86 kvadrat - fast idag bor vi på 74

Hej Majan! Nu var det länge sedan jag skrev ett brev till dig och det har hänt så mycket sedan sist så jag kände att det var hög tid. Du har utvecklats i rasande takt dom senaste månaderna. Sedan du började på Waldorf har du vuxit som person. När vi skolade in dig var du den som gärna stod bredvid och tittade på vad dom andra barnen gjorde. Du har alltid varit ett barn som gärna observerar till en början och håller dig lite utanför innan du tar steget in. Nu har du verkligen blommat ut och vågar ta plats. Jag har aldrig lämnat dig ledsen och du älskar att vara hos Isa (din fröken). Vi har precis kommit hem från 4 veckor i Spanien och pappa och jag kände till en början att det var lite lång tid för dig att inte alls vara på dagis. Men dessa 4 veckorna gjorde dig så gott. Även relationen mellan dig och Noah har utvecklats till något nytt. Tidigare bråkade ni mycket och du var mest sur på att han ville ha allt du lekte med. I Spanien fann ni varandra och började leka tillsammans. Ditt...

Nu sitter vi här färdigpackade och har 29 dagars semester kvar i minnet. Denna månaden har bara swishat förbi. Den började inte bra. En veckas sjukdom för alla inblandade och allt i en salig röra där Niclas fick hålla allt flytande i 5 dagar. Dom andra två dagarna låg han i magsjuka och jag var fortsatt sjuk men fick på något sätt ta fram en kraft som egentligen inte fanns för att rodda allt med barnen. Det var en prövning utan dess like, men efter den veckan var det värsta gjort. Vecka 2 var det bara jag som hade kvar sviter av min bihåleinflammation, men jag hankade mig fram och till slut blev även jag frisk. Vädret var dock inte något att hänga i granen. Men vad vi inte visste var att dom senaste två veckorna skulle bli fantastiska på alla sätt och vis. Många dagar med U&V, strålande sol och blå himmel i stort sett varje dag och glada barn (nåja, det är bara det vi minns). Vi har verkligen njutit sedan solen kom. Det var den vi ville ha i överflöd när vi åkte hit. Barnen har äls...

Imorse åkte våra kära grannar och vi blev "ensamma" kvar här i Azul beach. Uffe & Viveka har nu spenderat 4 veckor här nere så nu var det deras tur att åka hem. Det högg i hjärtat att säga hejdå. Vi har umgåtts nästan varje dag sedan vi kom ner och barnen har fått en bonus mormor och morfar. Barnen har avgudat dom båda och sprungit mot dom och gjort allt för att fånga deras uppmärksamhet. Och vi har fått underbart sällskap av två så otroligt inspirerande människor! Trots en åldersskillnad på 40 år. Det är så galet att man kan klicka så bra trots att man är på så olika plan i livet. Men vi känner igen oss själva i Uffe & Vivekas personligheter. Lite det här att köra sitt eget race och gå på magkänslan. Dom drev plantskola i 40 år och i början tyckte folk dom riskerade alldeles för mycket genom att satsa på att bli trädgårdsmästare. Dom investerade mycket i plantskolan och fick många gånger höra av andra inom branschen att deras planer inte skulle hålla. Dom lyckades me...

Äntligen har solen kommit! Inte ens under vårt halvår här nere förra vintern hade vi det så här molnigt och regnigt som vi haft det dom senaste två veckorna. Solen har vi inte skymtat på flera dagar, men igår fick vi en hel dag med sol, klarblå himmel och vindstilla. Som vi njöt! Livet känns så mycket lättare med en stor sol på himmeln när vardagslivet med två små är tufft och påfrestande. Det spelar liksom ingen roll var man är, det är skrik, gnäll och galenskaper ändå. Som småbarnsförälder är det nog en utmaning att njuta eftersom man inte åker på semester från allt vad det innebär att vara förälder. Hela det paketet följer med oavsett om man sitter i ett regnigt Skåne eller på en paradis ö i Karibien. Livet i sig blir inte lättare men klimatet och miljöombytet gör att det känns aningen lättare att ta sig igenom dagarna. Bara att kunna gå ut med barnen utan att behöva ta på dom mer än en extra tröja är guld! Gå ner till stranden och ha världens största sandlåda att leka i. Eller släp...

