86 kvadrat - fast idag bor vi på 74

Ellen är nu inskolad på Waldorf! Vilken lycka för både henne och oss. Hon älskar det. Det började för 3 veckor sedan då fröken Isa kom hem till oss för att bonda med Ellen. Det tog inte många minuter innan Ellen hade släppt in henne och började leka titt-ut bakom hennes rygg. Det gick hur bra som helst och Ellen pratade sedan om Isa hela efterföljande helg. Mån-tors den veckan efter var det inskolning och Ellen var egentligen bara fäst vid mig den första dagen, då skulle jag följa med överallt, vilket är fullt förståeligt. Den andra dagen började hon utforska lite på egen hand och jag lärde mig virka så jag satt på en stubbe i deras trädgård och virkade och verkade "tråkig" så Ellen skulle föredra Isa och kompisarna. Tredje dagen lämnade jag henne i 10 min medan jag gick ut och den fjärde dagen i en halvtimme. Nu denna veckan har jag lämnat henne först 1,5 timme, sedan 3 timmar och sedan 5 timmar.  Igår sov hon där och det hade gått bra. Det gick hur bra som helst alla dagarn...

Hej gossen! Jag ber om ursäkt att ditt månadsbrev blev väldigt sent denna gången. Nästan 10 dagar sent. Dagarna med dig och din syster är så intensiva att jag inte ens orkat skriva detta brev förrän nu när jag egentligen borde gå och lägga mig. Du har nämligen sovit oroligt en tid nu och jag är ofta vaken 3-10 ggr per natt då du vaknar och är ledsen eller har tappat nappen. Oftast somnar du om snabbt igen men du är som en virvelvind i sängen. Du har legat i vår extrasäng (en 90-säng) den senaste tiden då det är lättast att natta dig där, men det innebär också att jag delar den sängen med dig halva natten. Jag lägger mig hos dig när jag varit uppe tillräckligt många gånger för att inte orka resa mig igen. Sen ligger du och snurrar och sprätter och nyper mig i brösten, så jag sover inte särskilt bra. Ovanan jag skrev om i förra brevet, att du gräver i min tröja efter mina bröst fortsätter du med, men nu är då förbannat hårdhänt och nyps och drar så nu är det slut med det. Du får snutta...

I helgen har jag varit på det mest spännande jag har varit med om. Spännande på så vis att hela min världsbild och läran om hur kroppen fungerar (vilket jag trodde mig ha en mycket bra uppfattning om) har fått tänka om. Anatomiskt är allting samma som tidigare så det är inte så att örat plötsligt är en hand och en hand är vänster skinka. Jag har gått en introkurs i KranioSakral behandlingsteknik vilket är en naturvetenskaplig behandlingsteknik inom Osteopatin. I Sverige är tekniken inte särskilt känd men i USA är det en enorm marknad. Det sägs att när ingenting inom traditionell skolmedicin eller alternativmedicin fungerar tar man till den KranioSakrala tekniken. Läraren som höll i utbildningen heter Jörgen Tranberg och är världskänd inom denna världen. Han har drivit ett forskningscenter i Kalifornien i 10 år och är doktor i traditionell medicin och Osteopati. Han är även kiropraktor, homeopat och akupunktör enligt kinesisk medicin. Med andra ord en person med goda ben i vard...

Jodå, tro det eller ej men vi lever. Ekorrhjulet snurrar just nu alldeles för snabbt och vi försöker bara hålla oss flytande. Vi vantrivs med det liv vi lever just nu, men det är bara augusti ut, sedan släpper det lite. Niclas jobbar heltid och jobbar mycket långa pass och alltid kvällar och/eller nätter och jag har haft det tufft med läggningen så jag har fått gå ut och gå för att lyckas söva båda barnen. Det är tufft att vara själv med dom långa dagar och denna värmen vi har nu har gjort att vi mestadels är inomhus. Och när Niclas är ledig jobbar jag. Men nu i juli blev det för mycket, vi gick om varandra för mycket och hamnade i osynk och blev irriterade på varandra så jag har dragit ner på mitt jobbande och tar ut fler föräldradagar istället. Vi har ganska många dagar kvar på Noah så jag hade kunnat gå hemma helt några månader till, men vi drar hellre ut på det. Jag vill jobba och trivs fantastiskt bra, men det får inte gå ut över familjen. Nog med klagosång, det går bättre och bä...