Julen 2019
Almas första julafton är till enda. Ellens tredje och Noahs andra. Tomten har ju varit hajpad ända sedan augusti ungefär och det har pratats mycket om denna varelse senaste veckorna om han skulle komma eller ej och om Ellen och Noah skulle få någon traktor. Men jodå, tomten kom. Ellen tittade storögt men vågade inte gå fram och hälsa men hon pratade med honom på avstånd och sa att tomten borde klippa av sig skägget eftersom han inte ser ut. Noah sa artigt tack till tomten för sitt paket men inte mycket mer än så. Alma bara skrattade, men det gör hon för det mesta ändå.
Noah fick sin efterlängtade traktor med släp och Ellen sin lastbil utav farmor och farfar, Johanna och Tim. Av oss fick dom en tågbana, ett pippihus och ett bilgarage i trä som man kan köra småbilar mellan olika våningsplan. Av mormor fick Ellen dockor till sitt hus och Noah verktyg i trä som han leker med när han lagar saker. På Lillejul var vi hemma hos oss och spelade bingo med mormor Lill och grannen Bengt. Det blev lite julmat på det och fika.
Igår åkte vi sedan ner till Ystad och spenderade julafton där. Vi kände båda två att det blev lite väl stressat att först vara i tyskland, hem till huset och förbereda julmat för att sedan morgon efter köra ner till ystad igen. Vi glömde hälften av sakerna vi skulle ha med till julbordet och den där stressen som oftast infinner sig vid högtider blev påtaglig. Det får tyvärr konsekvensen att tålamodet till barnen blir än sämre och vi vet båda två att det inte är rätt att dom ska få ta det. Jag skulle inte påstå att man får ångest men jag kan i efterhand när allt lugnat ner sig tänka "varför håller vi på så här" Varför jäkta, stressa osv när det egentligen borde vara väldigt enkelt och avslappnat att träffas hela familjen. Men av någon anledning blir det sällan så. Paulina och jag pratade i bilen på väg ner till Ystad om att nästa år blir det nog en jul i Spanien igen. Vi sa egentligen att vi skulle ha resefritt även nästa år men eftersom vi varannan jul inte firar hela familjen ihop så kanske det blir så ändå. Julen vi "firade" i spanien för två år sedan var otroligt skön. Ingen stress, ingen press, ingen julmat ingenting sådant alls. Samtidigt som en del av oss båda två vill att barnen ska få uppleva det magiska med julen vilket dom inte får om vi är i Spanien. Samtidigt som det vi har i Sverige bara är just i Sverige. Spanjorna firar inte alls jul på samma sätt så vad är det egentligen då som säger att vi måste ge dom en svensk jul.. Tål att tänkas på noggrant framöver. Nu blev ju julafton väldigt trevlig ändå så det är inte så att julen är något dåligt utan mer förväntningar inför, trots att jag inte tror mig ha några förväntningar på den. Men det är ofta så mycket att stå inför en jul vilket i sig är fånigt men nu är det som det är. Julafton blev fin, mysig och god trots allt stök inför.
Idag var det juldagspromenad i Hammarsbackar och det var bara så rätt att åka ut dit. Riktigt skönt väder, vindstilla, nästan lite sol och havet som en spegel. Barnen blev som kor på grönbete och sprang och rullade sig i backarna och när vi kom ner till havet stod dom en lång stund och kastade stenar i havet så det plumsade högt. Barn kräver då inte mycket egentligen utan några stenar och en pöl med vatten sen var deras dag räddad. Vi stod länge och väl och beskådade dom när dom tog sten efter sten och hur dom fann lyckan i det lilla. Vi behöver som vuxna återfå den känslan vi själva en gång hade. När en sten fick allt ditt fokus och du bara levde där och då i stunden med stenen i väntan plumset ifrån vattnet.
Noah fick sin efterlängtade traktor med släp och Ellen sin lastbil utav farmor och farfar, Johanna och Tim. Av oss fick dom en tågbana, ett pippihus och ett bilgarage i trä som man kan köra småbilar mellan olika våningsplan. Av mormor fick Ellen dockor till sitt hus och Noah verktyg i trä som han leker med när han lagar saker. På Lillejul var vi hemma hos oss och spelade bingo med mormor Lill och grannen Bengt. Det blev lite julmat på det och fika.
Igår åkte vi sedan ner till Ystad och spenderade julafton där. Vi kände båda två att det blev lite väl stressat att först vara i tyskland, hem till huset och förbereda julmat för att sedan morgon efter köra ner till ystad igen. Vi glömde hälften av sakerna vi skulle ha med till julbordet och den där stressen som oftast infinner sig vid högtider blev påtaglig. Det får tyvärr konsekvensen att tålamodet till barnen blir än sämre och vi vet båda två att det inte är rätt att dom ska få ta det. Jag skulle inte påstå att man får ångest men jag kan i efterhand när allt lugnat ner sig tänka "varför håller vi på så här" Varför jäkta, stressa osv när det egentligen borde vara väldigt enkelt och avslappnat att träffas hela familjen. Men av någon anledning blir det sällan så. Paulina och jag pratade i bilen på väg ner till Ystad om att nästa år blir det nog en jul i Spanien igen. Vi sa egentligen att vi skulle ha resefritt även nästa år men eftersom vi varannan jul inte firar hela familjen ihop så kanske det blir så ändå. Julen vi "firade" i spanien för två år sedan var otroligt skön. Ingen stress, ingen press, ingen julmat ingenting sådant alls. Samtidigt som en del av oss båda två vill att barnen ska få uppleva det magiska med julen vilket dom inte får om vi är i Spanien. Samtidigt som det vi har i Sverige bara är just i Sverige. Spanjorna firar inte alls jul på samma sätt så vad är det egentligen då som säger att vi måste ge dom en svensk jul.. Tål att tänkas på noggrant framöver. Nu blev ju julafton väldigt trevlig ändå så det är inte så att julen är något dåligt utan mer förväntningar inför, trots att jag inte tror mig ha några förväntningar på den. Men det är ofta så mycket att stå inför en jul vilket i sig är fånigt men nu är det som det är. Julafton blev fin, mysig och god trots allt stök inför.
Idag var det juldagspromenad i Hammarsbackar och det var bara så rätt att åka ut dit. Riktigt skönt väder, vindstilla, nästan lite sol och havet som en spegel. Barnen blev som kor på grönbete och sprang och rullade sig i backarna och när vi kom ner till havet stod dom en lång stund och kastade stenar i havet så det plumsade högt. Barn kräver då inte mycket egentligen utan några stenar och en pöl med vatten sen var deras dag räddad. Vi stod länge och väl och beskådade dom när dom tog sten efter sten och hur dom fann lyckan i det lilla. Vi behöver som vuxna återfå den känslan vi själva en gång hade. När en sten fick allt ditt fokus och du bara levde där och då i stunden med stenen i väntan plumset ifrån vattnet.
Kommentarer
Skicka en kommentar