Rawfoodbollar

Igår tog vi bussen till stan och gick sedan upp till Habaneras och Carrefour. Det finns vissa livsmedel som inte finns här i La Mata som vi hittat på Carrefour så det fick det bli en bunkra-upp-runda. Bussen från La Mata, linje A, tar ca 20 minuter och sedan är det 10 min promenad till Habaneras. På Habaneras var det fullt julstök. Granen höll på att kläs och ljusslingor sattes upp. Jag kan säga att julkänslan inte alls infann sig. När man på ena hållet ser en högrest julgran i plast och åt andra ett 30-tal palmer så vinner palmerna. Vi kör sommartema ett tag till helt enkelt.

Handla med dramat, barn på magen. Soligt och fint.

Vi har det senaste året pratat om att köpa en matberedare så att vi kan börja göra eget hasselsmör, rawfood-bollar, pesto och annat smarrigt som annars innehåller både e-ämnen och tillsatser. Igår slog vi till på en stavmixer med insats till matberedare och visp. Vi hade en sådan i huset i Punta Prima och visste således att en sådan mackapär fungerade till våra ändamål. Vi valde mellan en Bosch Ergomix på 750w eller ett spansk märke på 900w och priset var detsamma. Vi tänkte att ju fler watt ju bättre så vi gick på den spanska varianten. Väl hemma efter utflykten var vi fyllda av förväntan och Ellens mage kurrade efter en rawfoodboll gjord på dadlar, chiafrön, valnötter, havregryn och ren kakao. Förväntan blev till förtvivlan då denna mackapär sög. Dadlarna blev mer hackade än smetiga som den från Bosch gjorde i Punta Prima.

Idag tog jag ensam bussen tillbaka till stan och gick sedan upp till Carrefour. På bussen infann sig för första gången sedan vi kom till Spanien för snart 6 veckor sedan känslan att vi inte är här på semester. Vi bor här. Hade det inte varit för att jag hade shorts och t-shirt på mig hade jag smällt in som en i mängden av spanjorer på bussen. Varför inte med t-tröja på undrar ni. Jo, för det är bara 20 grader i skuggan nu. Spanjorerna har inte korta byxor och t-shirt på sig då. Det är kallt. Dom har långbyxor, hela skor, långtröja och gärna en täckjacka. Det är så man skiljer turister och svenjorer (sådana som oss, svenskar som flyttat hit för solens skull) från riktiga spanjorer. Väl på Carrefour lämnade jag tillbaka mackapären och köpte en ny från Bosch istället. Själva återlämnandet var en resa i sig. Först fick jag gå till infodisken och säga att jag skulle återlämna varpå damen fyller i massa papper och stämplar. Jag blev sedan skickad till elektronikavdelningen som gjorde samma sak som damen nyss gjort. Sedan fick jag ett formulär som skulle fyllas i. Varför jag återlämnar, är jag missnöjd, är den trasig och jada jada jada. Allt självklart på spanska. Jag skrev på svenska. Mannen tittade på mina anteckningar, skakade på huvudet och frågade om jag skulle ha pengarna insatta på kontot. Jag nickade instämmande och sedan var allt frid och fröjd.

Hola Señor

Åter i La Mata blev det sedan en ny chans på rawfoodbollar. Denna gången gick det perfekt. Smet av dadlarna och pulver av allt det andra. Kleta ihop, rulla och sedan in i frysen några minuter. Ellen åt två. Hon verkligen älskar dom. Hon får gärna äta hur många hon vill då dom bara innehåller goa grejer och inga fula. Läste en rapport idag för övrigt om att två olika studier för första gången har kopplat sockerintag till depression, läs här om ni vill. Depression spås bli den dominerade orsaken till funktionsnedsättning redan år 2030 i utvecklade länder. Risken för psykisk ohälsa som depression och ångest ökar markant för den som äter mer än ca 60–67 gram socker per dag.  Det motsvarar 20–22 sockerbitar vilket finns i:

• två burkar läsk
• en tallrik fruktyoghurt med kalaspuffar plus ett glas sötad fruktjuice.
• 100 g lösgodis
• 100-grams chokladkaka 

Ja, nu blev det sidospår men det kan inte hjälpas. Jag går igång på alla cylindrar när det kommer till detta gift. Det föder alla typer av cancer och skapar mer oreda än vad gemene man kan ana och sockerindustrin gör ALLT för att vi ska förbli omedvetna om problemen. Den negativa inverkan på hälsan är en av många anledningar till varför våra barn inte får socker och inte kommer få det introducerat av oss heller. Tids nog vet vi att både Ellen och Noah kommer äta godis, dricka läsk eller annat. Men låt den tiden komma när den kommer. Socker är inte mysigt. Med den tron hoppas vi att deras sockerdebut kommer komma långt upp i åren när dom själva ber om det och när den dagen infinner sig kanske dom inte ens tycker det är särskilt gott eftersom deras smaklökar aldrig fått prova det.

Livsmedelsverket, som förövrigt sällan har något matnyttigt att komma med skrev faktiskt just något bra i förra veckan "förbjud socker i förskolan". Läs gärna här. Jag höll på att trilla av stolen när jag läste det. Men ja, även dom kanske börjar inse att svensken inte bara blir allt fetare, utan även sjukare. Paradoxalt nog har det aldrig spenderats så mycket pengar som nu på forskning, medicin och läkemedel. Jag undrar när folk ska vakna och förstå en sak. Samma företag som säljer läkemedel säljer också saker som gör dig sjuk för att sedan kunna sälja medicinen igen i ett enda stort kretslopp. Bra att i alla fall svenska livsmedelsverket vaknat upp ifrån sockerkoman och börjat inse att vi helt enkelt får göra om och göra rätt. Det börjar med barnen och en ny generation så kanske, om vi har tur, problemen om någon generation avtar. Vi tar fajten själva tillsvidare. Läs gärna en annan mycket läsvärd artikel och ett socialt experiment här om ni vill. "Han åt som ett barn i en vecka" klicka här.

Frukt - det är riktigt fredagsmys det.

Nåja. Idag har vi även varit på stranden. Lekt och haft oss. Vi var inte ensamma idag. Ett 30-tal svenskar gympade loss i en härlig sammankomst på stranden instruerade av en fitnessinstruktör. Varje måndag är det håll-igång på stranden fick vi lära. Bra tryck i högtalarna hade dom också. Ellen och jag dansade loss till Kizungo Zungo.