Livet som trebarnsmamma
Här inne var det allt annat än livat. Jag hade som plan att ladda upp Almas förlossningsberättelse samt hennes månadsbrev, men tydligen glömde jag helt av det. Livet går verkligen i 190 och jag förstår varje kväll, när tystnaden lagt sig, fortfarande inte hur vi överlevt dagen. Så känns livet tyvärr just nu. Mest som en ren överlevnad. Få stunder av njutning får vi med men mestadels handlar dagarna om att agera pedagogiskt och lugnt så gott det går men vi testas alldeles för många gånger om dagen för att kunna behålla lugnet. Stackars barn. Ja stackars föräldrar också. Hur har föräldrar genom alla tusentals år överlevt småbarnsåren? Många hade ju till och med upp emot 10 barn?!?!?! Jag klarar knappt av tre. Det är med nöd och näppe och nästan med mitt eget liv som insats. Just nu ångrar jag djupt att vi skaffade alla tre inom tre år. Det är inte bara lite tufft, det är rent överjävligt!
MEN, det gäller att ha gnistan tänd och se ljuset där långt borta i tunneln. Och mitt mantra är "man får aldrig mer än man klarar av". Så troligtvis bör jag komma levande ut på andra sidan. Jag bara hoppas att jag inte kommer vara en alltför bitter och argsint mamma utan kan hitta styrkan inombords att oftare behålla lugnet.
Skulle dock uppskatta en liten hustomte som är expert på hur man bemöter barn i trotsåldern och hur man ska agera vid ständiga syskonbråk. Att det inte krävdes en minst 3 årig universitetsutbildning för att få bli förälder är konstigt. Fast 3 år hade knappt räckt. 5 års studier med en master i föräldraskap hade behövts. Fast det är inte förrän man är mitt nere i grotthålan som man förstår hur det verkligen är att vara förälder, så jag känner att jag behöver den där utbildningen NU. En hustomte med expertis inom området som kan hjälpa oss vid varenda konflikt. HUR gör man egentligen? Hur vet man vad som är rätt? Sunt förnuft? Det är som bortblåst när man testas för femtielfte gången.
Som ni säkert förstått så är jag lite bitter på föräldralivet för tillfället. Vi har ändå haft barnvakt åt Ellen mån-fre. Ändå känns det idag som att jag kvävs av all trots och frustration. Det känns jobbigare nu när man fått distans till det, men det var otroligt skönt att bara rå om 2 barn och få komma närmre Noah som annars lätt kommer i kläm. Alma hänger med som en liten vante och är nöjd mest hela tiden. Hon sover till och med nu, det hör till ovanligheterna att vi någon tid på dygnet har alla tre barnen sovandes.
Trebarnschocken är inte lika stor som tvåbarnschocken och det beror nog på att Alma är så nöjd och sover betydligt bättre än vad Noah gjorde. Det jobbiga med trean är att jag inte har händerna fria för dom andra två. Dels när dom vill ha min närhet och även när dom hittar på hyss. Det leder till att jag lättare blir arg eftersom jag många gånger bara har rösten att ta till om jag är upptagen med Alma. Och dom lyssnar då såklart inte utan bara fortsätter med det dom inte får. Detta leder i sin tur till att man som trebarnsföräldrar med så här täta barn inte orkar ta mer än dom nödvändiga striderna. Att ungarna dragit av alla bär på buskarna i trädgården, tagit alla blomknoppar innan dom slagit ut och allmänt förstör trädgården, ja det får så vara. I maj månad försökte vi visa och säga till dom, men vi har gett upp. Om några år får vi njuta av en fin trädgård igen, men just nu är det viktigare att spara kraften till att undvika att dom slår ihjäl varandra.
Så, nu ska jag njuta av lugnet då alla barnen äntligen sover och lägga mig och meditera och hämta kraft!
MEN, det gäller att ha gnistan tänd och se ljuset där långt borta i tunneln. Och mitt mantra är "man får aldrig mer än man klarar av". Så troligtvis bör jag komma levande ut på andra sidan. Jag bara hoppas att jag inte kommer vara en alltför bitter och argsint mamma utan kan hitta styrkan inombords att oftare behålla lugnet.
Skulle dock uppskatta en liten hustomte som är expert på hur man bemöter barn i trotsåldern och hur man ska agera vid ständiga syskonbråk. Att det inte krävdes en minst 3 årig universitetsutbildning för att få bli förälder är konstigt. Fast 3 år hade knappt räckt. 5 års studier med en master i föräldraskap hade behövts. Fast det är inte förrän man är mitt nere i grotthålan som man förstår hur det verkligen är att vara förälder, så jag känner att jag behöver den där utbildningen NU. En hustomte med expertis inom området som kan hjälpa oss vid varenda konflikt. HUR gör man egentligen? Hur vet man vad som är rätt? Sunt förnuft? Det är som bortblåst när man testas för femtielfte gången.
Som ni säkert förstått så är jag lite bitter på föräldralivet för tillfället. Vi har ändå haft barnvakt åt Ellen mån-fre. Ändå känns det idag som att jag kvävs av all trots och frustration. Det känns jobbigare nu när man fått distans till det, men det var otroligt skönt att bara rå om 2 barn och få komma närmre Noah som annars lätt kommer i kläm. Alma hänger med som en liten vante och är nöjd mest hela tiden. Hon sover till och med nu, det hör till ovanligheterna att vi någon tid på dygnet har alla tre barnen sovandes.
Trebarnschocken är inte lika stor som tvåbarnschocken och det beror nog på att Alma är så nöjd och sover betydligt bättre än vad Noah gjorde. Det jobbiga med trean är att jag inte har händerna fria för dom andra två. Dels när dom vill ha min närhet och även när dom hittar på hyss. Det leder till att jag lättare blir arg eftersom jag många gånger bara har rösten att ta till om jag är upptagen med Alma. Och dom lyssnar då såklart inte utan bara fortsätter med det dom inte får. Detta leder i sin tur till att man som trebarnsföräldrar med så här täta barn inte orkar ta mer än dom nödvändiga striderna. Att ungarna dragit av alla bär på buskarna i trädgården, tagit alla blomknoppar innan dom slagit ut och allmänt förstör trädgården, ja det får så vara. I maj månad försökte vi visa och säga till dom, men vi har gett upp. Om några år får vi njuta av en fin trädgård igen, men just nu är det viktigare att spara kraften till att undvika att dom slår ihjäl varandra.
Så, nu ska jag njuta av lugnet då alla barnen äntligen sover och lägga mig och meditera och hämta kraft!
Även om dom är lätträknade så finns det stunder med syskonkärlek också
PS. Jag älskar verkligen att vara mamma även om livet känns mörkt för tillfället. Behövde bara kräka av mig lite så att jag kan vara världens bästa mamma imorgon när jag har alla tre själv i 10 timmar! Heja mig!!!
Kommentarer
Skicka en kommentar