Bajsparken

Noah hade återigen en sådan natt med stök så Paulina var helt slut i morse. Vi sover i skilda sovrum just nu. Ellen vaknar varje gång Noah skriker till och Ellen är likt mig känslig för dålig nattsömn. Blir Ellen väckt på natten kan man räkna med en dag med skrik och gnäll därefter. Det sägs att barnen vänjer sig vid varandra och inte vaknar av varandras gnäll och skrik. Efter 3 månader kan vi konstatera att våra barn inte fungerar så. Du kan marschera med en orkester, sammanstråla ett helt husband eller asfaltera hela vardagsrummet. Ellen sover genom allt sådant. Men om Noah skriker i rummet på andra sidan lägenheten, genom två stängda dörrar. Då vaknar Ellen. Noah fungerar i regel likadant.  Det är sjukt, men sant. Av den anledningen skiljer vi på oss så länge vi har möjligheten till det. Väl hemma i Sverige har dom inget annat val än att sova i samma rum. Men då har Noahs natstök förhoppningsvis lagt sig.

Ellen och jag tog en tur upp till torget och bajsparken på förmiddagen så Paulina och Noah kunde sova ikapp. Bajsparken har vi döpt så eftersom hundägare har för vana att rasta sina fyrbenta vänner mitt på lekplatsen så det är stundtals ett minfält som ska passeras. Här tar ingen upp efter sina hundar. Möjligtvis om hunden bajsar mitt på trottoaren så kanske.  Troligtvis är det då en icke-spanjor som är ägare till hunden då. Spanjorerna bara tittar på och går vidare när hunden är klar. Inget bajs idag dock och Ellen satt en stund i gungan.

En massa roliga träd börjar slå ut i blom här på vinterkanten. Jag har ingen aning om vad det är men vackra är dom att titta på. Finns lite överallt att beskåda.

Efter lunch när huset sov middag ringde det på dörren. Utanför stod en storbystad kvinna med stränga ögon. Hon frågade om jag hyrde eller ägde huset. Hyr svarade jag. Det har varit inbrott i källaren svarade hon. Nästan alla 36 förråden var uppbrutna och den storbystade kvinnan hade blivit bestulen på två cyklar bland annat. Jag svarade att jag inte hade något i förrådet men beklagade inbrottet och påpekade att vi haft påhälsning förra veckan. Hon tyckte det var förjävligt att vi bor i ett låst område men att det sker inbrott stup i kvarten. Hon skulle tala med styrelsen. Kanske en kamera eller två kommer upp.

I eftermiddags gick vi till stora kinaaffären. En affär som har allt och lite till. Vi köpte en tvålkopp. För det behövde vi. Ikväll har vi suttit och planerat nya resmål för nästa år. Vintern är ju inte det roligaste vi har i Skåne så någonstans bär det av. Hur länge får vi se. En helvinter som denna hade ju varit lockande...