86 kvadrat - fast idag bor vi på 74

Jag jobbar på att sluta störa mig på saker och ting. Jag vill rikta min energi till det som ger något och inte slösa den på onödiga ting. Dock måste jag bara nämna några saker som jag stör mig på, tycker är äckligt och allt annat som inte är positivt. Satt och tänkte i bastun efter yogapasset imorse och kom på massor med saker jag slösar energi på. 1.Avklippta tånaglar. Det är ju så vidrigt. Ännu vidrigare är det när man hittar en rejäl bit tånagel på yogamattan ska jag tala om. VEM bryter av tånaglar under ett yogapass?!?! 2. Toarullar som sitter på fel håll. Fel håll innebär att rullen sitter så att pappret slickar väggen. Pappret ska hänga framåt, inte bakåt. 3. Hårstrån på människors kläder. Det finns till och med några tillfällen då jag plockat bort hårstrån från folks jackor och luvor på bussen. Änsålänge har jag inte blivit påkommen. 4. Överfulla soppåsar. Jämt fylls våra soppåsar så det trillar över. Det är som om både Niclas och jag tänker att den andra ska ta det, men...

Så var det den där pengamaskinen jag skrev om i förra inlägget. Den har ett stort fokus i vår vardag just nu. Vi har ägnat många kvällar till att sitta och läsa på, i vårt tycke - Sveriges bästa ekonomiblogg, RikaTillsammans . Jan som driver bloggen skriver väldigt lättförståeligt. När till och med Niclas och jag förstår och tycker börssnack är kul är det intressant och lättläst. Har ni minsta lilla intresse av ekonomi eller att bli ekonomiskt oberoende, gå in och läs lite. Jag läste idag ut den tredje boken inom ämnet och känner mig lite tryggare i börsvärlden nu även om jag har MYCKET mer att lära. I Spanien tog vi ett beslut att om max 27 år ska vi kunna leva på avkastning och kunna sluta jobba. "Hehe lycka till" tänker säkert någon som läser detta. Grejen är den att det är fullt möjligt. Vi är inte dom första som skapat en pengamaskin som om några år kommer generera pengar tillbaka. Vill man något tillräckligt mycket så går det. Att säga att man inte förstår sig på hur ...

Dagarna går i ett just nu tycker jag. Och imorgon börjar jag på mitt schema. Jag börjar jobba så smått från och med imorgon. Det har känts bra fram tills ikväll. Nu vill jag inte alls. Men jag är glad att jag bara har 5-7 pass i månaden - max 2 på en vecka, så jag ändå får mycket tid med Ellen men ändå jobbar så pass mycket att jag inte behöver ta ut några föräldradagar och kan spara dom jag har kvar. Denna veckan blir det jobb 18 timmar imorgon och 24 timmar fre-lör. Nästa vecka vet jag faktiskt inte hur jag jobbar. Ganska befriande att ta en vecka i taget. Ellen har börjat rulla rundor nu. Hon har fram tills idag varit jättenöjd med att sitta där hon blivit placerad men nu har hon börjat röra sig mer så hon trillar omkull och sen rullar hon över på mage och sparkar med benen för att ta sig fram/runt/bak. Så nu är det placering på golvet som gäller och inte låta henne sitta i soffan längre. Litar inte ett skvatt på att hon inte åker i golvet om vi vänder ryggen till. Inatt vaknade j...

Jag hade hört och läst om många par där kärleken till varandra svajat och förhållandet ställts på sin spets när en bebis anlänt. Jag gick och funderade på det en del under graviditeten. Hur skulle mitt och Niclas förhållande förändras när en ny person skulle komma och ta all vår uppmärksamhet? Skulle jag älska honom lika mycket som bebisen? OCH skulle jag älska bebisen lika mycket som jag älskade Niclas? Och min största rädsla - skulle det kännas som att bebisen "kom och förstörde" vår lilla bubbla? Skulle jag känna ånger när bebisen kom ut? Sen hade jag hört om dom vars förhållanden stärkts i samband med att familjen utökats. Så hur har det gått för oss? Nu är det 7 månader sedan vi blev föräldrar... Jag kan säga som så att om jag älskade Niclas innan Ellen kom så är det där älskandet mycket starkare nu. Vår kärlek är betydligt mycket djupare nu än vad den någonsin varit. Vi har inte haft det svajigt alls under dessa 7 månaderna. Vi har snarare blivit ett sammansvetsat te...

