan rekommendera den till alla föräldrar även om barnen inte matvägrar. Så det vi gjorde var att vi gav upp matandet och lät Ellen äta helt på egen hand och på bestämda tider. Vi anpassar tiderna beroende på när hon vaknar på morgonen (hon har börjat sova till 06.30 vissa mornar, HALLE...

(Gick in i v.35 igår). V.34 var ingen rolig vecka. Den kantades av mycket foglossning och mycket trötthet. Det blev knappt någon träning och senaste iw-passet kändes inte alls bra. Jag tror det var blodtrycket som var aningen för lågt för jag var yr hela passet och var nära på att få gå ut då jag inte riktigt kunde fästa blicken. Sedan dess har jag bara vågat mig på gymmet och kört mycket mammamageövningar och styrka för rygg, armar och axlar. Det har känts bra! Jag kan inte längre resa mig upp med Ellen i famnen utan får ställa mig upp först och sedan ta upp henne. Foglossning har jag nu varenda dag. Att klä på mig är inte det lättaste. Får jätteont när jag står på ett ben så jag behöver egentligen sitta ner när jag tar på mig byxor och strumpor för att undvika smärta. Jag sover sämre också, på grund av att jag måste hålla ihop benen när jag vänder mig och flytta kuddar och som gör att en vändning är ett helt företag och omöjligt kan genomföras utan att vakna. Bebben är otroligt a...

Igår hade vi en febrig Ellen här hemma. Första gången på ca ett halvår hon har feber. Jag tyckte hon kändes varm innan jag gick och la mig i tisdagskväll och då låg tempen på 38. Hon sov dock hela natten utan stök och bök. När hon vaknade på morgonen märkte jag att hon var tung i kroppen och hon ville sitta klistrad på mig. Hon hade ingen styrsel i kroppen och orkade varken krypa eller sitta. Febern hade hon kvar och den låg kring 38. Efter några bitar macka, tranbär och någon bit bananpannkaka till frukost somnade hon och sov en stund. Och så var det i stort sett hela gårdagen. Hon låg utslagen antingen på mig eller på sin fäll i soffan och tittade och slumrade om vartannat. Febern pendlade mellan 38 och 39. Hon drack mängder med vatten och nyponsoppa men ville inte äta. Fullt förståeligt då man själv inte är särskilt hungrig när man har feber. Hon var konstigt nog vid gott mod igår ändå och muu:ade när hon såg en ko, pekade på lampan och pappas öra. Skrattade när vi kittlade henne....

Nu har vi mindre än 1 månad kvar i huset innan vi flyttar upp i skogen. Det känns både vemodigt och kul på samma gång. Vi börjar längta båda två. Tidigare har vi känt att flytten har varit ångestladdad och efter Thailandsresan ville vi bara vara hemma och var inte alls sugna på att flytta utomlands nu till hösten. Men nu känns det roligt och spännande och det känns mer verkligt nu. Igår var min mamma här hela dagen och tog hand om Ellen medan Niclas och jag rensade och packade ner allt på ovanvåningen som inte ska vara framme när vi flyttar. Det tog sin lilla tid men nu är garderoben rensad och vi har nu endast kvar våra julsaker och dom kläder som antingen ska med till Spanien eller användas fram till resan. Det känns otroligt skönt att detta är gjort då det har känts betungande att ta tag i då jag vetat att det skulle ta tid. Det som är kvar att göra: - Föda bebis. - Skaffa pass till bebis. - Boka airshell till vagnen. - Köpa skalkläder till Ellen samt skor i en storlek större. - F...

(Går in i v.34 idag)  V.33 har varit en tuff vecka, både kroppsligt och psykiskt. Har känt mig väldigt ledsen, nedstämd, ensam och ängslig. Har nästan känt mig på vippen till lite deppig. Veckan har kantats av mycket ont från kroppens sida. Bäckenet har bråkat och foglossningen har känts av mycket. Jag har sovit dåligt och vaknar flera gånger på nätterna, dels av att jag är kissig men också av att jag ligger obekvämt. Ingen sovställning är bekväm längre och jag får ont i ryggen hur jag än ligger. Att Ellen ofta sover bra spelar ingen roll då jag ändå är vaken x antal gånger per natt. Är som en zombie när Ellen vaknar vid 05.30. Att ta mig upp från golvet där jag spenderar största delen av dagarna är numera ett projekt. Jag drar mig för att resa mig upp när jag väl satt mig ner. Jag är verkligen ingen rolig mamma just nu. 100% orörlig och min stubin är inte lång. Jag tåler inte gråt och gnäll vilket dagarna innehåller på tok för mycket av. Efter denna veckan vill jag bara att be...

