Och så var det så där jobbigt igen
Vi har en kämpig tid just nu i småbarnsland. Det har vi väl i och för sig nästan varje dag men nu är vi inne i en snurra där det känns extra jobbigt. Dom två stora är det inga större problem med just nu, mycket syskonbråk och utbrott men det kan vi ta. Den lilla däremot har grova sömnproblem. Framförallt insomningsproblem. Hon somnar vid 18.30-19-tiden och sover sedan ca 20 min, sen vaknar hon och kan inte somna om förrän vi ger upp runt kl 21-22. Fruktansvärt frustrerande att inte få någon sorts egentid överhuvudtaget. Nu i helgen har jag varit i upplösningstillstånd då ungen bara grät. Jag misstänker att tänder är på gång nu då hon skrikit något som låtit som "aj aj aj aj" och tagit ut sin napp. Hon har varit hes i säkert 2 veckor och igår började hon dessutom bli lite varm och näsan rinner. Klassiska tandsprickningssymtom. Meeen, som alltid i denna småbarnsvärld, allt är en gissningslek.
Jag börjar känna att 24-timmars häng med bebis och kvällar utan existerande egentid börjar ta ut sin rätt. Känner mig som en urvriden trasa. Timmarna Ellen och Noah är på dagis orkar jag inte göra någonting. Imorgon behöver vi handla inför veckan och inför lillejul som vi ska ha här. Bara det känns som ett berg att bestiga. Tvättberget ökar och kaoset överlag är värre än någonsin. Bilen ser ut som en soptipp och skulle behövt städas för flera månader sedan. Jag orkar ingenting och inte Niclas heller. Barnen får mat på bordet och rena kläder, resten får gå på tomgång tills vi får ork tillbaka igen. Inte konstigt man ständigt går och kollar i lådorna här hemma efter gottor. Känns livet allmänt jobbigt blir man ju sällan sugen på broccoli direkt.
Dock är jag så tacksam att det snart bör lätta. Alma blir 9 (!) månader nu den 26 december och från det att Noah började dagis vid 16 mån började det lätta på riktigt med honom. Tänker att det bör lätta framåt sommaren. Jag minns å andra sidan inte att varken Ellen eller Noah har strulat så här på kvällarna. Ellen har alltid sovit, men Noah hade mer nattstök. Och att nattningarna kunde dra ut på tiden. Men det här att somna för att sedan vakna 20 min senare och inte somna om känner jag inte igen. Det är som det är, vi försöker hitta ljusglimtar i detta svarta hål och ibland kommer dom. Som ikväll när Niclas lekte titt-ut med en handduk som han la över barnens huvud och sedan drog bort i en väldig fart. Alla barnen kiknade av skratt. Likaså av att leka "simsalabim" med legoViggo (alla legofigurer heter Viggo tydligen). Trolla bort och sedan kommer Viggo ut ur Ellens öra eller Noahs mun. Det är en favoritlek här hemma.
Idag var jag hemma hos Hanna, en vän jag fann på gravidvattengympan och gravidyogan jag gick på förra vintern. Vi började ses lite i höstas med våra småttingar när E&N haft dagisdagar. Det blir 1,5 timmes fika med kaffe och kaka medan hennes Leon och Alma leker lite, sen åker vi hem lagom till Alma ska sova vid 11. Helt perfekt och lagom dos social samvaro med vuxen människa. Hon bor bara 6 km härifrån, i Säby, så det tar 7 min med bil.
Nu sitter Alma här och leker ur sig den sista lilla orken och vi väntar på lussebullar med mandelmassa som värms upp i ugnen. Lite guldmjölk till det och kvällen är räddad. Vi pratade om vid middagen att köra en liten fasta efter nyår. 3 dagar med bara flytande. Vatten, te och buljong. För att rensa systemet efter decembers gottor. Har gjort det en gång innan jag blev gravid med Ellen och det var en sååå skön känsla att få börja om. Så, så får det nog bli :-) Detta känns som ett meningslöst inlägg men jag kan sakna att knappt ha några vardagsinlägg att läsa, med Ellen som bebis skrev vi mycket här, men dom senaste två åren har vi knappt dokumenterade alls. Så det är endast för egen skull vi skriver om sådant här för det glömmer vi annars. Man glömmer snabbare än man anar och förskönar redan nu hur det var för bara någon månad sedan.
