Löparglädje
Mars 2014. Löpningsmässigt stod jag på toppen av vad jag någonsin presterat. Jag hade nyss avverkat seedningsloppet i Helsinborg, ett lopp på 10k där man kan seeda sig till en bättre plats i Göteborgsvarvet. Tiden var den bästa jag presterat i modern tid och känslan i kroppen var att jag hade kunnat springa ännu fortare. Där och då kände jag att nu... Nu äntligen tar det fart under dojorna. Två månader senare stod jag på startlinjen till mitt andra maraton. Efter 21 km bröt jag. Glädjen till löpningen var totalt bortblåst. Sedan dess har den inte återkommit. En emotionell berg- och dalbana har det varit i 2,5 års tid. Under åren 2012-2014 åt jag inget annat än 4 kg kyckling, 3 kg broccoli och 2 burkar Lohmanders bearnaisesås varje vecka. Övrig tid sprang jag. Jag sprang till jobbet, jag sprang hem från jobbet, på den tiden ca 13 km enkel väg. En episod jag kommer ihåg var när jag skulle åka till London dagen efter mitt arbetspass. Jag sprang såklart med väskorna på ryggen till jobbet. ...