Årsresumé 2017
Så här på årets sista dag kan det vara lämpligt att summera året som gått om man driver en blogg som är till för att skildra livet. Vi kan utan större eftertanke namnge år 2017 som "resandets år". Vi har två stora utlandsresor i bagaget varav den ena fortlöper in i 2018. Vi har dessutom haft en graviditet som är en resa i sig som utmynnade i att Noah kom till världen. Men vi tar det från början.
Januari började med att vi bara dagar tidigare fått reda på att Noah skulle göra entré i september senare detta år. Jag var på jobbet och firade in nyår genom att lägga mig tidigt och ha jour hela natten. Paulina och Ellen var på kalas hos våra vänner. Under januari började tanken om Spanien så smått väckas. Vi tänkte att om graviditeten går vägen har vi ett gyllene tillfälle att vara föräldralediga tillsammans då jag inte planerat så mycket ledighet med Ellen ännu. Ett liv på varmare breddgrader där tiden ska stå i centrum föddes. Tid för varandra och våra barn, den finaste gåvan vi kan ge både varandra och barnen. Det tog ännu någon månad innan vi definitivt bestämt oss för att göra det men det var här under de första dagarna av januari som det hade sin början. Under januari lade vi manken till i sparandet i aktier och fonder, något vi påbörjat under 2016 men inte riktigt förstått innebörden i fram till nu.
Februari var en förberedelsernas månad. Vi hade en stundande resa till Thailand framför oss. Hur skulle vi packa, hur varmt skulle det vara och vilka grejer behöver Ellen som under tiden skulle fylla 1 år. Vi var säkra på att en vagn behövde vi men ville inte ta med vår Kronan om den skulle gå sönder. Vi köpte en vagn på blocket för 500:- som skulle visa sig vara ett stort misstag. I februari var vi även på Kick-off med Charlie Söderberg och Balansekonomi-teamet. Här fick vi än mer vatten på vår kvarn att vi skulle flytta utomlands och samtidigt börja placera pengar i aktier och fonder istället för bara på ett e-spar. Det är utan tvekan den bästa lärdomen för detta året för det har gett resultat. Charlie sa åt oss att "det spelar ingen roll vad ni gör, bara ni gör något. Våga göra en förändring i ditt liv" Det är en lärdom vi tar fram varje gång vi funderar på olika beslut, stora som små. Bara gör något! Livet går inte att planera minutiöst, ibland får man bara hoppa på tåget som många missar och bara göra något. Vi tog beslutet att definitivt hyra ut vårt hus under vår Spanientripp. Ett beslut vi tidigare tvekat för, eller i alla fall jag då jag såg mer problem än vinst med det hela. Ett klokt beslut har det visat sig med facit i hand.
Sedan kom mars månad och en 6 veckors lång resa till Thailand tog vid. Att flyga med en ettåring som Ellen var inga problem. Hon tog resan med ro. I Thailand var det varmt, riktigt varmt. Vagnen vi köpt som vi tänkte kunde vara bra gick sönder redan under resan då flygbolaget lekt Tetris med den. Efter en lagning började vagnen efter bara någon vecka mögla i den extrema luftfuktigheten och gick sedermera inte att använda. Vagn överlag var sjukt onödigt. Det var dels för varmt där inne för Ellen och dels har Thailand inga trottoarer som en vagn av svensk standard kan manövrera. Under mars månad hände något här på bloggen. Läsarantalet sköt i höjden och har sedan dess hållit sig på en bra nivå. Vilka ni är som läser har vi delvis aning om men så många som ni nu är känner vi inte. Men välkomna ändå att följa oss vilka ni nu är. Livet hemma hos Paulinas pappa var inte riktigt vad vi tänkt oss så 3 veckor spenderades ute på Koh Lanta. Det var vackert där men inte så överväldigande "Ving och Fritidsresor-vackert" som många andra verkar tycka. Dagarna gick sin stilla lunk. Promenader längs stranden varje morgon. Kall öl och god frukost på Golden Bay Cottage som vi spendera 2 veckor på. Här träffade vi även våra tyska vänner som vi spenderade mycket tid med under en veckas tid. Vi har tyvärr ingen kontakt med dem idag men ett fint under tiden vi var på Lanta.