Idag har Ellen spenderat mer tid på fötter än på knän. I eftermiddags gick hon fram och tillbaka i vardagsrummet och köket och vände utan att hålla i sig. Det känns som att något släppte idag. Hon har känts mer stabil och reser sig stabilt upp från golvet utan att hålla i något. Något har hänt med hennes utveckling, den har tagit ett litet språng den senaste tiden. Kanske har en del av hennes frustration berott på detta.. Hon har börjat dansa när hon hör musik eller om vi frågar om hon kan dansa. Vet vad en ko är och härmar "muu" på hennes egna lilla vis. Kor är hon besatt av sedan några dagar tillbaka. Lika besatt som hon varit i katter sedan vi var i Thailand (besattheten av katter håller i än). Hon kan peka på öron, hon vet var bebisen är någonstans. Frågar vi var bebisen är pekar hon på min mage och sätter sig framför den och drar i min tröja och vill att jag drar upp den. Sen brukar hon blåsa på magen och klappa lite. Hon visar tydligt när hon är törstig och pekar på si...

Idag har varit en riktigt lyxig dag. Lämnade Ellen hos mamma strax efter kl 9 imorse, körde Niclas till jobbet och åkte sen och tränade. Fjärde och sista passet för denna vecka. Ett riktigt bra iw-pass och trots att jag var extremt trött orkade kroppen ta i lite mer än sist. Satte mig i en massagefåtölj i 20 min efteråt. Riktigt härligt! Sen åkte jag hem till ett tomt hus och NJÖT av att vara själv. Första gången jag fick några timmar för mig själv här hemma sedan Ellen föddes. Det känns helt galet att jag inte varit ensam hemma (bara när Niclas gått promenader med Ellen)  på mer än 15 månader. 3 timmar hemma i soffan fick jag innan jag körde och hämtade Ellen hos mamma igen. Det var verkligen välbehövligt och jag gjorde absolut ingenting. Låg på soffan och slumrade och tittade på Netflix om vartannat. Precis vad kroppen ville idag. På tal om något annat. Jag mår så dåligt över min karaktär just nu. Sitter i skrivande stund och äter en fralla med aprikosmarmelad på. Är inte ...

Går in i v.33 idag men uppdaterar om föregående vecka och denna veckan var bättre än förra! Jag har inte känt av foglossningen alls lika mycket och har till och med varit helt smärtfri vissa dagar. Jag har kunnat träna 3 gånger denna veckan hittills och jag planerar för fjärde passet imorgon. Indoor walking känns fortfarande bra, det är bara dagsformen som avgör om jag kan ta i lite extra eller inte. Jag har haft mycket halsbränna dom två senaste veckorna. Varje dag. Ibland hela dagarna. Riktigt irriterande då jag vissa dagar inte har någon aptit för det känns som det sitter ett lock i halsen. Så vissa dagar har jag knappt ätit och då får jag i efterhand extremt illamående och rejäla blodsockerdippar. Men nu är jag medveten om det och kan försöka få i mig något att äta trots lockkänslan. Det är tungt och obekvämt redan. Jag känner mig just nu lika gravid som jag var sista dagarna med Ellen. Nätterna har börjat krångla med mig. Jag vaknar varenda gång jag behöver vända mig, vilke...

Idag har jag varit och fyndat. Åker till Erikshjälpen second hand några gånger i månaden och idag skulle jag dit för att kolla kaffekokare till mamma då hennes gick sönder igår. Jag sa att det är helt idiotiskt att köpa en ny för 1-1500:- när det finns begagnade. Hittade en för 55:- som var väldigt fräsch. Duger säkert hur bra som helst, speciellt med tanke på prisskillnaden. Moccamaster kan omöjligt göra så mycket godare kaffe att det är värt att betala 23 gånger så mycket för en sådan. Jag hittade också kläder till bebisen. Hängslebyxor, body, en tjock kofta, en mössa och en sparkdräkt. 118:- för alltsammans. Och stövlar till Ellen från Polarn o Pyret för 49:-. Jag är fullständigt loppisskadad. Jag mår nästan dåligt av att köpa nytt. Speciellt barnkläder. Det känns så fruktansvärt onödigt när det finns så fräscha och fina kläder som kostar mindre än halva priset och som dessutom oftast är mjukare och skönare då det redan är använt några gånger. Jag är väldigt kräsen med vad jag köp...

