86 kvadrat - fast idag bor vi på 74

Nu börjar det dra ihop sig. Imorgon är vi nere på ensiffrigt tills vi åker. 9 dagar kvar. Det känns overkligt. Alla förberedelser är klara nu. Vi hämtade ut Noahs pass idag, det var det sista på vår checklista. Det känns jätteskönt att allt praktiskt är klart. Vi ändrade om i vår plan efter vår vecka i Benidorm. Vi åker ju till Benidorm en vecka först för att ha semester med Niclas föräldrar. Därefter har vi en natt på hotell i Torrevieja innan vi får tillgång till radhuset i Punta Prima. Detta har gnagt lite i oss då denna mellannatten innebär mycket meck. Först ta oss från Benidorm till Alicante flygplats med transferbuss för att sedan ta buss från flygplatsen in till Torrevieja, sedan gå 1,5 km till hotellet. Dagen efter ska nycklarna till radhuset hämtas i en annan del av Torrevieja och sedan är det 1 mil till radhuset från stället nycklarna ska hämtas på. Och med oss ska vi transportera en dubbelvagn, en rullväska, två kabinväskor, en backpackerryggsäck, en resesäng och en matst...

Inatt var den jobbigaste natten sedan Noah föddes. Jag vet inte om jag sovit mer än 1 timme på hela natten. Det har varit skrikfest. Han har haft magknip till och från hela natten och har bara varit nöjd när jag varit uppe och gått med honom. Behöver jag ens nämna att jag var gråtfärdig när morgonen kom?! Jag har verkligen glömt hur jobbig denna sömnbristen var... Den är förlamande! Tack och lov vet jag att detta är övergående och konstigt nog kan jag fungera om dagarna ändå. Ellen sov sin första hela natt när hon var 6 eller 7 veckor. Det finns hopp inom en månad alltså.. Det gäller att leva på hoppet. Vi har varit hos Mandelmanns idag. Vi, Niclas föräldrar och hans bror med familj. En trevlig dag med fint väder och fantastisk mat och fika! Det var verkligen en smaksensation. Allt ätbart är 100% ekologiskt och kommer från gården. Det smakades att det var fina råvaror. Dom har stora arealer, hela 80 hektar, och det var otroliga vidder man kunde se från deras böljande trädgård. Där va...

Det är verkligen helt galet att det gått lite mer än 2 veckor sedan Noah föddes. Det känns som han funnits här bra mycket längre än så. Tänk att en liten människa kan bli så självklar i ens liv så pass snabbt. Vi har haft 16 väldigt bra dagar skulle jag säga. Jag kan inte säga att jag känner honom helt än, det tar lite längre tid än två veckor att göra det, men jag börjar komma in i spädbarnslivet igen. Änsålänge har vi fått ännu en lätt bebis. Han sover stora delar av dygnet, tyvärr inte lika mycket under nätterna. Det har varit mycket magont dom senaste dagarna och då har nätterna varit väldigt stökiga. Vi var på BVC i förmiddags och lilleman har gått upp 500 g på en vecka! Han väger nu 4500 g och har gått upp 900 g på två veckor. Det är inte illa. Hans kurva pekar rakt upp. Han är 52,5 cm lång och har 37,3 cm i huvudomfång. Ellen vägde 4700 g när hon var 3 månader. Lite skillnad på syskonen minst sagt. Jag var helt chockad när jag såg viktuppgången idag. Otroligt att vi kunnat ...

Denna gången tog vi ju reda på könet på rutinultraljudet. Jag ville innerst inne inte veta men av praktiska skäl tyckte vi båda att det underlättade om vi visste könet. Anledningarna var för att jag skulle hinna sälja av Ellens kläder och hinna köpa pojkkläder på Tradera i stl 56-68 om det var en pojke och för att begränsa namnletandet till bara ett kön då vi visste att vi var tvungna att bestämma namn fort för att vi skulle hinna skaffa pass till bebisen. Var det värt det då? Nej. Jag hade hellre gått ovetandes genom graviditeten och köpt neutrala kläder och diskuterat även flicknamn. Vi hade flicknamn klart tidigt och hade bara problem att komma överens om pojknamn så det gjorde det inte lättare att veta könet. Dessutom blev det inte det namnet vi bestämde oss för i v.31 ändå utan vi ändrade oss och bestämde oss inte helt förrän Noah hade fötts ändå. Jag tycker det är jättesvårt att namnge någon jag inte sett. Och jag tyckte det förtog stor del av spänningen att veta könet under gr...

