86 kvadrat - fast idag bor vi på 74

Jag kommer inte ihåg senast vi hade tråkigt väder. Maj levererar så här mot slutet. Denna veckan har inte varit lika spontan som förra utan varit betydligt lugnare. Ganska skönt det också. Niclas har hjälpt bonden Bengt att köra vatten till granngården två eftermiddagar. Jag har under mitt snart-26-åriga liv aldrig suttit i en traktor (inte vad jag minns i alla fall) så jag knöt fast Ellen på magen och åkte traktor en runda. Ellen tog sin traktoroskuld 25 år tidigare än mig, först väldigt skeptisk och nästan lite rädd men efter en liten stund gillade hon det! Tittade nyfiket runt om sig och skrattade på vägen hem. Det är rejäla grejer., inget man vill råka stå bakom.. Helgen har vi spenderat nere i södern hos svärföräldrarna tillsammans med resten av La Familia. Lika ljuvligt väder där! För en stund kände vi båda att vi ville flytta till Ystad och bo med gångavstånd till stan. Ett litet sommarhus där hade varit min dröm. Vi vet att vi inte vill bo inne i stan på heltid me...

Att ha en bebis vet ni att jag tyckte var lätt som en plätt. Jag är glad att vi fick den starten vi fick, med en otroligt lätt unge som var nöjd med allt. Hon har ju tagit igen det med råge nu som ni också vet. Det är inte lika lätt längre. Det svåraste tycker jag är det här med uppfostran. Hur uppfostrar man en liten person som inte kan prata, men förstår mer än man kan tro? Vi har en vision om hur vi vill att Ellen ska bli som person och Niclas och jag har faktiskt makten att prägla henne till att bli just den personen. Frågan är bara hur man gör... Nu skulle jag önska mig en manual att följa. En bok som hade hetat "Så här gör du för att få en generös, omtänksam och självsäker dotter med ett stort hjärta och skinn på näsan" hade jag köpt direkt. Istället får man gå på känsla och ta till sig det bästa av tips och råd man kan få från nära och kära som har lyckats skapa otroligt fina barn, en hint till extramormor Ninne som har dom goaste och absolut trevligaste ungdomarna j...

I måndags var vi på det där läkarbesöket på BVC som skulle ha skett för 3 veckors sedan men som blev inställt. Vi hade beslutat oss innan för att detta skulle bli vårt sista besök på BVC. Den känslan förstärktes ytterligare efter besöket. Vi ska INTE dit mer, det är ju trots allt ett erbjudande som är frivilligt. Ellen hade ju bara gått upp 300 g på 3 månader sist vi var där, vilket vi var säkra på berodde på 6 veckor i Thailand med dålig aptit. Nu hade hon gått upp 410 g på mindre än 3 veckor och viktkurvan pekade rakt upp och vi var jättenöjda! Hon hade växt 1 cm på dessa veckorna också. Nu vägde hon in på 7940 g och var 74 cm lång. Men läkarna var inte nöjda. "Hon ligger ju två standardavvikelser under normalkurvan". Efter att ha hört om deras kurvor lackade Niclas ur och berättade tydligt vad han tycker om deras kurvfokus och stämningen blev aningen obekväm. Läkarna var nog inte vana vid att någon ifrågasatte deras jobb och vår sköterska ville nog helst sjunka genom gol...

Vilken vecka vi har haft! Så rolig! Vi har haft spontanbesök nästan hela veckan. Även om vi är personer som älskar planering och god framförhållning tycker vi också det är kul när det händer saker spontant eller när man gör något impulsivt. Denna veckan har verkligen tagit priset som den mest spontana på, ja, våra 3 år i huset kan man nog säga. Vi hade ett spontant kaffebesök av bonden Bengt i måndags på trädäcket, besök av Niclas föräldrar i tisdags som bestämdes två timmar innan dom kom, besök av min mamma i onsdags, spontanfrukost hos bonden Bengt i torsdags följt av en promenad och middag hos oss med Karin (vår granne) på kvällen, spontanfika med Niclas föräldrars vänner igår eftermiddag och idag Fredriksdal och fika här hemma med Ellens kusiner. Det är så kul med besök när våra dagar för det mesta är oplanerade. Ellen tittar på fåren på Fredriksdal Idag blev det en mysig dag på Fredriksdal som hade familjesöndag. Man kunde gå in till getterna, fåren, rida ponny, titta på ral...