April kom och vi var fortfarande kvar i Thailand ytterligare två veckor. Den 18 landade vi på Kastrup och det kändes otroligt skönt att andas frisk luft. Thailand var som en plastpåse. Vi kom fort in i livet hemma och vi hade ingen tid att ligga på latsidan då vi hade fått hyresgäster som ville hyra huset från augusti redan. Sommaren skulle gå åt till att fixa grejer med huset och förberedelser inför Spanien. Jag var ledig april och maj ut och hade tid att fixa mycket under denna tid. Paulina började nu må riktigt dåligt av graviditeten och blev efter flera försök att återvända till jobbet sjukskriven med Noah i magen. Under april togs det första stora jobbiga avskedet för min del. Att göra mig av med Sunny. Efter träffar med hundpsykolog och ett jourhem fick Sunny i slutet av april flytta till ett hem i södra Skåne. Kvinnan drev företag inom hundutbildning, lydnad och dylikt så han kom i goda händer. Men det var tufft, riktigt tufft en lång tid. Än tänker jag ofta på honom men i slutändan vet jag att det var rätt beslut för både honom och mig. Sunny var min hund. Han trivdes egentligen aldrig i en familj utan ville bara vara ensam.
Maj månad kom och bjöd på vackert väder vad jag kan läsa mig till i bloggen. Under denna månad gjorde vi slut med BVC. Vi hade tröttnat på deras tjat om Ellens vikt hit och dit. Efter ett läkarbesök där jag ifrågasatte hela deras verksamhet och fick egentligen inte ett enda vettigt svar tillbaka rann bägaren över. När jag på frågan "varför frågar ni aldrig oss föräldrar om vi är oroliga" fick som svar: "Vi jobbar inte så" kände både Paulina och jag att deras journaler och system kändes både förlegade och inte alls anpassat till det liv och den medicinska tro vi har. Vi tackade för oss och har sedan dess inte varit där fler gånger med Ellen. Under maj månad uppfyllde vi även ett stort livsmål. Att kunna leva på en lön. Vi hade under flera månader fixat med avtal av olika slag, bank, mobil, tv, internet, bilar, försäkringar mm. Vi lyckades utgiftsbanta våra fasta utgifter med ca 10 000:- En bil istället för två var en stor bidragande orsak vilket också fungerat galant sedan våren 2016.
Den 1 juni gick jag åter tillbaka i tjänst. Det var en verklighetschock och inte alls roligt. Tanken på att göra något annat började gro och tanken på att inte jobba alls utan finna inkomst på annat håll växte sig större. Trädgården blomstrade och fick en sandlåda och gungställning som Ellen ratade hela sommaren. Vi la även beställning från Emmaljunga på en dubbelvagn som vi sagt från början att vi inte skulle köpa. Men då andrahandsmarknaden på dubbelvagnar var sval och de som fanns inte var markant mycket billigare än en ny fick det bli en helt ny.
Juli avlöste juni och för första gången på 15 månader hade vi ett dygn barnfria. Ellen åkte till farmor och farfar medan vi fixade det sista i huset inför flytt. Den 11 juli kan vi officiellt också sätta som datum på att Ellen gick. Hon hade stapplat tidigare men nu började hon på riktigt gå. Juli var en månad då vi bestämde att Ellen skulle börja äta själv. Efter en tids trevande med maten var det som om något släppte. Hon började äta som en häst och favoriterna var linspasta, oliver och broccoli. Något som hänger med fortfarande.
Så kom augusti och det vi planerat för en tid tog nu sin början. Våra hyresgäster flyttade in i vårt hus och vi flyttade ut. Till en början bodde vi delvis i våra vänners sommarstuga i skogen och lite i Ystad. Då jag fortfarande jobbade var stugan det bästa alternativet så pendlingen inte skulle bli för lång. Paulina började få problem att gå längre sträckor och då var skogens backar inte dom bästa. Vår katt Jack fick också ett nytt hem och flyttade till trevliga människor i Lund. Paulina har kontakt med dom fortfarande vilket är trevligt. Vår andra katt Ove flyttade till våra kompisar under vår tid i Spanien.
