86 kvadrat - fast idag bor vi på 74

Almas första julafton är till enda. Ellens tredje och Noahs andra. Tomten har ju varit hajpad ända sedan augusti ungefär och det har pratats mycket om denna varelse senaste veckorna om han skulle komma eller ej och om Ellen och Noah skulle få någon traktor. Men jodå, tomten kom. Ellen tittade storögt men vågade inte gå fram och hälsa men hon pratade med honom på avstånd och sa att tomten borde klippa av sig skägget eftersom han inte ser ut. Noah sa artigt tack till tomten för sitt paket men inte mycket mer än så. Alma bara skrattade, men det gör hon för det mesta ändå. Noah fick sin efterlängtade traktor med släp och Ellen sin lastbil utav farmor och farfar, Johanna och Tim. Av oss fick dom en tågbana, ett pippihus och ett bilgarage i trä som man kan köra småbilar mellan olika våningsplan. Av mormor fick Ellen dockor till sitt hus och Noah verktyg i trä som han leker med när han lagar saker. På Lillejul var vi hemma hos oss och spelade bingo med mormor Lill och grannen Bengt. Det...

I fredags lämnade vi stora barnen i Ystad och styrde kosan mot Trelleborg där vi mötte upp med Nicci o Kim för en tur över stora pölen Östersjön till Rostock. På helgens dagordning stod allmän förströelse, julmarknad, god mat, god dricka och trevlig sällskap. Precis allting prickade vi in. Vi bodde på Penta Hotell som vi bott på en gång tidigare när vi för några år sedan var på julmarknad i Rostock. Ett 4-stjärnigt hotell som ligger mitt i stan med gångavstånd till precis allt vad tomtar, julbelysning och julgranar har att erbjuda. Rummen är enorma och sängarna ännu större (240x200 meter som standard) och frukosten är absolut toppklass! Kortspel inne på vårt rum. Alma behövde få krypa lite mellan varven  Frukosten är som sagt en höjdare på detta hotell. Paulina älskar ju att äta och speciellt hotellfrukost så detta föll väl i smaken. En otroligt utsökt cava som jag tyvärr glömt namnet på hade dom så det fick självklart bli en skål (skål som i att skåla) som satte ton på dagen...

Första dagen på jullovet idag och samtliga barn är hemma. Jag vaknade på jordens sämsta humör efter ännu en kväll med noll egentid och en natt med stök och bök. Tyvärr är det Ellen och Noah som får lida av mitt sura humör eftersom det är dom som testar mig konstant. Jag kände efter ett par timmar imorse att så här kan vi inte ha det. Det är JAG som väljer att vara sur och vresig. För ett par veckor sedan läste jag den bästa bok jag läst hittills i ämnet "personlig utveckling/andlighet". "Jag var död i 8 minuter och kom tillbaka med livets nycklar" heter den. Jag sträckläste den på två dagar. Det som påverkat mig mest från den boken var att enligt vad han fått med sig från "andra sidan" så är våra barn en spegel av oss. Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör, har nog dom flesta hört. Inte nog med det, barn läser av oss telepatiskt och känner in vår energi. Är jag på dåligt humör läser mina barn av detta direkt, det vet jag redan för mitt dåliga hum...

Vi har en kämpig tid just nu i småbarnsland. Det har vi väl i och för sig nästan varje dag men nu är vi inne i en snurra där det känns extra jobbigt. Dom två stora är det inga större problem med just nu, mycket syskonbråk och utbrott men det kan vi ta. Den lilla däremot har grova sömnproblem. Framförallt insomningsproblem. Hon somnar vid 18.30-19-tiden och sover sedan ca 20 min, sen vaknar hon och kan inte somna om förrän vi ger upp runt kl 21-22. Fruktansvärt frustrerande att inte få någon sorts egentid överhuvudtaget. Nu i helgen har jag varit i upplösningstillstånd då ungen bara grät. Jag misstänker att tänder är på gång nu då hon skrikit något som låtit som "aj aj aj aj" och tagit ut sin napp. Hon har varit hes i säkert 2 veckor och igår började hon dessutom bli lite varm och näsan rinner. Klassiska tandsprickningssymtom. Meeen, som alltid i denna småbarnsvärld, allt är en gissningslek. Jag börjar känna att 24-timmars häng med bebis och kvällar utan existerande egentid ...

