Nystart för bloggen

Igår kväll satt Paulina och jag i soffan med Alma halv missnöjd mellan oss och läste igenom vår blogg. Vilken personlig skatt det är för oss att ha! Vi skrattade gott och fick fina minnen åter om resor vi gjort och vardagar som sedan länge är passé. Vi bestämde oss för att börja få liv här igen efter en lång tid av stiltje. Inte för er som läser skull - om någon fortfarande hittar hit efter flera månader av radiotystnad- utan för vår personliga vinnings skull. Det är så kul att blicka tillbaka hur livet var för ett år sedan eller vad man köpte på en marknad i Thailand eller hittade för konstig pinne i La Mata. Om hur vi till en början vantrivdes i Punta och fann kärleken på Azul Beach eller hur Ellen var som spädbarn eller när Noah tog sina första steg. Allt finns dokumenterat här, ofta på daglig basis från alla våra resor världen över. Vi inser att vi idag inte har minsta koll på senaste året, knappt ens vad som hände oss igår. Även om vi lever nu och ska så för alltid leva så är det minnena som allt som ofta personifierar oss och ger oss en del av vår identitet. Gåvan vi kan ge våra barn genom att föra dagbok över deras uppväxt kanske kan ge dom en skatt att återvända till den dagen vi inte finns kvar. När vår kroppsliga död inträffar finns bara minnena kvar och genom att få ner dom på text kan vi för alltid ge våra barn en viss typ av närhet. Men tills den dagen kommer kan vi ge oss själva glädjen att blicka tillbaka på tider som gått och planera framåt mot det som komma skall.

Idag är det den 23 november 2019 och det har senaste veckorna varit riktigt härligt novemberväder med grådis, regn och 14 soltimmar (sa dom på radion igår). Ellen och Noah har varit sjuka hela veckan så Paulina har dragit ett mastodontjobb här hemma med två hostiga, snoriga och övertrötta barn samtidigt som en närhetstörstande Alma är mitt uppe i peaken av sin separationsfas. Det är ett jobb på riktigt det som knappt ger lön för mödan. Samtidigt har jag fullt upp på mitt jobb i skolan samtidigt som företaget rullar på ganska bra just nu. November har vi slagit rekord i antal bokningar och även Paulina har fått en andningspaus från mammalivet då kunder på zonterapi också börja strömma in. Är det optimalt att starta företag mitt i småbarnsåren? Nej, ett bestämt nej! Men, det finns sällan tillfällen som är perfekta i livet för någonting anser vi. Det är klart att det troligen hade varit lättare om sisådär 3-4 år när barnen är äldre och klarar sig själva mer men samtidigt vet vi ingenting om framtiden och hur barnen är då så det är lika bra att gräva där vi står och börja. Tanken är att minst en utav oss ska kunna livnära oss på att enbart jobba hemma och då tar det lite tid att få upp en kundkrets. Så vem vet om 3-4 år kanske vi är där istället för att då bara ha börjat?

Idag ska vi årets första julbord på båtarna. Paulinas pappa är det som pröjsar för kalaset och vi tackar och tar emot. Ekonomin är minst sagt ansträngd just nu och det är inte så konstigt då vi levt på en lön och en liten del av en föräldrapenning de senaste snart 4 åren. Vi hade såklart kunna plocka ut mer föräldrapenning men eftersom vi vill vara hemma så mycket som möjligt och ha barnen så lite som möjligt på dagis så blir det att vi pytsar ut en liten del i taget och kan på så vis vara hemma mycket. Till sommaren ska jag vara hemma juni-november exempelvis och det blir min tredje långa period av ledighet sedan barnen kom istället för att vara ledig en gång rejält. Dessutom har vi bokat en ny långresa till Spanien 2021 och då behöver vi dagar till det. Det blir minst 10 veckor i La Mata men troligen kommer vi förlänga det till ungefär 15 veckor är planen.

Torget i La Mata. Vi kommer snart åter!