En dag i Torrevieja

I morse blev det marknad i La Mata. Vi var tidigt ute då alla inte packat upp sina varor än. Vi var dock bara ute efter frukt och det fanns det som vanligt gott om. På vägen hem stannade vi och tog en kaffe i solen på stranden. Det blåste en del men vi lyckades hitta lä. Dock började sanden röra på sig och letade sig in. Ett gäng fåglar var också lite väl intresserade av den lilla kakan som medföljde kaffet. En fågel försökte landa på min mammas hand när hon var i full färd med att ta en tugga. 

Efter lunch hemma tog vi bussen till stan. Som vanligt var det stor förvirring om när bussen skulle anlända till hållplatsen. Enligt appen skulle det inte komma någon buss inom 50 minuter. Men enligt tabellen ska bussarna gå var 30 minuter så det faller på sin egen rimlighet att vi skulle behöva vänta mer än 50 minuter. Men så är det i Spanien. Man vet aldrig och det är en del av charmen. Efter några tålmodiga minuter och funderade anlända det fler människor till hållplatsen. Detta tenderar vara ett säkert tecken på att en buss snart är i antågande. Mycket riktigt kom det är A-buss körandes. Perfekt för oss då denna är den snabbaste bussen in till centrum. 

Snillen spekulerar

Vi hoppade av på slutstation Eras de la Sal. Tanken var att titta lite i småbåtshamnen med det blåste förskräckligt och vi kunde inte riktigt heller lista ut hur vi kom båtarna nära då hela hamnen bygger på stor ologik. Jag tror även att bryggorna är låsta för båtägarna så även om vi hittat helt rätt hade vi inte kunnat njuta av båtarna på nära håll ändå. Men hamnen är i alla fall vacker att beskåda från håll. Sägs vara Spaniens största småbåtshamn. Huruvida det är så eller ej låter jag vara osagt men den är väl tilltagen. En ubåt och lite annat udda finns också här till allmän beskådning.

Efter besök på torget och julkrubban gick vi ut på piren. Den är åtminstone en kilometer lång och det känns som om man går i evigheter. Det blåste rejält där ute men man får en fin vy över Torreviejas centrala delar. 

Vi kände oss nu bra törstiga i strupen och allmänt blåsta i huvudet så det blev en vätskedepå på Keeper bar. Rom och cola, vit sangria var något av det som fyllde glasen och släckte törsten. 

Vi gick vidare längs Playa del Cura och köpte skor till Ellen. Barn har den oförmågan att inte säga till när skorna blir för trånga. Dock hade jag blivit mäkta imponerad om Ellen en dag hade sagt "Pappa, skorna gör ont, dom är för små" Då hon knappt kan uttala pappa korrekt i dagens läge. Men nya skor blev det nu i alla fall. Tack farmor och farfar sa Ellen efteråt. Magarna kurrade på alla och Ellen hade den goda smaken att somna i vagnen så det blev plötsligt fritt fram för tapas och vatten blandat med humle och malt. Calamares, räkor i aioli, musslor och lite annat gott fyllde faten och sedermera våra magar. När kalaset var färdigt hade solen snart sänkt sig i väst. Vi bestämde oss för att promenera hem till La Mata och fick beskåda Torrevieja kvällstid. 

Väl hemma var det trötta vuxna och barn. Ellen somnade för natten i sin säng 19.30 och snart är vi vuxnas tur att göra henne sällskap. Dock i sina egna sängar då Ellens resesäng är alldeles för liten för att husera någon annan än henne och hennes två katter.