Inatt piskade vinden våra palmer här utanför fönstret. Det tjöt stundtals riktigt ordentligt. I morse var det fortsatt blåsigt men ganska varmt. Jag gav mig av på en löparrunda. Den blott andra för denna veckan. Jag har haft lite kämpigt med kroppen under veckan, känt mig kymig och inte alls i slag. I torsdags fick jag avbryta min 12a efter 6 km då kroppen spela mig spratt med pulshöjande i tid och otid. Men idag kändes det helt okej och det blev 11,2 kilometer i halv storm.
 |
|
Havet var stormigt och det luktade salt. Mysig känsla. Jag älskar ett stormande hav. Det känns friskt, salt och kinderna blir härligt röda av all frisk luft. I tanken slungas jag till en inrökt kvarterskrog i dom mer otillgängliga delarna av Amsterdams hamn där grovhuggna män med stora skägg dricker mörk öl ur smutsiga glas. Alla bryter arm på löpande band, sjunger sånger om kvinnor från främmande hamnar och från taket hänger det trätaljor helt indränkta i tjära. Dessvärre är det aningen varmare här än hemma när det stormar som bäst så den riktiga känslan uteblev denna gång.
Ellen och jag gick på eftermiddagen till en park som heter Parque Aromatico. Aromaparken. Parken kantas av lavendel, timjan, rosmarin och andra härliga dofter. Dock sjunger allt på sista versen nu och det mesta har blommat av. Men än står bougainvillean i full blom.
Parken ligger i en ravin. Utsikten uppifrån när man är på väg ner i parken är magnifik.
 |
| Vattenspel |
Dock är som vanligt lekplatserna urusla. Jag börjar tro att barn under 3-4 år inte leker i Spanien. Ingenstans finns det en lekplats med barngunga. Det är lekplatser designade för stora barn överallt. Här i aromaparken är lekplatsen lika mycket design som leksak. Kanske mer design. Varken Ellen eller jag fattade någonting. Stora runda fat som snurrade när man satt på dom. hur kul är det på en skala. Det skulle lika gärna kunnat vara en konstinstallation som lekplats. Hade där inte funnits en gungställning med gungor för stora barn precis bredvid som på något sätt är synonymt för en lekplats hade jag övervägt att inte släppa lös Ellen på dom runda faten i tron att hon tog sönder någon installation för hundratusentals kronor. Men så var icke fallet. Dom snurrande faten var till att snurras på. Dock för större barn.
 |
| Ska detta vara kul undrar Ellen. Nej, det är inte kul säger pappa. Vi gick och badade i fontänen istället. Mycket roligare. |
Kommentarer
Skicka en kommentar