Idag har det varit julmys i Höganäs hemma hos Vinelövs. Det har varit riktigt julfilmsvackert med barn runt bordet som skrattade och byggde pepparkakshus och petade in russin i lussebullarna innan dom åkte in i ugnen. Några russin petades in i näsan också och kristyren till pepparkakshuset fastnade inte endast på huset. Noah tog sönder en glasskål, Ellen välte ut kefirvatten över bordet, Ewias var stundtals övertrött och gnällig, men inte mer än 2-3 timmar. Så det var riktigt lyckat faktiskt. Paulina skulle jobba så hon kunde inte följa med så det var jag solo med tre barn som åkte iväg för första gången. Jag tror att man idag är så hårdhudad som småbarnsförälder så det är inte så mycket som biter längre. Hur barnen än beter sig så blir det mest en axelryckning för så länge dom inte slår ihjäl sig är det ett tecken på en lyckad dag. När Paulina hade jobbat färdigt mötte jag upp henne hemma och vi åkte sedan till blomsterlandet för deras julmarknad och köpte en gran. Vi hade ...

Det här med att barn snöar in på saker är aningen ansträngt för oss föräldrar. Musik är en sådan sak i vårt hem. Vi spelar musik hemma från tidig morgon till sista suck när natten omhuldar oss. Just nu består 95% av den tiden av en och samma låt. Visst hade vi kunnat byta låt men då får vi istället höra Ellen som gråter konstant över att få höra låten. Till en början var den riktigt bra, ett indiskt mantra av Krishna Das vid namn om namo bhagavate. Man förstår inte ett skit men melodin är rätt skön. Igår fick vi en uppdatering från Spotify om låtar som vi gärna lyssnar på och mest spelade 2019. Högst på listan... Om namo bhagavate. Jag skjuter mig själv snart. Ellen och Noah lyssnar alltid på musik när dom lägger sig vilket jag kan förstå för ibland låter vi paddan spela tills batteriet tar slut och det är riktigt meditativt att lyssna på lugn musik till sömns. Men denna låt går alltså på repeat gång efter gång i de 7 minuter som den varar. Nu ikväll tog jag kontrollen över musiken och...

Idag är det första advent och det känns skönt att en av årets jävligaste månader är till enda. November månad hade jag gärna spenderat i La Mata varje år från och med nästa år. Men så ser inte verkligenheten ut just nu så det är bara till att dra på smilbanden och vara tacksam över att man har tak över huvudet och mat på bordet oavsett om solen bara visat sig 14 timmar av månadens 720. Igår la jag på vinterdäcken på Volvon och det markerar samtidigt att nu jävlar är det vinter vare sig du vill det eller ej. Som tur är har Bengt ett traktorgarage som är utomordentligt ändamålsenligt för däckbyte så det gick smärtfritt även denna gång. Om 4 månader ska dom av igen och då är man banne mig glad som en spelman när sommardäcken åker på. Egenkomponerad ljusstake. Granris från vår lilla gran som inte är så liten längre ute i trädgården.   Igår blev det lussebullsbak och tomtarna åkte fram ur jullådan. Ellen och Noah höll sig sysselsatta hela dagen med att släpa omkring på sina ...

Igår var vi på årets första och troligtvis sista julbord förutom om vi räknar med julbordet vi äter på julafton. Magen mår verkligen inte bra utav denna köttbonanza ett julbord dukar upp till. Våra magar som är vana vid 97,5 % vegetarisk eller vegansk kost slår bakut av bara en liten del kött numera. Självklart är det frivilligt att äta av köttet men vad som då återstår är dessvärre inte mycket. Rödbetssallad är förvisso gott men det mättar inte särskilt väl. Dock satsade jag mer på fisken i år och åt endast en köttbulle och smakade en liten bit av ett revbensspjäll. Desto fler goda öl och några centiliter Skåne. Ellen var inackorderad hos mormor och Noah hade vi lämnat hos våra vänner Nicci och Kim i Höganäs så det var bara Alma som fick följa med och åka båt fram och tillbaka till Helsingör. Tyvärr var det en rejäl nitlott för oss. Alma som normalt sett strejkar varje kväll numera med extraordinära insomningsbesvär och allmänt n.f.e.d var eftermiddagen och kvällen till ära på sitt ab...

Igår kväll satt Paulina och jag i soffan med Alma halv missnöjd mellan oss och läste igenom vår blogg. Vilken personlig skatt det är för oss att ha! Vi skrattade gott och fick fina minnen åter om resor vi gjort och vardagar som sedan länge är passé. Vi bestämde oss för att börja få liv här igen efter en lång tid av stiltje. Inte för er som läser skull - om någon fortfarande hittar hit efter flera månader av radiotystnad- utan för vår personliga vinnings skull. Det är så kul att blicka tillbaka hur livet var för ett år sedan eller vad man köpte på en marknad i Thailand eller hittade för konstig pinne i La Mata. Om hur vi till en början vantrivdes i Punta och fann kärleken på Azul Beach eller hur Ellen var som spädbarn eller när Noah tog sina första steg. Allt finns dokumenterat här, ofta på daglig basis från alla våra resor världen över. Vi inser att vi idag inte har minsta koll på senaste året, knappt ens vad som hände oss igår. Även om vi lever nu och ska så för alltid leva så är det ...

