Glada Ellen

Ellen har dom senaste dagarna varit en fröjd att vara med. Hon har vaknat glad som en spelman och grejat i flera timmar för sig själv. Nog för att hon drar ut saker ur lådorna i köket och stökar ner så att jag får en mindre hjärtinfarkt av all oreda men så länge hon är glad och nöjd så låter jag det bero. Hon har även ätit som en häst. Igår lagade jag vegetarisk lab gai. En thailändsk rätt med skandinavisk touch gjort på kokosmjölk, curry, grönsaker, lime och persilja bland annat. Ellen gapade som en fågelunge och tömde stora fat. När maten var slut åkte det ner två rawfoodbollar ovanpå det. Idag har det fortsatt i samma stil. Hon busar, skrattar och verkar allmänt tillfreds. Vi häpnar men njuter av stunden av att ha en glad liten 20-månaders i huset.

Dessvärre är Noah tvärtom just nu. Gapar, gråter och kräker - konstant! Men det går inte att ha två barn tillfreds samtidigt har jag lärt mig. Det ingår i föräldrarollen att man dagligen ska glädjas åt en sak men bli gråhårig åt en annan. När man brottat den ena i säng vaknar den andra. Ner en bajsat, då bajsar OCH kräker den andra i en sorts störd syskontävlan om vem som kan vara  mest irriterande jävlig. Men så är dom, trollungarna. Det gäller att finna lugnet, man blir en fena på bukandning och allt annat zenbuddhistiskt. Även en mästare i bemötande. Alltid ett leende! Jag vet inte hur många gånger jag glatt yttrat orden 'nämen, har du bajsat..nu igen' medans mina ögon utstrålar 'det är för fan inte normalt att skita ner sig 5 gånger... På en och samma dag. Så mycket skit kan inte rymmas i en tarm som inte är längre och större än en wienerkorv'

Men visst älskar vi våra små liv ändå. Idag var Ellen som sagt riktigt underbar. Vi gick på stranden och Ellen jagade mig. Jag jagade henne och slängde upp henne i luften. Hon skrattade så hon kiknande.  Och säkert kissade på sig. Där är blöja faktiskt en fördel.