Vi har nu kommit tillbaks till svärföräldrarna efter att ha tillbringat två dagar uppe i stugan. Mormor kom på besök i söndags och Ellen var lycklig! Det var tre veckor sedan dom träffades men det märktes inte. Ellen ville till mormor direkt när hon sträckte fram armarna. Vi blev bjudna på otroligt god middag och så hade hon bakat bröd och en rawfoodkaka som var fantastiskt gott. Skönt att slippa stå med maten när man inte har något i kylen. Noah fick träffa mormor för första gången och fick en liten snutte av henne. Igår fick vi besök av min vän Ella som hade med sig bullar och present till Noah. En Klippanfilt. Man kan som sagt inte få för många filtar så den var mer än välkommen till filtsamlingen. Sen kom Martin & Ulrika och fikade och hade med sig ett gosedjur till Noah. Det var mysigt med besök men otroligt skönt att slippa ta sig någonstans utan få besöket "serverat". Vi är så vana vid att alltid åka till folk så det var skönt att faktiskt slippa det och slippa t...

Här kommer min förlossningsberättelse med lillebror, Noah. Vi fick några falska alarm innan det var dags på riktigt. I tisdags, den 5 september lossnade det sista av slemproppen vid 13-tiden. Vi skulle precis gå ner på stan och bland annat köpa ett par byxor till Ellen. Jag har trott att slemproppen lossnat tidigare men den kan återbildas vilket den måste ha gjort för det var första gången den varit blodblandad så jag var helt säker på att det var just slemproppen. Under promenaden kom en del molvärkar i magen och ryggen. Vi gick en hel timme och köpte med oss fika hem. Ännu mer av slemproppen lossnade och molvärkarna kom och gick fram till kl 19. Sista bilderna på magen. Under eftermiddagen den 5 september. Bilderna är tagna ca 10 timmar innan Noah tittade ut. Niclas och hans mamma gick ut och gick en promenad vid 19-tiden och under den timmen fick jag två stycken värkar med en halvtimmes mellanrum. Jag mådde märkligt fram till kl 21 då värkarna började komma mer regelbunde...

Nu kan jag meddela att frånvaron härifrån berott på bebisbubbla. Natten till onsdag den 5 september tittade vår älskade son ut. Var inte alls beredd på det efter alla falska alarm så jag trodde helt säkert att jag skulle gå över tiden, men istället kom han 2 dagar innan BF. Jag har nästan skrivit klart förlossningsberättelsen så den kommer någon dag nu i veckan. Lillebror har fått namnet Noah och hans fullständiga namn och varför vi valt dom namn vi gjort kommer i ett eget inlägg. Vi kom hem i torsdags och än känns livet lite kaotiskt. Trodde det skulle flyta på lättare faktiskt, men jag får vara lite realistisk också. Det har bara gått 4 dagar i det nya livet. Det är inte heller lätt med en 17-månaders som just nu har ett väldigt labilt humör, vill vara som ett plåster på någon av oss samtidigt som jag har en bebis hängande i brösten stora delar av dygnet och dessutom en kropp som försöker återhämta sig efter en förlossning. Och Niclas får dra det största lasset och är förstås...

(Gick in i v.40 idag) v.39 har spenderats nere hos svärföräldrarna. En vecka jag kan sammanfatta med ett ord nästan. Eller tre. Falska alarm och sammandragningar. Har otroligt mycket sammandragningar, säkert 30 om dagen. Smärtfria sådana så det är inga som stör direkt. Får det varje gång jag reser mig och lyfter upp Ellen. Magen blir stenhård och det känns som bebben klättrar upp lite i magen. Falska alarm har jag haft några stycken. Förmiddagen förra lördagen då vi beslutade oss för att åka hit. Inatt vaknade jag med världens mensvärk. Det var en sådan man bara vill åla sig ur. Man liksom vänder och vrider och bara hoppas på att någon ställning ska tabort det onda, vilket inte händer. Det blev lite bättre när jag var uppe och gick. Men efter ca 15-20 min försvann det och kom inte tillbaka. Suck men ändå skönt då Niclas var uppe i stugan. Jag har kunnat gå ganska mycket denna veckan. Nåja, mycket för att vara i detta stadiet av graviditeten och med mina krämpor. Närmare 3 km blev det...