Några bilder från senaste veckan
Jag börjar känna att 24-timmars häng med bebis och kvällar utan existerande egentid börjar ta ut sin rätt. Känner mig som en urvriden trasa. Timmarna Ellen och Noah är på dagis orkar jag inte göra någonting. Imorgon behöver vi handla inför veckan och inför lillejul som vi ska ha här. Bara det känns som ett berg att bestiga. Tvättberget ökar och kaoset överlag är värre än någonsin. Bilen ser ut som en soptipp och skulle behövt städas för flera månader sedan. Jag orkar ingenting och inte Niclas heller. Barnen får mat på bordet och rena kläder, resten får gå på tomgång tills vi får ork tillbaka igen. Inte konstigt man ständigt går och kollar i lådorna här hemma efter gottor. Känns livet allmänt jobbigt blir man ju sällan sugen på broccoli direkt.
Dock är jag så tacksam att det snart bör lätta. Alma blir 9 (!) månader nu den 26 december och från det att Noah började dagis vid 16 mån började det lätta på riktigt med honom. Tänker att det bör lätta framåt sommaren. Jag minns å andra sidan inte att varken Ellen eller Noah har strulat så här på kvällarna. Ellen har alltid sovit, men Noah hade mer nattstök. Och att nattningarna kunde dra ut på tiden. Men det här att somna för att sedan vakna 20 min senare och inte somna om känner jag inte igen. Det är som det är, vi försöker hitta ljusglimtar i detta svarta hål och ibland kommer dom. Som ikväll när Niclas lekte titt-ut med en handduk som han la över barnens huvud och sedan drog bort i en väldig fart. Alla barnen kiknade av skratt. Likaså av att leka "simsalabim" med legoViggo (alla legofigurer heter Viggo tydligen). Trolla bort och sedan kommer Viggo ut ur Ellens öra eller Noahs mun. Det är en favoritlek här hemma.
Idag var jag hemma hos Hanna, en vän jag fann på gravidvattengympan och gravidyogan jag gick på förra vintern. Vi började ses lite i höstas med våra småttingar när E&N haft dagisdagar. Det blir 1,5 timmes fika med kaffe och kaka medan hennes Leon och Alma leker lite, sen åker vi hem lagom till Alma ska sova vid 11. Helt perfekt och lagom dos social samvaro med vuxen människa. Hon bor bara 6 km härifrån, i Säby, så det tar 7 min med bil.
Nu sitter Alma här och leker ur sig den sista lilla orken och vi väntar på lussebullar med mandelmassa som värms upp i ugnen. Lite guldmjölk till det och kvällen är räddad. Vi pratade om vid middagen att köra en liten fasta efter nyår. 3 dagar med bara flytande. Vatten, te och buljong. För att rensa systemet efter decembers gottor. Har gjort det en gång innan jag blev gravid med Ellen och det var en sååå skön känsla att få börja om. Så, så får det nog bli :-) Detta känns som ett meningslöst inlägg men jag kan sakna att knappt ha några vardagsinlägg att läsa, med Ellen som bebis skrev vi mycket här, men dom senaste två åren har vi knappt dokumenterade alls. Så det är endast för egen skull vi skriver om sådant här för det glömmer vi annars. Man glömmer snabbare än man anar och förskönar redan nu hur det var för bara någon månad sedan.
Några bilder från senaste veckan
Det var stopp på e6an mellan Glumslöv och Rydebäck en eftermiddag. 30 min stopp och en överlycklig Alma fick komma upp och sitta i knäet.
En eftermiddag på Råå bibliotek efter vi hämtat Ellen och Noah. Uppskattat av samtliga barn.
En nyvaken Alma får en tröska av Noah. Lika stor som henne själv.
Kommentarer
Skicka en kommentar