86 kvadrat - fast idag bor vi på 74

Idag är en sån dag jag önskar jag kunde transportera mig 5 år framåt i tiden. Jag har älskat bebistiden med Ellen men den tiden vi är inne i just nu tilltalar mig inte alls faktiskt. Ja, vi har ett väldigt nöjt och "snällt" barn och hon har varit ljuvlig sedan hon ploppade ut den 4 april, men nu har hon varit inne i en gnällperiod ett tag och den söker mig. Det må vara milt gnällande för andra men för OSS är det jobbigt. Man kan bara utgå från sitt eget och jag vill inte jämföra mig med andra som har det SÅ mycket jobbigare. Det tröstar liksom inte mig i detta. Jag lider med dom som har det värre än oss, ja, men jag tycker inte gnällperioden är mindre jobbig för det. Hon bjöd oss på alldeles för enkla månader till en början. Det var piece of cake att ha en spädis. Jag skulle kunna ha 20 spädisar till. Men en 6-nästan-7-månaders-bebis kan jag klara mig med en faktiskt. Tyvärr vill vi ha en bebis till så jag vet att en sån här period till väntar. Det som är jobbigt är att hon...

Jag är en väldigt ärlig och öppen person och ibland får jag verkligen tänka mig för vad jag säger. Min pappa lärde mig att ALLTID tala sanning och aldrig ljuga. Jag var rädd att bli skälld på om jag gjorde något jag inte fick eller råkade ta sönder något, men var jag alltid ärlig så blev pappa aldrig sur eller arg på mig vilket resulterade i att jag alltid vågade tala sanning, oavsett vad det gällde. Detta har gjort att jag även i vuxna livet alltid är ärlig. Jag kan knappt dra vita lögner i krissituationer. Jag får dåligt samvete om jag inte är 100% ärlig. Men ibland passar det sig inte att säga precis som det är. Exempelvis om jag ska söka nytt jobb och börjar med att nämna att vi planerar barn nr 2 inom en snar framtid. Då är jag inte så het på gröten längre. Så ibland får jag helt enkelt lära mig att undanhålla sanningen och inte berätta ALLT. även om jag ibland råkar nämna mer än jag borde. Det gäller även här på bloggen. Jag vill vara 100% öppen men eftersom detta trots allt är i...

Jag är på banan igen! Igår kände jag mig rakt igenom lycklig igen. Det var ett tag sedan jag hade den känslan. Det är hemskt att må dåligt när man egentligen borde vara lycklig. Jag dubblade min D-vitamindos, kanske var det allt som behövdes?! Jag har aldrig varit särskilt årstidskänslig och jag har inte ätit extra D-vitamin förr, men detta året verkar jag väldigt känslig. Nya hormoner i omlopp kanske eftersom jag ammar. Jag tränade igår efter en månads uppehåll, kanske behövde jag en endorfinkick? Oavsett vad så känns det fantastiskt att äntligen må bra och känna att livet är roligt igen! Det händer lite grejer bakom kulisserna här.. Jag lovar att berätta snart! En sak jag kan berätta är att Ellen fått lite rutiner nu. Hon har ju fått styra helt och hållet detta halvåret för så fort vi försökt styra hennes sovtider har vi fått ett litet helvete med gallskrik och jobbiga nätter. Det har varit som bäst när hon fått sova och äta som hon vill. Nu har hon däremot själv skapat sig lite ru...

Nu har vi varit hemma i två veckor. Just nu känns det som att det var flera månader sedan vi var i Spanien. Det livet vi hade där känns så avlägset. Kan inte påstå att det är kul att vara hemma. Det har varit två jobbiga veckor. Ska dubbla min D-vitamindos och hoppas på att det är där problemet ligger. Det känns riktigt frustrerande att känna sig grå och nollad när man egentligen bör vara lycklig?! Eller så rasade fasaden man hållt uppe nu under sommaren med allt vad renoveringen inneburit... Oavsett vad så kommer här en bildkavalkad på vår underbara semester i Benidorm! Poolen var iskall men att doppa benen tyckte Ellen var helt okej.  Med denna utsikten ovan drack vi morgonkaffe efter halva morgonpromenaden. Helt underbart att dricka kaffe i 25 grader kl 9 på morgonen medan Benidorm vaknade :-) Det underbart fina poolområdet som tillhörde lägenheten vi hyrde. En liten flicka på 3 år tyckte Ellen var mycket intressant, hon tittade efter henne för ...

Sedan vi kom hem från Spanien har det känts som jag befunnit mig i ett svart hål. Jag har varit ledsen, haft ont i magen och varit irriterad. Det kändes lite som den där babybluesen jag slapp när Ellen var nyfödd, nu kom med besked. Jag har tyckt Ellen varit besvärlig och jobbig och känt "jag orkar inte", flera gånger om dagen och drömt om en barnfri dag så jag bara kunnat lägga mig i sängen och sova. Jag har inte kunnat ta på exakt varför jag mått som jag mått, men det finns nog flera anledningar. För det första har jag mått fantastiskt bra sedan Ellen föddes och har älskat varje dag med henne. Hon har varit världens mest enkla bebis, men nu har hon börjat gnälla och tjura, något hon aldrig gjort så mitt tålamod har legat på noll i stort sett hela dagarna. Vi ligger i tvist med firman som var här och renoverade och mest troligt väntar nu flera månader av advokatsamtal och huvudbry om hur detta ska sluta. Sen var det då jobbet. Det känns visserligen bättre, men fortfarande ...

Igår blev du 6 månader. Ett halvår. Nu börjar det kännas att du växer och börjar bli "en riktig bebis". Du är fortfarande nätt, men du är väldigt stadig och det gör att du genast känns äldre. Det nya sedan 5-månadersdagen är att du nu sitter med stöd längre stunder. Du har börjat äta mer mat. Du får gröt morgon och kväll och även middag där emellan, antingen till lunch eller på kvällen. Favoriten är havregrynsgröt med aprikospuré eller katrinplommonpuré. Banan gillar du inte alls. Jag har gjort egen välling till dig på quinoamjöl, bovetemjöl, kanel, vatten, havremjölk och kokosolja. Idag var andra kvällen du drack och nu ikväll tyckte du det var riktigt gott och mmm:ade när du fick flaskan. Annars var det också gott med broccoli-potatis-avocado-puré med smör, olja och aprikospuré till. Aprikosen blev winwin, du åt med bättre aptit och järnet i broccolin tas lättare upp med hjälp av aprikosen. Du har hunnit vara i Spanien också. Du var helt underbar att resa med och tog f...