Black friday
Ja. Då var svarta fredagen här igen. Dagen då butikernas röda siffror i boken ändras till svarta. Från och med nu och några veckor framöver går butikerna med vinst igen efter en fattig höst. Så sägs det i alla fall att Black Friday som amerikanskt påfund kom till liv. Ska man handla något och länge spanat efter den där väskan, bilen, tvn eller vad det nu kan vara så är det självklart ett ypperligt tillfälle att handla det just idag när momsen tas bort och det reas i varje hörn. Men.. Det finns alltid ett men. Butikerna vet en sak som du innerst inne också vet. Du handlar så mycket mer saker än vad du egentligen tänkt göra. Plötsligt står du där med en stavmixer i handen eftersom den var prissänkt med 40 procent. Ett riktigt bra klipp är det ju ändå. Eller? I min värld är det bara ett bra klipp om du köpt något till ett rabatterat pris som du egentligen tänkt köpa till fullpris också.
Konsumtionen inför jul slår nya rekord för varje år. För varje år blir jag mer och mer rädd vad alla vill uppnå med sitt köpande. Lycka sitter inte i grejer enligt vår filosofi. Jag är som lyckligast när jag inte får någonting. Oftast vill jag inte ha något till min födelsedag eller jul. Är det något jag vill ha har jag lön nog att köpa det själv. Ju fler år jag lägger i min ryggsäck desto mer medveten blir jag över vad som för mig är viktigt i livet. Familj, vänskap, boende, upplevelser. Jag behöver inte en massa grejer för att känna mig lyckligare. Tvärtom har jag börjat känna ångest över att äga saker. Det senaste året har Paulina och jag skänkt och slängt saker till förbannelse. Ändå ser jag saker överallt som jag inte vill ha eller ser mening med. En sak ska fylla en mening, en uppgift. Gör den inte det vill jag inte ha den i mitt liv. Jag inser ibland att jag är på gränsen till att kunna leva som eremit resten av mitt liv. Tält långt ute i skogen med en tändsticka i min ask som jag bara tänkt använda när det verkligen tryter. Men nu har jag ju även barn och fru och kan inte leva den tanken och känslan rätt ut. Vilket såklart även är mycket positivt för min familj skänker mig stor glädje.
Jaja. Alla gör som dom själva vill. I sökandet efter lycka finns inga rätt eller fel och alla äro vi olika. Ser man lycka i att köpa 456 par skor att fylla sin garderob med. Fine by me. Jag bryr mig i regel inte det minsta om vad andra människor har för sig. Men nu handlar denna bloggen inte om alla andra. Den handlar om oss. Vår familj och där hör ett överflöd av saker inte hemma. Vårt lilla hus 285an kan inte svälja så mycket saker. Men där finns plats för mycket kärlek.
Idag fann vi lyckan och kärlek i Cala del Moro. En liten, liten, liten vik med mycket vacker utsikt. Ett stilla hav. En varm morgon och det enda som saknades var en kaffetermos.
Konsumtionen inför jul slår nya rekord för varje år. För varje år blir jag mer och mer rädd vad alla vill uppnå med sitt köpande. Lycka sitter inte i grejer enligt vår filosofi. Jag är som lyckligast när jag inte får någonting. Oftast vill jag inte ha något till min födelsedag eller jul. Är det något jag vill ha har jag lön nog att köpa det själv. Ju fler år jag lägger i min ryggsäck desto mer medveten blir jag över vad som för mig är viktigt i livet. Familj, vänskap, boende, upplevelser. Jag behöver inte en massa grejer för att känna mig lyckligare. Tvärtom har jag börjat känna ångest över att äga saker. Det senaste året har Paulina och jag skänkt och slängt saker till förbannelse. Ändå ser jag saker överallt som jag inte vill ha eller ser mening med. En sak ska fylla en mening, en uppgift. Gör den inte det vill jag inte ha den i mitt liv. Jag inser ibland att jag är på gränsen till att kunna leva som eremit resten av mitt liv. Tält långt ute i skogen med en tändsticka i min ask som jag bara tänkt använda när det verkligen tryter. Men nu har jag ju även barn och fru och kan inte leva den tanken och känslan rätt ut. Vilket såklart även är mycket positivt för min familj skänker mig stor glädje.
Jaja. Alla gör som dom själva vill. I sökandet efter lycka finns inga rätt eller fel och alla äro vi olika. Ser man lycka i att köpa 456 par skor att fylla sin garderob med. Fine by me. Jag bryr mig i regel inte det minsta om vad andra människor har för sig. Men nu handlar denna bloggen inte om alla andra. Den handlar om oss. Vår familj och där hör ett överflöd av saker inte hemma. Vårt lilla hus 285an kan inte svälja så mycket saker. Men där finns plats för mycket kärlek.
Idag fann vi lyckan och kärlek i Cala del Moro. En liten, liten, liten vik med mycket vacker utsikt. Ett stilla hav. En varm morgon och det enda som saknades var en kaffetermos.
Kommentarer
Skicka en kommentar