Nu när vi äntligen är friska allihop har vädret varit ganska trist. Det har regnat varje natt i nästan en vecka, vissa nätter har det blåst och varit i stort sett storm och så även kraftigt åskoväder. På över ett halvår när vi bodde här hade vi inte en enda dag då det regnade hela dagen, men igår när vi varit här i 12 dagar prickades det in en dag med regn. Vi var optimister när vi packade inför denna resan och har således inte med varken skalbyxor till barnen eller stövlar. Vi hann ut en snabb runda på stranden på förmiddagen och rastade barnen i duggregn, sedan vräkte det ner resten av dagen så det blev en dag inomhus till barnens stora besvikelse. Ja vår också. Inte lätt att underhålla två barn inomhus en hel dag. Stranden har tagit stor skada av mängden regn, minst sagt... 60-80 cm sand har försvunnit på stora ytor. Idag vaknade vi till strålande sol. Det kändes som att energinivån sköt i höjden och smilbanden åkte upp i nacken - äntligen blå himmel och d-vitamin...

Var ute på lekplatsen med barnen häromdagen och Paulina kommer ut med fruktfat för en fruktstund i solen. Det gick inte att låsa dörren säger Paulina, känns som om något tar emot. Direkt inser jag att nycklarna sitter i på insidan av dörren. Stänger man dörren med nycklarna i på insidan spelar det ingen roll om man har nycklar med sig ut också. Man blir utelåst. Mycket riktigt var så fallet. Vi såg nycklarna genom glasdörren till altanen men även denna var låst så någon väg in fanns inte. Vad göra. Vi visste att man kan med stort tålamod, mycket besvär och ett kreditkort skulle kunna dyrka upp låset genom att föra in kreditkortet i dörrkarmen och putta på haken till dörrhandtaget. Det var så tjuvarna gjort när vi fick inbrott förra året. Nu återfanns våra kreditkort inne i lägenheten så detta gick inte heller för sig. Som tur var hörde vi att grannarna var hemma. Vi fick låna ett kort av dom som dom inte var så rädda om. Det knäcktes nästan direkt. Sedan provade vi en osthyvel, den var...

Sjukdomslivet fortsätter här nere och den där känslan av att komma hit igen har inte riktigt infunnit sig än då det blir aningen smolk i bägaren när den ena skriker konstant, en annan snorar och en tredje inte får sova om natten. Ellen och jag är dom enda som är friska i nuläget. Ellen snorar och hostar dock fortfarande men humöret är på bättringsvägen. Noah sover inte om nätterna och har fått blåsor i munnen och ner i svalget. Tillika trycker en ny tand på också som spricker genom vilken dag som helst. Det kan bara bli bättre från nu i alla fall. Som tur är har vi många dagar kvar så med lite tur kan man tänka tillbaka om någon vecka på hur eländigt det var när vi först kom ner. Noah piggnade på sig en liten stund idag och ville leka när jag tog dom till lekplatsen vid torget i La Mata i morse. Men stunderna varar inte länge sedan blir han trött och gnällig igen. Underbara morgnar nu förövrigt. Något kyliga direkt på morgonen vid 8 när jag ger mig ut med barnen så Paulina för sov...

Nu är vi på plats i La Mata igen, i samma lägenhet vi bodde i ett halvår förra vintern/våren. Det var verkligen en komma-hem-känsla när vi öppnade dörren. Allt vi lämnat kvar fanns kvar. Allt från leksaker till köksartiklar och till och med barnens farfars nypon/nässla/blåbärspulver. Resan gick smidigt rent logistiskt. Ingen stress, allt flöt på precis enligt tidtabellen. Jag vaknade med öroninflammation i förrgår så jag var inte mitt bästa jag för att ta mig an en resa med två små barn. Men vad gör man. Något jag aldrig skulle göra annars. Tar en alvedon och biter ihop eftersom situationen inte går att ta sig ur. Det gick skapligt. Ellen var inte på sitt bästa humör men hon hade sovit dåligt under natten så hon var ur balans redan när hon vaknade. Noah satt i sele på mig och stormtrivdes och sov mer än halva flygresan. Ellen sov 1/3. Våra barn är extremt resvänliga. Trots lite tårar och vrede så är dom fantastiska. Att hålla dom sysselsatta är inga problem. Dom fick varsin tomte vi ...