Livet som trebarnsmamma
Här inne var det allt annat än livat. Jag hade som plan att ladda upp Almas förlossningsberättelse samt hennes månadsbrev, men tydligen glömde jag helt av det. Livet går verkligen i 190 och jag förstår varje kväll, när tystnaden lagt sig, fortfarande inte hur vi överlevt dagen. Så känns livet tyvärr just nu. Mest som en ren överlevnad. Få stunder av njutning får vi med men mestadels handlar dagarna om att agera pedagogiskt och lugnt så gott det går men vi testas alldeles för många gånger om dagen för att kunna behålla lugnet. Stackars barn. Ja stackars föräldrar också. Hur har föräldrar genom alla tusentals år överlevt småbarnsåren? Många hade ju till och med upp emot 10 barn?!?!?! Jag klarar knappt av tre. Det är med nöd och näppe och nästan med mitt eget liv som insats. Just nu ångrar jag djupt att vi skaffade alla tre inom tre år. Det är inte bara lite tufft, det är rent överjävligt! MEN, det gäller att ha gnistan tänd och se ljuset där långt borta i tunneln. Och mitt mantra är ...