Marknadsonsdag
Onsdag betyder marknad. Veckans höjdpunkt! Idag åkte dramaten med så vi kunde fylla på frukt- och grönsaksförråden rejält. Detta kommer jag sakna otroligt mycket med Spanien. All billig frukt och grönt. Avokado för 2 euro/kg och världens godaste clementiner för 0,80 euro/kg. Broccoli för 1 euro/kg. Ja, det är fantastiskt billigt och så gott dessutom. Inga problem att äta 95% vegetariskt när man kan köpa färska grönsaker varje vecka till vrakpriser.
På vägen hem tyckte jag vi skulle sätta oss och ta en cafe solo (espresso) då vi bara gjort det en gång sedan vi kom hit. Det såg så mysigt ut att sitta längs strandpromenaden och titta på folk. Det var mysigt i tanken och ungefär två sekunder i praktiken, sedan började Ellen skruva på sig och skulle inte sitta i vagnen. Vi hann inte ens få kaffet innan hon hade börjat balla ur. Det fick bli en snabbkopp medan vi skalade clementiner och bröt brödbitar för att få henne att sitta kvar utan att bryta ihop.
Lärdom: Det går inte att göra sådant man gjorde på tu man hand förr, med en 1,5-åring.
Vi har väldigt osynkade barn. Jag kan nog räkna på en hand hur många gånger barnen sovit samtidigt dagtid. Det händer aldrig. Jag hade planerat träning medan Ellen sov. Noah höll på att somna och sov väldigt ytligt när jag passade på att byta om. Jag hann inte ens ut innan han vaknade och sedan var en ond spiral med magstök, kräk och bajs igång. Jag skyfflade över ungen till Niclas. Noah svarade med att lägga en spya över hela Niclas som då fick hoppa in i duschen. En timme senare fick han sitta i Niclas knä utomhus medan jag rev av ett pass på 15 min på terrassen. Han är ju som sagt inte nöjd utanför min famn men idag, bortsett från spyan, gick det bra att vara hos pappan och det tackar jag för. Jag får vara nöjd med den lilla träning jag kan få till just nu. Att det ska vara så svårt att få till ynka 15 minuter. Fördelen är att den dagen jag kan få en hel timme för mig själv utan barn kommer jag njuta så in i bomben. Det känns som en otrolig lyx.
På vägen hem tyckte jag vi skulle sätta oss och ta en cafe solo (espresso) då vi bara gjort det en gång sedan vi kom hit. Det såg så mysigt ut att sitta längs strandpromenaden och titta på folk. Det var mysigt i tanken och ungefär två sekunder i praktiken, sedan började Ellen skruva på sig och skulle inte sitta i vagnen. Vi hann inte ens få kaffet innan hon hade börjat balla ur. Det fick bli en snabbkopp medan vi skalade clementiner och bröt brödbitar för att få henne att sitta kvar utan att bryta ihop.
Lärdom: Det går inte att göra sådant man gjorde på tu man hand förr, med en 1,5-åring.
Vi har väldigt osynkade barn. Jag kan nog räkna på en hand hur många gånger barnen sovit samtidigt dagtid. Det händer aldrig. Jag hade planerat träning medan Ellen sov. Noah höll på att somna och sov väldigt ytligt när jag passade på att byta om. Jag hann inte ens ut innan han vaknade och sedan var en ond spiral med magstök, kräk och bajs igång. Jag skyfflade över ungen till Niclas. Noah svarade med att lägga en spya över hela Niclas som då fick hoppa in i duschen. En timme senare fick han sitta i Niclas knä utomhus medan jag rev av ett pass på 15 min på terrassen. Han är ju som sagt inte nöjd utanför min famn men idag, bortsett från spyan, gick det bra att vara hos pappan och det tackar jag för. Jag får vara nöjd med den lilla träning jag kan få till just nu. Att det ska vara så svårt att få till ynka 15 minuter. Fördelen är att den dagen jag kan få en hel timme för mig själv utan barn kommer jag njuta så in i bomben. Det känns som en otrolig lyx.
Kommentarer
Skicka en kommentar