I september jobbade jag mitt sista på pass på jag vet inte när. Den 4 september checkade jag ut. Vi åkte sedan ner till Ystad och mina föräldrar för att bosätta oss där i deras källare till dess att Noah tittat ut. Vi besökte Mandelmanns trädgårdar och njöt av ministadslivet i Ystad. Ellen matade ankorna varje dag och började uppskatta att gunga. Natten till den 6 september tittade så Noah ut. Vi satt och tittade på tv hos mina föräldrar. Min farbror kom förbi och sa hej och när vi började förbereda oss för natten sa Paulina att hon nog tyckte att det var dags. Vi gick till förlossningen och sedan satte det igång. Ut kom en bastant pojk som fick namnet Noah. Namnet hade vi kommit på dagarna innan då han under hela graviditeten skulle heta Måns. Men så blev det icke.
Oktober anlände med lust och fägring stor. Vi åkte ner till Spanien den 8 oktober. Först var det semester med mina föräldrar i Benidorm under en vecka innan vi hoppade in vår hyrda Kia Sportage och styrde kosan längre söderut mot Punta Prima. Första månaden i Spanien var blandande känslor. Paulina hade ångest och hemlängtan när vi satt på vårt "transit-hotell" första natten i Torrevieja innan vi fick tillgång till vårt boende i Punta. Väl i Punta släppte det mesta. Boendet var OK. Inte mer. Punta var också OK, inte mer. Närheten till La Zenia Boulevard drog upp betyget då vi spenderade en del tid där.
I november lämnande vi Punta Prima och kom efter en besvärlig taxiresa och missade nycklar till boendet fram till boendet i La Mata. Från första stund kände vi att "japp, här ska vi vara". Området är fräscht. Närheten till stranden är underbar och vi känner oss bara hemma här. Vi vet inte varför men det bara är så. Ikväll har vi pratat om att vi egentligen inte borde trivas i lägenheten då interiören inte är i närheten av den vi vi har hemma. Klinkergolv, ekliknande möbler och dylikt. Vi tar det som att vi steppat upp på trappan i minimalism. Var nöjd med det du har. Fyller saker en funktion spelar det egentligen mindre roll hur det ser ut. Trivas gör man där familjen är. Under detta året har vi levt i kappsäck och levt primitivt i Thailand. Det gör något med ens synsätt. Ett sundare synsätt enligt oss.
Under december har vi lyssnat på julmusik och inväntat besök. Första besöket stod Paulinas mamma för. En vecka spenderade hon hos oss och vi fick visa det mesta av Torrevieja har att erbjuda. Vädret var dessvärre kallare än normalt just då men sådant kan man inte veta på förhand. Vi träffade nya vänner i Caroline och Jörgen som vi hoppas vi kan fortsätta träffa när vi kommer åter till Sverige. Under senare delen av december kom mina föräldrar på besök. Vädret var då mycket bättre, framförallt sista dagarna då solen riktigt bjöd upp till dans. Vi är lyckligt lottade som har familj och vänner som vill ta av sin lediga tid för att komma ner till oss och spendera sina dagar här med oss. Det är en ynnest att få visa alla som kommer det liv vi lever. För det är ett gott liv enligt oss.
Såhär på årets sista dag är det fint att tänka igenom allt som hänt. Det har för oss varit en hel del. 2018 står på lut och jag kan lova att det inte kommer bli lugnare. En del planer finns och mycket ligger i planeringsstadiet. En del kommer förverkligas och en del kommer just att förbli en dröm. En dröm som en dag kan bli sann. Drömmar för oss framåt och vi kommer aldrig sluta att drömma och tänka "tänk om". 2018 ska vi vara dom bästa versionerna av oss själva. Vi ska fortsätta sätta våra barn och vår tid i främsta rummet. Så länge vi gör det bästa vi kan i varje situation som uppstår under det nya året kommer vi inte misslyckas. Gott nytt 2018!
