Torre del Moro och konsten i att göra ingenting
Med solens hjälp fick vi återigen temperaturer på efter 30 grader idag på eftermiddagen. Vi tog tillfället i akt och spenderade lite tid på stranden. Ellen sprang intervaller i sanden. Hon är så rolig när vi är där. Hon har börjat jaga bollar och springer samtidigt som hon låter/flåsar högt och faller sedan oftast som en fura när farten blir för hög och underlaget för guppigt. Men roligt har hon.
Värmen till trots var stranden idag ganska ödslig. Några få joggare, någon barnfamilj, en skattletare och några pensionärer samt tre badglada svenskar. 18 grader var det i vattnet enligt dagsfärska mätningar av svenskarna. Hurtiga bullar som dock såg mest framemot ölen dom gjort sig förtjänta av efter deras uppfriskande dopp. För en månad sedan var havet ca 24, det sjunker fort nu. Men även i Spanien blir det ju vinter.
Igår besökte vi ett gammalt utsiktstorn som finns här i La Mata. Torre del Moro heter det. Torre betyder på spanska torn och Moro är att tornet är moriskt. Morisk torn med andra ord. Tornet har även givit namn till staden vi befinner oss i Torrevieja som översatt betyder "gammalt torn". Så nu vet ni det. Tornet är från 1400-talet och är byggt med frimureri är således mycket vackert att titta på. Tornet hade en viktig del i Torreviejas försvar mot sjörövare och annat sjöfolk som kunde tänka sig ge sig på stadens och dess saltindustri som än idag är aktiv.
Dessvärre var överste etage stängt idag. Troligen har dom bara öppet under högsäsong. Men vi fick gå upp en liten bit i alla fall. Dock behöver man inte komma många meter upp för att njuta av fria utsikter över havet. La Mata är backigt och varje gång man överlevt ett andnödsanfall hänförs man av utsikten.
Runt tornet har det anlagts en park. En cerveceria (ölstuga) återfinns i ett gammalt hus som står en bit bredvid tornet. Möjligen har detta använts som någon form av bostad av soldaterna när det begav sig. Husen är i alla fall byggda i samma stil som huset. Möjligen är det också en efterhandskonstruktion för att locka turister. I vilket fall är det vackert och lite småtrevligt att skutta omkring där.
En lekplats för de små finns också. Den har dock tillkommit i modern tid vill jag påstå. Man skulle dock kunna tro att den har några hundra år på nacken med tanke på i vilket skick den är i.
Ja. Så här går dagarna i ett. Varje dag något nytt att utforska och upptäcka. Man ska inte anklaga oss för att ligga på latsidan. Det finns en rutin i att inte göra ingenting också. Paulina och jag är personer som är mycket duktiga på att göra ingenting. Av ingenting kan vi skapa mycket. Nyfikenheten på områden, gamla monument, parker och vägar som egentligen inte finns. Sådant är spännande och är till för att utforskas. Fantasin får jobba och sinnena sättas på prov. Än så länge klagar våra barn inte heller. Ellen är född för att åka vagn. Hon älskar det. Hon vinkar glatt till förbipasserande och har börjar säga Hola! Det är charmigt. Så länge vagnen är fylls med frukt och vi gör stopp längs vägen så att hon får springa av sig då och då kan hon åka vagn dagen lång. Vad vi ska göra imorgon vet jag inte idag. Det får vi se imorgon. En dag i sänder, så lever man i Spanien.
Värmen till trots var stranden idag ganska ödslig. Några få joggare, någon barnfamilj, en skattletare och några pensionärer samt tre badglada svenskar. 18 grader var det i vattnet enligt dagsfärska mätningar av svenskarna. Hurtiga bullar som dock såg mest framemot ölen dom gjort sig förtjänta av efter deras uppfriskande dopp. För en månad sedan var havet ca 24, det sjunker fort nu. Men även i Spanien blir det ju vinter.
 |
| Paulina och Noah. Stundtals helt själva vid vattenbrynet |
Dessvärre var överste etage stängt idag. Troligen har dom bara öppet under högsäsong. Men vi fick gå upp en liten bit i alla fall. Dock behöver man inte komma många meter upp för att njuta av fria utsikter över havet. La Mata är backigt och varje gång man överlevt ett andnödsanfall hänförs man av utsikten.
Runt tornet har det anlagts en park. En cerveceria (ölstuga) återfinns i ett gammalt hus som står en bit bredvid tornet. Möjligen har detta använts som någon form av bostad av soldaterna när det begav sig. Husen är i alla fall byggda i samma stil som huset. Möjligen är det också en efterhandskonstruktion för att locka turister. I vilket fall är det vackert och lite småtrevligt att skutta omkring där.
En lekplats för de små finns också. Den har dock tillkommit i modern tid vill jag påstå. Man skulle dock kunna tro att den har några hundra år på nacken med tanke på i vilket skick den är i.
Ja. Så här går dagarna i ett. Varje dag något nytt att utforska och upptäcka. Man ska inte anklaga oss för att ligga på latsidan. Det finns en rutin i att inte göra ingenting också. Paulina och jag är personer som är mycket duktiga på att göra ingenting. Av ingenting kan vi skapa mycket. Nyfikenheten på områden, gamla monument, parker och vägar som egentligen inte finns. Sådant är spännande och är till för att utforskas. Fantasin får jobba och sinnena sättas på prov. Än så länge klagar våra barn inte heller. Ellen är född för att åka vagn. Hon älskar det. Hon vinkar glatt till förbipasserande och har börjar säga Hola! Det är charmigt. Så länge vagnen är fylls med frukt och vi gör stopp längs vägen så att hon får springa av sig då och då kan hon åka vagn dagen lång. Vad vi ska göra imorgon vet jag inte idag. Det får vi se imorgon. En dag i sänder, så lever man i Spanien.
Kommentarer
Skicka en kommentar