Vardagsliv i Spanien
Igårkväll hade vi en riktig Svenssonkväll framför tvn. Som vi längtat efter att kunna sitta en fredagskväll och titta på Idol efter 6 veckor utan svensk tv. Det kändes riktigt lyxigt. Något som man tar förgivet hemma känns numera som en lyx. Ja i någon vecka till för sen är vi väl inne i den rutinen även här. Dock var det på håret att vi orkade se klart programmet. Här är 21.30 sent. Vi går ofta och lägger oss runt 21. Vissa kvällar redan 20.30. Rekordet är 19.45. Märks att man är småbarnsförälder...
Vi har snart varit i Spanien i 5 veckor och jag känner mig redan hemma här. Jag har hittat min nageltrångsfixare, en svensk fotvårdare 10 minuters promenad härifrån. Frisör finns här också en svensk när det blir dags för det. Just nu letar vi efter en akupunktör som kan sätta lite nålar på Noah så han kan bli av med sitt magstök. Har hittat en spansk som vi kontaktat men inte fått svar från än. Verkar inte finnas någon svensk här i närheten. Det är inte mycket man som svensk saknar här. Allt finns och detta är väl lite av svenskarnas tillhåll här nere. Vi har flera svenska grannar här i urbanisationen. Dock ingen som är i närheten av vår ålder. Men absolut tänkbara kandidater som vikarierande mor- och farföräldrar åt Ellen och Noah. Frågan är om dom är lika sugna på det...
Som ni läst har Niclas funnit sin löparrutin och det flyter på. Otroligt skönt för honom! Min träningsrutin flyter inte lika bra. Jag har sedan två veckor tillbaka bestämt mig för att köra 3 styrkepass i veckan och tröskeln till varje pass känns som en klättervägg. Jag försöker hitta alla ursäkter i världen för att slippa träna. Sömnbrist är ju en väldigt bra anledning, men det räcker inte om inte natten varit helt fruktansvärd för då behövs den lilla energi som finns för att överleva dagen. Har jag fått 3 timmars sömn i sträck och några timmar lite utspritt under natten så fungerar jag. Jag är inne på andra veckan med snart 3 pass gjorda. Imorgon kvar. Jag tvingar mig till att träna för att få in det på rutin. Jag längtar tills träningen blir min fristad. Just nu känns den bara tråkig. Det är inte lätt att jobba emot pannbenet när egentiden man har är minimal. Den lilla egentid jag får lägger jag gärna i en solstol. Men i den blir man inte särskilt stark. Tyvärr.
Vi har snart varit i Spanien i 5 veckor och jag känner mig redan hemma här. Jag har hittat min nageltrångsfixare, en svensk fotvårdare 10 minuters promenad härifrån. Frisör finns här också en svensk när det blir dags för det. Just nu letar vi efter en akupunktör som kan sätta lite nålar på Noah så han kan bli av med sitt magstök. Har hittat en spansk som vi kontaktat men inte fått svar från än. Verkar inte finnas någon svensk här i närheten. Det är inte mycket man som svensk saknar här. Allt finns och detta är väl lite av svenskarnas tillhåll här nere. Vi har flera svenska grannar här i urbanisationen. Dock ingen som är i närheten av vår ålder. Men absolut tänkbara kandidater som vikarierande mor- och farföräldrar åt Ellen och Noah. Frågan är om dom är lika sugna på det...
 |
| Dagens utflykt: Promenad i lilla La Mata. Det första Ellen gör när hon kommer ner från vagnen - går till korgen och drar upp all frukt och ska äta. Varje gång. Det har blivit hennes rutin. |
Som ni läst har Niclas funnit sin löparrutin och det flyter på. Otroligt skönt för honom! Min träningsrutin flyter inte lika bra. Jag har sedan två veckor tillbaka bestämt mig för att köra 3 styrkepass i veckan och tröskeln till varje pass känns som en klättervägg. Jag försöker hitta alla ursäkter i världen för att slippa träna. Sömnbrist är ju en väldigt bra anledning, men det räcker inte om inte natten varit helt fruktansvärd för då behövs den lilla energi som finns för att överleva dagen. Har jag fått 3 timmars sömn i sträck och några timmar lite utspritt under natten så fungerar jag. Jag är inne på andra veckan med snart 3 pass gjorda. Imorgon kvar. Jag tvingar mig till att träna för att få in det på rutin. Jag längtar tills träningen blir min fristad. Just nu känns den bara tråkig. Det är inte lätt att jobba emot pannbenet när egentiden man har är minimal. Den lilla egentid jag får lägger jag gärna i en solstol. Men i den blir man inte särskilt stark. Tyvärr.
Kommentarer
Skicka en kommentar