86 kvadrat - fast idag bor vi på 74

Dagarna som kommer och går är en del utav livet och en dag sitter vi där och funderar över vad som egentligen hände. Eller så sitter vi där och minns tillbaka på möten, händelser och ens barns uppväxt och tänker att det finns nog ingenting som jag velat ha gjort annorlunda. Jag tror inte att någon tänker på sin dödsbädd att man spenderade för lite tid på Facebook eller skrollat flödet på Instagram för lite. Ändå tar dessa medier så enormt mycket tid från gemene man idag och det är intressant ur flera synvinklar hur det kan te sig så. Om du fick veta just i detta nu att om 10 minuter är du död så tror jag inte att många skulle välja att uppdatera flödet på sina sociala medier. Det vore ett tragikomiskt inlägg i sådant fall. "om 10 minuter är jag död, tack för mig - hej! Nu gick det 1 minut av denna tid till att bara skriva dessa ord så nu har jag bara 9 kvar" Vi försöker varje dag detoxa oss mer och mer från våra telefoner och låter dom ofta ligga kvar i lägenheten om vi är ut...

Imorse investerade jag 80 minuter i mig själv. Jag är väldigt dålig på att göra det och ser alltid till alla andras bästa först. Glada barn och glad man är prio ett, sedan kommer jag. Idag insåg jag hur viktigt det är att jag ger mig själv ensamtid emellanåt. Jag snörade på mig skorna, tog på mig solglasögonen och gick nere längs havsbrynet. Där gick jag hela vägen in till La Mata torget. 2,5 km med strålande sol och kluckande vågor och bara jag själv och mina tankar. Väl inne i La Mata finns det en gammal liten borg med en avsats precis vid strandkanten, där stannade jag och gjorde morgonyoga. Jag nöp mig i armen både en och två gånger. Tänk att göra detta varje morgon för resten av mitt liv. Då kan dagen inte börja annat än på bästa sätt. Men att göra det ett par gånger i veckan är kanske ett mer realistiskt mål. När jag kom hem var jag så glad och välfylld av energi. Det var länge sedan jag kände mig så pigg fastän jag sovit dåligt. Att ha ett välfyllt D-vitamin förråd i kroppen gör...

Igår blev vi inbjudna till våra grannar ovan. Ni vet dom äldre personerna som vi bondat med som jag skrev om i förra  inlägget och som vi drack skumpa med på takterrassen för några dagar sedan då Uffe, mannen i sällskapet fyllde 71. Eller rättare sagt så bjöd jag egentligen in både mig själv, Paulina och ett av barnen. Vi satt nere på vår terrass och Uffe kom förbi och skulle gå till affären. Vi snickesnacka en stund och Uffe nämnde att han skulle köpa räkor till middagen. Hur ska du tillaga dom eller något sådant frågade jag varpå på Uffe berättar en historia om vitlök och bröd. Jag frågar skämtsamt att "det där låter ju fantastiskt gott, vilken tid skulle vi komma upp?" Då ropar frun Viveka att vi gärna får komma upp på middag om vi inte har några middagsplaner på lut. Nu hade vi inte det och även om vi haft det så hade vi inte tackat nej till en inbjudan med så trevliga människor som dessutom innefattar räkor och vitlök. Nu går räkor, vitlök och en flaska vin hand i hand s...

Varje gång Paulina och jag är utomlands råkar vi träffa på en massa trevliga människor som vi sedan hänger med i allt från några dagar till veckor eller vänner för livet. Det kan för oss tyckas vara en självklarhet att man gör så men troligen kanske det är en dold talang. Våra grannar och vänner från grusvägen hemma så något i stil med "ni som är så sociala och pratar med allt och alla" med syfte på att vi inte har svårt för att knyta kontakter. Hemmavid pratar vi med dom flesta och vet lite om alla som bor i vår närheten eftersom vi råkar snubbla in på en kopp kaffe hos någon eller passerar förbi precis när någon slänger sopor och sedan är ett samtal igång. För både Paulina och mig känns det som en självklarhet att man gör så och förstår egentligen inte att alla inte gör så. Det kalas tydligen för dold talang. Ämnet dolda talanger dök upp för någon dag sedan i ett poddavsnitt då Charlie Söderberg fick lära sig att inte alla kan laga mat utan recept och kan således inte på fö...

