Punta Prima - sista dagen

Då var vi framme vid sista kvällen i Punta Prima. Det är några månader kvar till vi skriver detta inlägget och säger sista kvällen i Spanien. Tur är väl det. Vi är inte på långa vägar färdiga med detta land, värme, sol, föräldraledighet, palmer och löparrundor i korta tights. Vad det dock är tid för så är det att summera lite vad vi tycker och tänker om Punta Prima. Lite hissa och dissa. 

Vi har senaste månaden bott på Calle Almohabenos 76 som ligger i området La Cinuelica och ligger strax ovanför det som heter Punta Prima. För att komma ner till Punta Prima och havet behöver vi korsa den stora vägen via en bro. Därav kommer vi till den första dissen av området. Denna bro som bara återfinns på ett ställe, det vill säga på flera kilometers avstånd finns det bara en ynka övergång ner till havet. Vi har turen att bo nära denna övergång dock. Själva bron i sig är också underdimensionerad. Det går med nöd och näppe att mötas två stycken gåendes på bron. Vi som har vagn kan inte möta någon annan gående utan att de får trycka upp sig mot kanten och halvt hänga ut över bron med motorvägen under sig. Många cyklar över bron. Möter man en cyklist får någon backa då det är stört omöjligt att möta någon på cykel. 

Väl på andra sidan bron och i det som på riktigt heter Punta Prima är det några klasser högre standard på byggnader, parker och allmän skötsel. Dock får stranden och strandpromenaden ett stort minus och kvalar utan tvekan in på vår dissa-lista. Vi har att jämföra med Benidorms strandpromenad och stränder där vi rest mycket och den är inte lätt att matcha. Nu är det viktigt att också skilja på två saker. När man korsat bron och kommer ner till havet finns där en strandpromenad som ligger vid restaurang Nautilus - denna promenad är värdelöst tråkigt. Sedan finns det den som heter Paseo Maritimo som ligger längre söderut och som i folkmun många kallar för Punta Prima. Det är rörigt det här men så är det med mycket här nere. Men för att tala klarspråk - Paseo Maritimo är ett fint promenadstråk med en stor restaurang i mitten av detta stråk. Fin utsikt över vattnet. Dock inte heller denna i Benidormklass. 

Paseo Maritimo - Fint promenadstråk, tråkigt strand.

Okej, men vad har varit bra med att bo här då? Vårt radhus har varit bra. Eller delar av radhuset har varit bra. Det inglasade uterummet har varit ett enormt stort plus. Vi har nyttjat det tidig morgon till sen kväll. Samtliga måltider har inmundigats här. Kvällssolen har sänkt sig precis utanför och färgat himlen vackert rosa varje kväll. Dagar då det blåst kallt har vi kunnat stänga helt, allt i glas och ändå fått vyerna. En förlängning av övriga huset helt enkelt. 

Något annat som också varit bra men på ett annat sätt också dåligt är utbudet av affärer. Det finns mycket mataffärer och basarer här. Affärer som har allt och som man kan fördriva mycket tid i att bara titta på allt som finns. Samtidigt har det varit lite för stora avstånd för en gående familj. Hade vi haft bil hade det varit nemas problemas men nu i slutet har det blivit lite för tråkigt att vandra samma rundor för att ta sig någonstans. 

 

Ett annat stort plus som kvalar in på vår hissa-lista är också en detalj i vårt radhus. Det finns filtrerat vatten i kranen. Det vill säga att vi har sluppit handla vatten på flaskor. Kranvattnet går att dricka helt enkelt. Något som hemma i Sverige är en självklarhet men som här nere är mer regel än undantag att du inte kan dricka kranvattnet. Vatten att dricka köper man helt sonika i affären och vatten i kranen är till för att tvätta och duscha. 

Punta Prima och La Cinuelica har inte varit dåligt. Inte heller bra. Ett mediokert betyg ger vi det. Vi hade förväntat oss mer liv denna tiden på året då vi läst mycket om att det lever på vintern. Visst finns det människor här men inte alls i den utsträckningen som vi hade förväntat oss. Ofta kan man gå flera kvarter och det är stendött. På lekplatserna har vi kunnat räkna på en hand hur många gånger det funnits andra barn där. Då har vi ändå varit på lekplatser varje dag i 31 dagar. Lekplatserna i sig är också en besvikelse. Mycket som är sönder och mer livsfara för barnen än vad det skänker lekglädje.

Parken Los Balcones. Fin lekplats - men långt att gå hit.

Förväntningarna på La Mata är höga. Det ska dom vara enligt vår mening då vi läst än mer om La Mata. Vi har kört förbi vårt boende där och upplevde hela området som mer gemytligt än vad vi har här. Vi får väl se. Imorgon är det flytt.