Landat i tvåbarnslivet
Runt två månader har det tagit för mig att ta mig igenom tvåbarnschocken. Den sköljde över mig som en stor våg och jag kände nästan att jag aldrig skulle komma ut på andra sidan. Jag hade hört mycket om att barn nummer två bara hänger på och att omställningen var värst från inget barn till ett barn. Vi upplevde det helt tvärtom. Att få Ellen var inte någon särskilt stor omställning för oss mer än att vi ibland åkte hemifrån utan skötväska i början. Barn nummer två däremot var en desto större omställning. Noah har inte bara smält in och hängt med som ett litet bihang. Han kräver 110% av min uppmärksamhet all vaken tid och har gjort mer eller mindre sedan start.Han har mycket magstök och kräker mycket vilket gör att han är missnöjd och knorrar 80% av all vaken tid. Och det är bara jag som duger, i Niclas famn skriker han oftast bara, vilket gör att jag aldrig riktigt slappnar av när han inte är hos mig. Med en sån här bebis är jag ännu gladare över vårt beslut att vara föräldralediga dom första 8 månaderna tillsammans. Detta möjliggör att båda barnen får sina behov tillfredsställda och ingen behöver känna sig åsidosatt. Vi är rörande överens om att vi inte hade fått något gjort om vi varit föräldralediga ensamma med denna duon.
Men nu känner vi att vi landat lite i hur livet är och vi tar det för vad det är. Noah är mitt plåster och jag bara accepterar att det är så just nu. Det kommer inte alltid vara så här. Tids nog kommer han acceptera även andra. Ellen går lika gärna till Niclas som till mig. Det är aldrig några problem om någon av oss har famnen full. Det är otroligt skönt! Trots att vi upplever det otroligt krävande att ha två täta barn ångrar vi oss inte en sekund. Vi har inställningen att vi accepterar att det är jobbigt en tid för att sedan få igen det genom att barnen förhoppningsvis kommer vara tighta och ha mycket utbyte av varandra.
Så om någon undrar om vi inte blir rastlösa av att vara lediga här nere tillsammans så är svaret nej. Det går i ett kan vi lugnt meddela. Med två så här små barn är dagarna ganska inrutade med rutiner. Ellen är som en klocka. Hon mår inte bra när rutiner ruckas på, vilket vi får bekräftat varenda gång vi bryter dom. Hon vaknar mellan 06-07 och sedan kan vi göra saker under förmiddagen, fram till senast kl 11 då vi behöver vara hemma så hon kan äta och sedan vila middag runt 11.30-12.00-tiden. Sedan sover hon oftast 1,5 timme och därefter kan vi åter hitta på något fram till ca 16.30 då vi behöver börja med maten och sedan äta vid 17-17.30 för att hon ska sova runt kl 18. Idag ställde vi till det genom att gå hemifrån kl 11 och Ellen somnade i vagnen enligt plan men vaknade efter en halvtimme och därmed var hela eftermiddagen förstörd och hon var gnällig och trött. Det blev för lite sömn. Hon är jättekänslig för sömnbrist. Hon behöver minst 1 timme mitt på dagen, allra helst 1,5-2 timmar. Ibland är det värt att rucka på rutinerna om det är något vi inte kan göra endast över fm eller efm utan kräver fler timmar, men annars lever vi allra helst efter Ellens klocka. Det blir bäst för alla. Är hon glad smittar det av sig på oss och även på Noah faktiskt. Han blir ledsen när hon är ledsen.
Men nu känner vi att vi landat lite i hur livet är och vi tar det för vad det är. Noah är mitt plåster och jag bara accepterar att det är så just nu. Det kommer inte alltid vara så här. Tids nog kommer han acceptera även andra. Ellen går lika gärna till Niclas som till mig. Det är aldrig några problem om någon av oss har famnen full. Det är otroligt skönt! Trots att vi upplever det otroligt krävande att ha två täta barn ångrar vi oss inte en sekund. Vi har inställningen att vi accepterar att det är jobbigt en tid för att sedan få igen det genom att barnen förhoppningsvis kommer vara tighta och ha mycket utbyte av varandra.
Så om någon undrar om vi inte blir rastlösa av att vara lediga här nere tillsammans så är svaret nej. Det går i ett kan vi lugnt meddela. Med två så här små barn är dagarna ganska inrutade med rutiner. Ellen är som en klocka. Hon mår inte bra när rutiner ruckas på, vilket vi får bekräftat varenda gång vi bryter dom. Hon vaknar mellan 06-07 och sedan kan vi göra saker under förmiddagen, fram till senast kl 11 då vi behöver vara hemma så hon kan äta och sedan vila middag runt 11.30-12.00-tiden. Sedan sover hon oftast 1,5 timme och därefter kan vi åter hitta på något fram till ca 16.30 då vi behöver börja med maten och sedan äta vid 17-17.30 för att hon ska sova runt kl 18. Idag ställde vi till det genom att gå hemifrån kl 11 och Ellen somnade i vagnen enligt plan men vaknade efter en halvtimme och därmed var hela eftermiddagen förstörd och hon var gnällig och trött. Det blev för lite sömn. Hon är jättekänslig för sömnbrist. Hon behöver minst 1 timme mitt på dagen, allra helst 1,5-2 timmar. Ibland är det värt att rucka på rutinerna om det är något vi inte kan göra endast över fm eller efm utan kräver fler timmar, men annars lever vi allra helst efter Ellens klocka. Det blir bäst för alla. Är hon glad smittar det av sig på oss och även på Noah faktiskt. Han blir ledsen när hon är ledsen.
Kommentarer
Skicka en kommentar