28 år idag.. Känns precis som vanligt faktiskt. Pratade med Niclas om det imorse, och det kommer troligtvis kännas likadant varenda gång man fyller år. Man känner sin inte äldre till sinnet men man bär på mer erfarenhet så ens sätt att se på livet förändras. Men som 18-åring hade man nog en bild av hur en 25-åring, 40-åring. 50-åring osv var. Och jag tänkte på min syster som är 10 år äldre än mig. Hon har alltid känts så "stor" och "gammal". 28!!! Så gammalt, tänkte jag när jag fyllde 18 och min syster 28. Nu är jag där själv och känner mig lika ung och barnslig än idag. Fick en kaffetermos av Niclas o barnen imorse. Som jag önskat mig! Niclas hade finkammat nätet efter den bästa. En Eva Solo tydligen. Ska inviga den nästa vecka och ta kaffe med ut i skogen. Igårkväll satt vi och läste igenom lite inlägg här från bloggen. Mest från vårt halvår i Spanien. Så roligt att ha så mycket nedskrivet. Och vad kloka vi var! "Fan vad vettiga vi låter!", sa jag till...

Här inne var det allt annat än livat. Jag hade som plan att ladda upp Almas förlossningsberättelse samt hennes månadsbrev, men tydligen glömde jag helt av det. Livet går verkligen i 190 och jag förstår varje kväll, när tystnaden lagt sig, fortfarande inte hur vi överlevt dagen. Så känns livet tyvärr just nu. Mest som en ren överlevnad. Få stunder av njutning får vi med men mestadels handlar dagarna om att agera pedagogiskt och lugnt så gott det går men vi testas alldeles för många gånger om dagen för att kunna behålla lugnet. Stackars barn. Ja stackars föräldrar också. Hur har föräldrar genom alla tusentals år överlevt småbarnsåren? Många hade ju till och med upp emot 10 barn?!?!?! Jag klarar knappt av tre. Det är med nöd och näppe och nästan med mitt eget liv som insats. Just nu ångrar jag djupt att vi skaffade alla tre inom tre år. Det är inte bara lite tufft, det är rent överjävligt! MEN, det gäller att ha gnistan tänd och se ljuset där långt borta i tunneln. Och mitt mantra är ...

Hittade detta brevet nyss, som jag glömt publicera, så nu kommer det ett inlägg om dagen i några dagar, som jag haft liggandes som utkast. Så ha en trevlig läsning efter ett halvårs tystnad nästan.  Hej min gosse! Igår blev du 16 månader och idag började vi skola in dig på Waldorf, i Ellens grupp. Pappa tar första och andra inskolningsdagen med dig och jag tar resten. Det gick jättebra idag. Det var visserligen bara en timme, men pappa lämnade dig en stund och det var inga problem. Jag hade inte trott att det skulle bli några svårigheter heller då du varit med och hämtat och lämnat Ellen där sedan i höstas. Miljön och fröken Isa är inget nytt för dig. Sedan vi kom hem från Spanien i november har du gått in och lekt varje gång vi hämtat Ellen och sedan har jag knappt fått dig därifrån. Ett gott tecken! Det kommer bli jättebra detta. Du är redo och jag är redo även om jag egentligen tycker du är lite liten. Men du är så före din tid att jag inte är det minsta orolig för att detta...

Herregud så länge sen vi skrev här inne! Ska försöka bättra mig. Detta inlägget hittade jag nyss när jag skulle publicera min tredje förlossningsberättelse. Skrev det den 6 mars men har glömt publicera det, så jag gör det nu så får förlossningsberättelsen vänta någon dag till. Nu var det en evighet sedan jag skrev något här. Har verkligen kommit ur det helt och hållet. Men nu är snart min tredje och DEFINITIVT sista graviditet över och jag vill hinna sammanfatta den innan den är över. Den liknar till största del mina andra två. Har mått mer illa denna gången dock. Framförallt började illamåendet väldigt sent. Det höll i sig mellan v.16-19 ungefär och var så illa vissa dagar att jag bara kunde ligga ner. Så gott det går med 2 små barn hemma. Jag har inte kräkt något denna gången men illamåendet var förlamande vissa dagar minns jag. Jag fick akupunktur runt v.19 när jag var på utbildning en helg och därefter avtog det. Min lärare stack hål på blodkärl under tungan vid 4 tillfällen ...