Idag går vi in i v.25 och bebisen fortsätter ta plats i magen. Jag känner mig mer och mer gravid för varje dag som går. Promenader går fortfarande jättebra, dock har jag märkt att jag mår bäst av att ta kortare promenader och då hellre några gånger per dag. 4 km åt gången är lagom. Idag blev det 7 km och det följt av matlagning och bakning var inte någon höjdare = ont i bäcken och trött i ryggen så det blev 1 timmes vila på spikmattan i sängen under eftermiddagen. Runt 4 km två gånger om dagen är perfekt. Då mår jag som bäst. Har ont i min vänstra sida (mest troligt för att jag bär Ellen på höger sida?!) varje dag och kör med kwan loong (köpt i Thailand, typ som tigerbalsam fast i flytande form) varje dag i kombination med spikmatta. Efter det känns det bra. Och efter kwan loong + bastu känns det också super, men det återkommer varje dag ändå. Får se om jag kanske ska kontakta någon och få lite akupunktur eller något annat spännande som kanske kan få bort smärtan. En riktig mi...

"Var det planerat?"  Den frågan har vi fått några gånger eftersom det inte kommer skilja mer än 17 månader mellan Ellen och Stina-Kalle. Och ja, det var väldigt planerat och blev precis som vi tänkt oss. Hade någon frågat mig innan Ellen föddes om när jag ville ha syskon till henne så hade jag absolut inte sagt "med 17 månaders mellanrum". Jag var fast inställd om att ha i alla fall 2-3 år mellan barnen och var det även när Ellen hade fötts. Niclas delade inte mina tankar och planer, han ville ha barn tätt. Gärna påbörja produktion av nr 2 så fort som möjligt. Han kände att han ville ha småbarnstiden överstökad, lika bra att köra på när man ändå är inne i skiten, uttryckte han sig. Jag ville dra ut på det då jag älskar bebistiden. Men efter många diskussioner med för- och nackdelar fick Niclas till slut över mig på hans sida, dessutom var jag rädd att jag skulle ha svårt för att kunna bli gravid igen även om det gick fort första gången. Vi beslutade oss för att ...

Nu börjar vädret visa sig från sin bästa sida. Det är dagar som idag det är underbart att bo på landet. Vindstilla och sol gör en lycklig. Vi tillbringar mycket tid utomhus så fort vädret tillåter. Ellen lever livet i trädgården och njuter av att pilla med stenar, täckbark, jord och vatten. En riktig grismaja är hon. Där brås hon på sin pappa som också älskar att känna jord mellan fingrarna och inte har något emot att bli smutsig. Denna årstiden innebär också att livet med grannarna börjar tas upp igen. Under hösten och vintern hälsar man på varandra genom en vinkning från bilen medan man nu kan prata långa stunder över staketet om både ditten och datten. Idag stötte vi ihop med grannarna längre ner på grusvägen som fick tvillingar i höstas, hon skulle ut och gå och vi likaså - sällskap i 6,5 km. Inte fyskam! Sällskap på promenaden är alltid kul. När vi kom hem blev det 11-kaffe och lite tidig lunch. Bonden Bengt kom och skulle hämta posten (brevlådorna sitter på vårt staket) så vi b...