Januari började med att vi bara dagar tidigare fått reda på att Noah skulle göra entré i september senare detta år. Jag var på jobbet och firade in nyår genom att lägga mig tidigt och ha jour hela natten. Paulina och Ellen var på kalas hos våra vänner. Under januari började tanken om Spanien så smått väckas. Vi tänkte att om graviditeten går vägen har vi ett gyllene tillfälle att vara föräldralediga tillsammans då jag inte planerat så mycket ledighet med Ellen ännu. Ett liv på varmare breddgrader där tiden ska stå i centrum föddes. Tid för varandra och våra barn, den finaste gåvan vi kan ge både varandra och barnen. Det tog ännu någon månad innan vi definitivt bestämt oss för att göra det men det var här under de första dagarna av januari som det hade sin början. Under januari lade vi manken till i sparandet i aktier och fonder, något vi påbörjat under 2016 men inte riktigt förstått innebörden i fram till nu.
Februari var en förberedelsernas månad. Vi hade en stundande resa till Thailand framför oss. Hur skulle vi packa, hur varmt skulle det vara och vilka grejer behöver Ellen som under tiden skulle fylla 1 år. Vi var säkra på att en vagn behövde vi men ville inte ta med vår Kronan om den skulle gå sönder. Vi köpte en vagn på blocket för 500:- som skulle visa sig vara ett stort misstag. I februari var vi även på Kick-off med Charlie Söderberg och Balansekonomi-teamet. Här fick vi än mer vatten på vår kvarn att vi skulle flytta utomlands och samtidigt börja placera pengar i aktier och fonder istället för bara på ett e-spar. Det är utan tvekan den bästa lärdomen för detta året för det har gett resultat. Charlie sa åt oss att "det spelar ingen roll vad ni gör, bara ni gör något. Våga göra en förändring i ditt liv" Det är en lärdom vi tar fram varje gång vi funderar på olika beslut, stora som små. Bara gör något! Livet går inte att planera minutiöst, ibland får man bara hoppa på tåget som många missar och bara göra något. Vi tog beslutet att definitivt hyra ut vårt hus under vår Spanientripp. Ett beslut vi tidigare tvekat för, eller i alla fall jag då jag såg mer problem än vinst med det hela. Ett klokt beslut har det visat sig med facit i hand.
Sedan kom mars månad och en 6 veckors lång resa till Thailand tog vid. Att flyga med en ettåring som Ellen var inga problem. Hon tog resan med ro. I Thailand var det varmt, riktigt varmt. Vagnen vi köpt som vi tänkte kunde vara bra gick sönder redan under resan då flygbolaget lekt Tetris med den. Efter en lagning började vagnen efter bara någon vecka mögla i den extrema luftfuktigheten och gick sedermera inte att använda. Vagn överlag var sjukt onödigt. Det var dels för varmt där inne för Ellen och dels har Thailand inga trottoarer som en vagn av svensk standard kan manövrera. Under mars månad hände något här på bloggen. Läsarantalet sköt i höjden och har sedan dess hållit sig på en bra nivå. Vilka ni är som läser har vi delvis aning om men så många som ni nu är känner vi inte. Men välkomna ändå att följa oss vilka ni nu är. Livet hemma hos Paulinas pappa var inte riktigt vad vi tänkt oss så 3 veckor spenderades ute på Koh Lanta. Det var vackert där men inte så överväldigande "Ving och Fritidsresor-vackert" som många andra verkar tycka. Dagarna gick sin stilla lunk. Promenader längs stranden varje morgon. Kall öl och god frukost på Golden Bay Cottage som vi spendera 2 veckor på. Här träffade vi även våra tyska vänner som vi spenderade mycket tid med under en veckas tid. Vi har tyvärr ingen kontakt med dem idag men ett fint under tiden vi var på Lanta.