 Senaste veckan har vi haft besök här nere. Våra grannar och vänner från landet hemmavid gjorde entré i onsdags förra veckan. Ett kärt besök att se dom igen efter så många månader som gått då vi lämnade vårt hus inför detta äventyr redan i augusti. Vi har försökt visa det mesta och bästa av vad staden har att erbjuda även om det inte går att göra allt på 4,5 dagar som dom var här men jag tror ändå att vi alla var nöjda. Långpromenad stod på schemat första dagen och ett besök i papegojparken med medhavd lunch. Vädret har varit på solskenshumör så kvällarna har spenderats med grillning mestadels. Karl och jag har letat goda viner i affären och avsmakat dessa om kvällarna vilket varit ett trevlig inslag. Några löprundor med Karin har det också blivit och annars bara en massa småbarnsmys då deras dotter Ebba bara är 3 veckor äldre än Noah. Det har verkligen varit skönt att dela boende/resa med en småbarnsfamilj. Alla är på samma våglängd och det finns en förståelse för dålig nattsö...

Nu har barnvagnsligan från landet samlats och gör staden osäker. Pensionärer flyr när vi gör entré på strandpromenaden och varje bänk ser vi nu som vår egen och alla som råkar sitta på vår bänk gör bäst i att flytta på sig. Nappflaskorna är ständigt laddade och man vet aldrig när en full bajsblöja kommer farande genom luften. Är det någon som försöker göra anspråk på vårt territorium skickar vi fram Noah "the siren" eller Ellen som tjatar håll i deras huvuden. Vill det sig riktigt illa tar vi även till Ebba som med sin glupskhet äter upp allt från deras tallrikar och lämnar bara smulor kvar med svält och förödelse som effekt. Med tanke på att ligan är samlad kommer vi ha fullt upp kommande dagarna och vi kommer således inte uppdatera bloggen fören nästa vecka.

Dagarna går sin stilla gång och vi njuter varje minut av att inte göra någonting. Nu är nu, sen är sen. När vi nästa vinter kommer titta tillbaka på denna tid vill jag inte tänka "varför njöt jag inte mer" Eller varför jag inte uppskattade vädret, palmerna, blommorna och friheten. Jag tror dock att jag njuter fullt ut och lever mer i nuet än någonsin tidigare. Nu ska vi dock tillbaka till Spanien nästa vinter igen om än inte lika lång tid som nu så helt slut på det roliga kommer det inte bli när vi väl bestämmer oss för att åka hem härifrån framåt våren. Vårdag i Parque Las Naciones  Idag tog vi en sväng till Habaneras. Paulina skulle ha jeans och en jacka. Det är något med mammakilon som försvinner och kläder som inte längre passar så det var bara att pallra sig dit. Ellen fick syn på ett tåg som stod på övre plan och ville slita sig ur vagnen. Hon ville sedan sitta i tåget och vi blev båda lite förstummade då Ellen tidigare varit livrädd för egentligen allting. Hon har...

Idag var vi på "nästan-karneval". En nästan-karneval är när man står och väntar på att karnevalen som enligt schemat skulle starta tåga kl 16 men som 58 minuter senare och gnälliga barn inte gjort det. Det är i stunden man tänker "nej, jag ska inte röra mig ur fläcken, för gör jag det så har jag stått här den senaste timmen helt i onödan" Men samtidigt som en annan röst säger att visst vore det skönt att komma hem nu, få något varmt och dricka och äta samtidigt som barnen kommer i säng i vanlig tid. Denna gången vann den sista rösten. Snuvad på karnevalen tack vare Spanjorernas lugn och lunk. Vi fick dock uppleva ett stort folkhav och några gubbar som stod och frös i roliga dräkter längs fram i tåget som själva undrade varför dom inte fick tillåtelse att tåga. Poliserna dividerade fram och tillbaka, walky-talky åkte upp och ner och händer dirigerades med som om vi vore på en stråkkonsert. Vi begav oss av i morse och avnjöt kaffe och lek på stranden och nj...

Det har varit snålt med bilder de senaste inläggen. Men det är lite svårt eller tråkigt med bilder på grafer över diagram och sådant. Idag bildbombar vi istället från dagens utflykt. Ellen har blivit så go mot Noah. Ska hålla hans hand varje gång dom åker vagn numera. Hon söker honom och säger "shå" när hon får tag på hans hand och ska sedan inte släppa den. Noah spritter i hela kroppen när Ellen tittar på henom och man ser mer och mer hur dom börjar interagera med varandra och det är riktigt kul att se!   Första stopp i solskenet blev på Paseon. Barnen hade somnat och vårt medhavda kaffe med hemmagjorda wraps fick plockas fram. På vägen ner mot staden kom vi på att vi glömt packa ner muggar. En sväng-in hos kinesen fick det bli och vi inkasserade muggar i rostfritt stål för 8.50 SEK. Ett kap! Värme och plast rimmar ju väldigt illa och ska undvikas till varje pris så vi blev överlyckliga när vi hittade rostfria muggar som nästan var gratis dessutom. Ska köpa med oss fl...