Idag är nog dagen vi kan säga att Ellen äntligen GÅR! Den senaste veckan har hon gärna gått en del men idag tog hon det till en helt ny nivå. Hon har gått mer än hon krupit och plötsligt ser man henne släppa taget om väggar och möbler och hon ger sig ut på egen hand utan att ha våra famnar i sikte. Hon blir så stolt när hon lyckas! Hela hon spricker upp i världens leende, det värmer verkligen mammahjärtat att se hennes lycka över att lyckas med något hon tränat på så länge! Vi tror och hoppas att detta kommer leda till en nöjdare Ellen. Dagarna har kantats av enormt mycket frustration från hennes sida i många veckor nu. Vissa dagar har varit alldeles för påfrestande för mitt tålamod och jag har brutit ihop många gånger. Det är inte lätt att inte kunna tillgodose hennes behov när hon själv inte vet vad hon vill och blir hysterisk när man inte förstår henne. Och med gravidhormoner som gett mig mindre tålamod är det jättesvårt att försöka vara rationell och låta hennes ilska...

Idag gjorde vi en liten utflykt. Det händer inte alltför ofta så det uppskattas när det väl händer. Av mig och Niclas då. Ellen struntar i vilket, hon har lika roligt i trädgården här hemma. Jag hämtade Niclas när han gick av jobb imorse och så körde vi direkt till hembygdsparken i Ängelholm. En liten oas mitt inne i en stad. Väldigt mysigt! Ellen var mest impad av djuren. Att titta på fåglar som åt var spännande. Hon såg en gris och lärde sig även säga något som liknade "gis". Därefter har det varit grisfokus hela dagen. Det är mycket fokus på att gå just nu och även utomhus vågar hon sig på att ta några steg. Det är dock lite klumpigt på grund av skorna, men hon visar tydligt att hon VILL och det uppmuntrar vi gärna! Det ska vara kul att lära och inget tvång. Här hemma gås det mer än vad det kryps. Rekordet är nog 2,5 meter nu. Hon släpper och går frivilligt mellan möbler och påkallar vår uppmärksamhet när hon vill gå från ett ställe till våra famnar. Hon är väl...

Jag är lite sen på det då jag redan gått in i v.32. Men jag uppdaterar veckorna när jag gått igenom dom, det blir lättast så när man nu ligger back. Nu är det den mysigaste tiden rent buffmässigt. Bebis är fortfarande inte överdrivet stor men tillräckligt stor för att svara på mina buffar och göra ordentliga rörelser som känns. Jag kan nästan lista ut kroppsdelar och tror jag fångade ena foten tidigare idag. Det är så häftigt! Just precis detta när det gäller graviditet hade jag velat uppleva resten av livet, men resten hade jag gärna hoppat. Jag har gått in med inställningen att njuta av denna graviditeten eftersom det blir min sista men det är lättare sagt än gjort. Jag får konstatera att jag inte känner mig strålande vacker som gravid och känner mig mest klumpig, fet och allmänt obekväm. Jag önskar jag älskade detta tillståndet, samtidigt är det kanske lättare att hålla sig till två barn när man inte gillar att vara gravid... Dom senaste dagarna har jag längtat enormt efter bebi...

Vi går i lite dvala just nu. Eller jag gör. Inatt sov Ellen oroligt och vaknade flera gånger så det blev 6 timmars sömn med flera uppvak. Kan ju säga att det var zoombiemode imorse kl 06 när hon vaknade. Och ett dygn ensam väntade då det var dags för Niclas att jobba. Vi tog en frukost hos extramormor och Ellen var på strålande humör och var resterande av dagen också. Det hade jag inte alls förväntat mig efter en riktig skitmorgon hemma innan vi åkte. Så det var jag väldigt tacksam för! Och främmad var hon inte heller. Kanske har senaste tidens överlämning till mormor gjort under?! Hon har varit hos sin mormor några gånger i veckan dom två senaste veckorna medan jag tränat eller när vi handlat och det har fungerat jättebra. Hon har inte ens varit ledsen när jag vinkat hejdå. Det hade varit ljuvligt om det kunde släppa nu. Dammsugsälskaren!  På onsdag är en stor dag. För första gången på 15 månader ska Niclas och jag få ett dygn barnfritt. Det känns helt galet. Ett helt dygn. V...