Den här graviditeten kommer lite i skymundan. Inte så konstigt då vi har fullt upp med Ellen, men för mig är graviditeten högst närvarande. Alla dygnets timmar. Magen har exploderat dom två senaste veckorna och krämporna och tröttheten kryper sig på. Jag är ju sjukskriven sedan 3 veckor tillbaka och än går det inte åt rätt håll. Jag blir ju inte mindre direkt. Jag har börjat känna av lite foglossning när jag ansträngt mig eller stått upp för länge. Tröttheten börjar bli ganska jobbig eftersom jag inte kan vila som jag vill. Det positiva är att jag är rörlig och kan gå långa promenader utan problem. Jag är ute och går varje dag, minst 45 min, ibland blir det två promenader eller en längre. Jag hoppas innerligt att jag kan gå promenader länge till, det är lite av en räddning. Jag slipper jaga Ellen, jag kan prata med Niclas ostört, går jag själv kan jag lyssna på ljudbok och jag mår fantastiskt bra av att komma ut - oavsett väder. Lyfta tungt från konstiga positioner går inte. Att lyft...

Idag har vi varit barnfria i några timmar. Jisses så skönt! Ibland behövs inte så mycket för att man ska hinna bli någorlunda återställd och hinna tanka lite tålamod. Vi hade ingen plan på vad vi skulle göra, men när jag kom hem efter att ha lämnat Ellen hittade jag Niclas där han brukar vara denna årstiden. I rabatterna. Det är hans yoga, sa han idag. Jag tyckte dock det var lite tråkigt om vi skulle spendera dessa värdefulla timmar ifrån varandra så efter lite brainstorming kom vi fram till att vi ville till Erikshjälpen och Ikea. Han gör ett fantastiskt jobb med vår trädgård! Nu börjar dom där 10000:- vi la på växter, buskar och träd för ett par år sedan visa sig Planen var att försöka hitta en hylla till vardagsrummet där vi kan ha Ellens leksaker. Just nu ligger dom i en enda stor röra i en rottingkorg vilket jag inte gillar. Jag vill ha upp hennes saker på en hylla så hon lättare kan se vad hon har för något, samt att vi kan rensa ut onödigheter som ändå alltid ligger i bot...

Idag hade vi tid för 1-års kontroll på BVC. När vi kom dit hade dock AC försökt nå oss för att berätta att läkaren var sjuk så vi behövde inte komma, men det missade vi, så det blev vägning och mätning. Ellen är numera 73 cm lång och väger 7540 g och är snart 13 månader. Som vanligt var vikten inget AC var direkt nöjd med. Hon hade bara gått upp 300 g sedan i januari. Vi visste att hon gick ner i vikt när vi var i Thailand då hon både matvägrade pga tänder en tid, inte hade samma aptit pga värmen samt att vi inte hade samma möjlighet att ösa på med smör och olja. Men vi är inte ett dugg oroliga. Ungen är glad som en speleman (förutom vissa dagar när det är tandsprickning på G), utvecklas bra, sover 9/10 gånger hela nätter och är frisk som en nötkärna. Huvudsaken är att hon växer på längden, vilket hon gör och att hon inte går ner i vikt, vilket hon aldrig gjort. Men BVC är BVC. Det är kurvor hit och kurvor dit. Vi blev till och med rekommenderade att ge henne industrigröt. HUR kan ma...

Vi är nu inne i åttonde veckan där vi både två går hemma. Under våra sex veckor i Thailand delade vi på föräldradagar och sedan vi kom hem har jag varit pappaledig och Paulina är efter lite om och men sjukskriven från jobbet på grund av tunga lyft som inte rimmar bra med graviditeten. Detta resulterar i att vi nu är hemma båda två i en månad till innan jag börjar jobba 1 juni. Hur har ni råd med det? kanske någon undrar. Vi har sedan länge haft en plan om att kunna överleva bara på en lön och därefter kunna välja när och hur vi vill jobba. Ett rikare liv för oss har vi kommit fram till är tid och inte pengar. Vi vill båda två kunna jobba deltid medan barnen är små om våra schemarader på en heltid inte tillåter den mängd fritid vi kräver. Blir någon av oss sjukskriven eller varför inte båda två om olyckan är framme, så ska vi klara oss utan att dra ner på vår livskvalité. Där befinner vi oss idag. Vi klarar oss på en lön eftersom vi gjort i våra ögon smarta val. Vi bor litet vilke...