Igår var vi barnfria hela dagen. Jag lämnade Ellen hos mamma vid 9-tiden och åkte sen och hämtade Niclas på jobb. Ända till kl 17 var vi barnfria. Och nu kanske ni tror att vi passade på att göra något roligt tillsammans. Nänä det fanns det inte tid till. Niclas klädde på sig och spenderade hela dagen ute i kylan med att ta undan utemöblerna, tömma alla krukor på jord, göra vinterboende till palmerna och katterna och fixa med vår familjepresent. Jag spenderade hela dagen inomhus. Grovstädade hela huset. Allt från ugn, klinker och fogar, lister och ja allt sånt som man gärna drar sig för att göra. Så vi pratade faktiskt knappt på hela dagen, men ordning i hus och trädgård blev det i alla fall. Så skönt det var! Och ljuvligt att få sakna vår lilla genpool som hade haft det super hos sin mormor. Känns tryggt att veta att hon trivs och har det lika bra som hos oss. När vi kom hem var Ellen hungrig och gjorde då något nytt. Ut med tungan och mmm:ade på något konstigt vis. Vi har aldrig se...

Igår blev du 7 månader. Sju månader. Nu börjar det kännas att du blivit stor. Du är en liten människa nu. Ja, inte för att du varit ett djur innan men nu börjar du bli mer en egen individ, inte bara ett litet knyte som ligger och ler. Du är just nu inne i en helt underbar period. Du är väldigt lätt att ha att göra med och är allmänt nöjd. Gnäller gör du när du är trött, hungrig eller har bajsat. Och det bästa av allt, sedan snart 4 veckor tillbaka har vi börjat få rutiner på livet med dig. Vi bestämde oss en dag att SÅ nu vill vi att du somnar i ungefär samma tid varje kväll och sedan dess har du somnat själv i din vagga varje kväll. Någon enstaka kväll har du vaknat till och varit ledsen, annars har det gått jättebra. Från att ha somnat runt kl 20 somnar du numera runt kl 19 varje kväll. För några veckor sedan vaknade du och gallskrek på nätterna, men tack och lov gör du inte det längre. Sedan några nätter tillbaka har du sovit 19-06 ca och ammar och ligger och jollrar. Ibland somn...

Igår var jag på BVC med Ellen. Två månader sedan sist. Även om vi har en bra sköterska så går jag alltid därifrån med en släng av vemod. Jag vet egentligen inte varför men jag tror det grundar sig i att vi under graviditeten stod och valde mellan att strunta i BVC eller ge det en chans. Vi hade redan innan en tråkig inställning till det stället och sen när det visade sig att Ellen inte följde deras kurvor fick vi det bekräftat. BVC ville ha tätare uppföljning så hon inte tappade medan vi inte upplevde någon oro alls, dock satte det griller hos mig. (Vad gör jag för fel?)  Jag är lite av den typen att så länge barnet äter, bajsar, sover och mår bra finns det ingen anledning att oroa sig. Vissa barn är små, smala, tjocka, långa, korta osv. Vi är inte stöpta i samma form, det finns miljoner olika sorters utseenden och då kan vi ju omöjligt gå samma väg allihop. Det är fantastiskt att BVC finns och dom fångar säkert upp många barn (och föräldrar)  som kanske inte mår bra och tyc...

Äntligen är jag här igen! Vårt internet tog slut för några dagar sedan så datorn har stått orörd och att blogga från mobilen fungerar inte. Vad har hänt sedan sist då? Ja, det senaste var att vi skulle sälja huset och att Ellen gick mig på nerverna. Mycket hinner hända på 10-14 dagar i vårt liv. Just nu är Ellen helt underbar att ha att göra med. Hon sover som en prinsessa och somnar varje kväll mellan 19 och 20 och sover oftast till någongång mellan 04-06 för att bubbla, snacka ett tag och amma och sedan somna om till 07-08-tiden. Helt ok faktiskt. Jag njuter så länge det varar. Och huset då. Ja hörreni. Efter måååånga timmars diskussioner och kalkyler av alla dess slag har vi beslutat oss för att ENDAST sälja om vi får ett bud vi inte kan säga nej till. Ett bud som skulle innebära att vi är dumdristiga om vi tackar nej. Annars stannar vi i vår trygga båt. Varför detta nu då? Jag som var så övertygad om att ett liv närmre stan skulle bli bättre. JA, stan lockar av samma skäl som jag...