86 kvadrat - fast idag bor vi på 74

Vi är hemskt ledsna att bloggen för tillfället går på sparlåga. Småbarnslivet har kommit emellan och det händer mycket bakom kulisserna här. Vi är i full färd med att planera uppstarten av vårt gemensamma företag. Detta har vi planerat länge, fröet såddes i december och i januari tog planerna fart på riktigt men vi har justerat lite längs vägen men har sedan 2 månader landat i vilken väg vi börjar gå. Vi började ifrågasätta vår livsstil här hemma när vi landat i Spanien ordentligt efter 3 månader. Vi visste båda att vi vill göra en förändring, vi kunde inte förlika oss med att hoppa in i samma liv som vi lämnade då vi redan efter 3 månader inte kände oss som samma personer som lämnade Sverige. Då började vi spåna på vad vi skulle kunna jobba med och känna att vi skulle kunna göra det utan längta efter ledighet och endast jobba för att vi måste. Vi landade i att vi ville fördjupa oss i alternativ medicin. Vi jobbar idag båda två inom den konventionella vården och känner oss inte rikti...

Man kan tro att vi bara sitter och rullar tummarna och njuter av det fina vädret men tjohoppsan vad livet varit intensivt nu. Det har känts som om någon kastat in oss i en tvättmaskin och satt den på full centrifugering. Att komma från lunken i Spanien till detta har verkligen varit ett mentalt kaos. Först nu kom det ifatt oss. Det tog nästan 4 veckor. Vi visste att den dagen skulle komma men inte när. Just nu känner jag bara för att låsa in mig i huset med oss fyra och inte gå ut på flera veckor. Det har blivit lite väl intensivt och det är lätt att det blir så när man vill hinna med allt och lite till. Det är jättekul att träffa nära och kära, det är inte där skon klämmer utan det är nog kontrasten från att ha varit bara vi fyra och våra dagar har varit helt designade efter barnens behov och nu helt plötsligt ska deras behov styras mellan allt annat som vi och andra gärna vill hinna med, detta har resulterat i mycket missnöjda barn och dom frustrerade föräldrarna kommer som ett brev ...

Min kära gosse, jag har nästan glömt skriva brev till dig denna månaden. Du blev 8 månader för några dagar sedan. Vi har nu kommit hem till Sverige igen och du har tagit det med ro. Sedan sist har du lärt dig krypa. Du tar dig nu runt överallt och dagen vi kom hem till huset, den 19 april, ställde du dig upp för första gången. Jag hittade dig ståendes vid vedkorgen, överlycklig! Så nu ställer du dig upp mot allt du kan nå. Du ammar fortfarande lite grann. Ibland på natten och ibland på sen kväll och även vissa dagar mitt på dagen om du har behov av det. Du har det endast kvar för mysets skull och det får du ha hur länge du vill. Du är min sista bebis så jag låter dig styra och njuter av att ha dig nära för jag vet att det kommer en dag då du inte kommer vara lika förälskad i min famn längre. Sömnen är det lite ryckigt med, vi försöker fortfarande hitta rutiner, det har vänts upp och ner sedan vi kom till Sverige. Vi har en helt ny vardag att anpassa oss efter och det tar tid a...

Vilka dagar vi haft. Solen skiner och vädret är riktigt gött här på landet nu. Nästan som i La Mata faktiskt. Helt vindstilla har vi också haft och det är inte helt vanligt när man bor mitt ute på en åker. Att bo på landet när våren och sommaren slår ut är något av det bästa som finns. Vi njuter till fullo av alla träd, blommor och åkrar som blommar. Vi har ett rapsfält 6 meter från tomtgränsen som senaste dagarna börjar knoppa. Återkommer med bilder från det när det står i brandgul blom om någon vecka. Vi har hängt i trädgården senaste dagarna från tidig morgon till sen kväll. Barnen är ju vana vid att vara utomhus hela dagarna då vi var utomhus mest hela tiden i La Mata. Barn och vuxna mår ju även bäst av att vara utomhus och få naturligt D-vitamin och rosiga kinder. Ellen somnar som en klubbad om kvällarna! Kl 06 när det är revelj i huset hinner Ellen bara ner i hallen innan hon tar fram sina strumpor och skor och vill direkt ut i bara pyjamasen. När vi säger att vi får äta fru...

Igår var vi på öppen förskola på Waldorf där Ellen och Noah ska gå. Ellen ska in till hösten på ca 15 timmar eller så. Noah håller vi hemma ett år till och skolar in honom först till hösten -19. Förskolan ligger så underbart i en dal med en stor äng där några bokträd växer. Men ändå mitt inne i stan. Huset där förskolan ligger är ett gammal k-märkt hus med trägolv, stuckatur och en stor öppen spis mitt i ena lekrummet. Ellen stormtrivs där och trots att vi inte varit där sedan förra sommaren klev hon in på gården och började leka med deras hemmasnickrade utekök. Sedan rätt in i huset och började gå rundor och prata med allt och alla. Spanienvistelsen har gjort henne gott. Hon har mognat och funnit en inre trygghet i sig själv där nere. Men det är inte så konstigt med så många olika barn hon fått leka med på stranden och damer som nypt henne i kinderna. Waldorfs utekök. Funderar på att bygga något liknande  Idag var Paulina på Yoga, Ellen hos mormor och Noah och jag åkte till ...