April kom och vi var fortfarande kvar i Thailand ytterligare två veckor. Den 18 landade vi på Kastrup och det kändes otroligt skönt att andas frisk luft. Thailand var som en plastpåse. Vi kom fort in i livet hemma och vi hade ingen tid att ligga på latsidan då vi hade fått hyresgäster som ville hyra huset från augusti redan. Sommaren skulle gå åt till att fixa grejer med huset och förberedelser inför Spanien. Jag var ledig april och maj ut och hade tid att fixa mycket under denna tid. Paulina började nu må riktigt dåligt av graviditeten och blev efter flera försök att återvända till jobbet sjukskriven med Noah i magen. Under april togs det första stora jobbiga avskedet för min del. Att göra mig av med Sunny. Efter träffar med hundpsykolog och ett jourhem fick Sunny i slutet av april flytta till ett hem i södra Skåne. Kvinnan drev företag inom hundutbildning, lydnad och dylikt så han kom i goda händer. Men det var tufft, riktigt tufft en lång tid. Än tänker jag ofta på honom men i slutändan vet jag att det var rätt beslut för både honom och mig. Sunny var min hund. Han trivdes egentligen aldrig i en familj utan ville bara vara ensam.
Maj månad kom och bjöd på vackert väder vad jag kan läsa mig till i bloggen. Under denna månad gjorde vi slut med BVC. Vi hade tröttnat på deras tjat om Ellens vikt hit och dit. Efter ett läkarbesök där jag ifrågasatte hela deras verksamhet och fick egentligen inte ett enda vettigt svar tillbaka rann bägaren över. När jag på frågan "varför frågar ni aldrig oss föräldrar om vi är oroliga" fick som svar: "Vi jobbar inte så" kände både Paulina och jag att deras journaler och system kändes både förlegade och inte alls anpassat till det liv och den medicinska tro vi har. Vi tackade för oss och har sedan dess inte varit där fler gånger med Ellen. Under maj månad uppfyllde vi även ett stort livsmål. Att kunna leva på en lön. Vi hade under flera månader fixat med avtal av olika slag, bank, mobil, tv, internet, bilar, försäkringar mm. Vi lyckades utgiftsbanta våra fasta utgifter med ca 10 000:- En bil istället för två var en stor bidragande orsak vilket också fungerat galant sedan våren 2016.
Den 1 juni gick jag åter tillbaka i tjänst. Det var en verklighetschock och inte alls roligt. Tanken på att göra något annat började gro och tanken på att inte jobba alls utan finna inkomst på annat håll växte sig större. Trädgården blomstrade och fick en sandlåda och gungställning som Ellen ratade hela sommaren. Vi la även beställning från Emmaljunga på en dubbelvagn som vi sagt från början att vi inte skulle köpa. Men då andrahandsmarknaden på dubbelvagnar var sval och de som fanns inte var markant mycket billigare än en ny fick det bli en helt ny.
Juli avlöste juni och för första gången på 15 månader hade vi ett dygn barnfria. Ellen åkte till farmor och farfar medan vi fixade det sista i huset inför flytt. Den 11 juli kan vi officiellt också sätta som datum på att Ellen gick. Hon hade stapplat tidigare men nu började hon på riktigt gå. Juli var en månad då vi bestämde att Ellen skulle börja äta själv. Efter en tids trevande med maten var det som om något släppte. Hon började äta som en häst och favoriterna var linspasta, oliver och broccoli. Något som hänger med fortfarande.
Så kom augusti och det vi planerat för en tid tog nu sin början. Våra hyresgäster flyttade in i vårt hus och vi flyttade ut. Till en början bodde vi delvis i våra vänners sommarstuga i skogen och lite i Ystad. Då jag fortfarande jobbade var stugan det bästa alternativet så pendlingen inte skulle bli för lång. Paulina började få problem att gå längre sträckor och då var skogens backar inte dom bästa. Vår katt Jack fick också ett nytt hem och flyttade till trevliga människor i Lund. Paulina har kontakt med dom fortfarande vilket är trevligt. Vår andra katt Ove flyttade till våra kompisar under vår tid i Spanien.
I september jobbade jag mitt sista på pass på jag vet inte när. Den 4 september checkade jag ut. Vi åkte sedan ner till Ystad och mina föräldrar för att bosätta oss där i deras källare till dess att Noah tittat ut. Vi besökte Mandelmanns trädgårdar och njöt av ministadslivet i Ystad. Ellen matade ankorna varje dag och började uppskatta att gunga. Natten till den 6 september tittade så Noah ut. Vi satt och tittade på tv hos mina föräldrar. Min farbror kom förbi och sa hej och när vi började förbereda oss för natten sa Paulina att hon nog tyckte att det var dags. Vi gick till förlossningen och sedan satte det igång. Ut kom en bastant pojk som fick namnet Noah. Namnet hade vi kommit på dagarna innan då han under hela graviditeten skulle heta Måns. Men så blev det icke.
Oktober anlände med lust och fägring stor. Vi åkte ner till Spanien den 8 oktober. Först var det semester med mina föräldrar i Benidorm under en vecka innan vi hoppade in vår hyrda Kia Sportage och styrde kosan längre söderut mot Punta Prima. Första månaden i Spanien var blandande känslor. Paulina hade ångest och hemlängtan när vi satt på vårt "transit-hotell" första natten i Torrevieja innan vi fick tillgång till vårt boende i Punta. Väl i Punta släppte det mesta. Boendet var OK. Inte mer. Punta var också OK, inte mer. Närheten till La Zenia Boulevard drog upp betyget då vi spenderade en del tid där.
I november lämnande vi Punta Prima och kom efter en besvärlig taxiresa och missade nycklar till boendet fram till boendet i La Mata. Från första stund kände vi att "japp, här ska vi vara". Området är fräscht. Närheten till stranden är underbar och vi känner oss bara hemma här. Vi vet inte varför men det bara är så. Ikväll har vi pratat om att vi egentligen inte borde trivas i lägenheten då interiören inte är i närheten av den vi vi har hemma. Klinkergolv, ekliknande möbler och dylikt. Vi tar det som att vi steppat upp på trappan i minimalism. Var nöjd med det du har. Fyller saker en funktion spelar det egentligen mindre roll hur det ser ut. Trivas gör man där familjen är. Under detta året har vi levt i kappsäck och levt primitivt i Thailand. Det gör något med ens synsätt. Ett sundare synsätt enligt oss.
Under december har vi lyssnat på julmusik och inväntat besök. Första besöket stod Paulinas mamma för. En vecka spenderade hon hos oss och vi fick visa det mesta av Torrevieja har att erbjuda. Vädret var dessvärre kallare än normalt just då men sådant kan man inte veta på förhand. Vi träffade nya vänner i Caroline och Jörgen som vi hoppas vi kan fortsätta träffa när vi kommer åter till Sverige. Under senare delen av december kom mina föräldrar på besök. Vädret var då mycket bättre, framförallt sista dagarna då solen riktigt bjöd upp till dans. Vi är lyckligt lottade som har familj och vänner som vill ta av sin lediga tid för att komma ner till oss och spendera sina dagar här med oss. Det är en ynnest att få visa alla som kommer det liv vi lever. För det är ett gott liv enligt oss.
Såhär på årets sista dag är det fint att tänka igenom allt som hänt. Det har för oss varit en hel del. 2018 står på lut och jag kan lova att det inte kommer bli lugnare. En del planer finns och mycket ligger i planeringsstadiet. En del kommer förverkligas och en del kommer just att förbli en dröm. En dröm som en dag kan bli sann. Drömmar för oss framåt och vi kommer aldrig sluta att drömma och tänka "tänk om". 2018 ska vi vara dom bästa versionerna av oss själva. Vi ska fortsätta sätta våra barn och vår tid i främsta rummet. Så länge vi gör det bästa vi kan i varje situation som uppstår under det nya året kommer vi inte misslyckas. Gott nytt 2018!
Kommentarer
Skicka en kommentar