Sömnbrist
Niclas har tagit över bloggandet som ni ser. Jag har siktet inställt på att överleva. Vi har fått en son med ett extremt litet sömnbehov men också med mycket magstök och extremt mycket kli i tandköttet av tandsprickning. Detta har resulterat i att vi sover 1-1,5 timme i sträck som längst och är vakna 5-10 ggr per natt. Ellen och Niclas sover tack och lov i annat rum, annars hade hela familjen sovit som krattor och mått därefter. Nu är det bara Noah och jag, men det är fullt tillräckligt. Jag har haft en förhoppning om att detta ska vända men det blir inte bättre. Det har bara blivit värre och sedan tänderna börjat spöka för ca 2 veckor sedan är det ännu värre än tidigare. Jag minns inte sist jag sov 3 timmar sammanhängande.
Vi har äntligen fått tag på akupunktören här i staden och har fått en tid till honom på torsdag så nu håller vi tummarna att han kan göra under. Tills dess fortsätter jag trampa vatten och hålla mig flytande.
Innan man får barn har man väldigt många tankar och åsikter om hur man ska göra med sina kommande barn. Det är bra att man har en plan och vi uppmuntrar alla som inte har barn att absolut ha en plan och stå fast vid sina åsikter i den mån det går. Det har vi gjort. Men man får ha med i beräkningen att det ibland inte blir som man tänkt. Ellen sov som en klocka tidigt och gör än idag så hur det är med barn som inte sover hade jag ingen erfarenhet av tills Noah kom. Hade han bara sovit om jag varit ute och gått så hade jag gladeligen gått tills jag fått blåsor på fötterna. Hade han bara somnat om vi kört med vagnen över en tröskel hade jag gjort det. Hade han bara sovit om han sov tätt intill mig hade han fått det. Allt som jag tidigare sagt "så ska jag inte göra" hade varit tillåtet när sömnbristen nästan tar knäcken på en. Man blir till slut desperat och det kan man inte förstå förrän man upplevt det. Nu har jag sån otur att inget av ovan hjälper. Sjalen hjälper inte längre, han sover inte i den men ungen är nöjd så den tar jag till när han vägrar somna. Då får jag vandra fram och tillbaka tills jag inte orkar mer, för sitta still ska han inte. Tur att man inte vet innan man får barn vilken sort ens barn ska bli. Noah är världens goaste när han väl är vaken numera, men när han blir övertrött är det inte kul längre. Framförallt mår jag inte bra av att aldrig få sova ikapp.
Det värsta av allt - jag skuldbelägger mig själv för att inte bruka allvar med kost och träning på den nivå jag önskar. Hur man ens kan tänka dessa tankar innan det basala är i balans är egentligen sjukt. Men det är så den kvinnliga hjärnan fungerar kanske?! Man ska klara allt. Vara vältränad, en bra mamma, en bra vän, en glad och trevlig fru, jada jada jada. Kräks på mig själv just nu och önskar jag kunde vara nöjd med att klara av dagarna utan att varje dag brista ut i gråt när något går emot. Det händer det också och jag är inte den trevligaste frun att leva med just nu, men Niclas har överseende och förstår mig, tack och lov. Tackar till gudarna att vi är två. Annars hade jag inte stått ut.
Nog tjatat om detta. Nu vet ni hur läget ligger till. På torsdag hoppas vi det vänder!
Vi har äntligen fått tag på akupunktören här i staden och har fått en tid till honom på torsdag så nu håller vi tummarna att han kan göra under. Tills dess fortsätter jag trampa vatten och hålla mig flytande.
Innan man får barn har man väldigt många tankar och åsikter om hur man ska göra med sina kommande barn. Det är bra att man har en plan och vi uppmuntrar alla som inte har barn att absolut ha en plan och stå fast vid sina åsikter i den mån det går. Det har vi gjort. Men man får ha med i beräkningen att det ibland inte blir som man tänkt. Ellen sov som en klocka tidigt och gör än idag så hur det är med barn som inte sover hade jag ingen erfarenhet av tills Noah kom. Hade han bara sovit om jag varit ute och gått så hade jag gladeligen gått tills jag fått blåsor på fötterna. Hade han bara somnat om vi kört med vagnen över en tröskel hade jag gjort det. Hade han bara sovit om han sov tätt intill mig hade han fått det. Allt som jag tidigare sagt "så ska jag inte göra" hade varit tillåtet när sömnbristen nästan tar knäcken på en. Man blir till slut desperat och det kan man inte förstå förrän man upplevt det. Nu har jag sån otur att inget av ovan hjälper. Sjalen hjälper inte längre, han sover inte i den men ungen är nöjd så den tar jag till när han vägrar somna. Då får jag vandra fram och tillbaka tills jag inte orkar mer, för sitta still ska han inte. Tur att man inte vet innan man får barn vilken sort ens barn ska bli. Noah är världens goaste när han väl är vaken numera, men när han blir övertrött är det inte kul längre. Framförallt mår jag inte bra av att aldrig få sova ikapp.
Det värsta av allt - jag skuldbelägger mig själv för att inte bruka allvar med kost och träning på den nivå jag önskar. Hur man ens kan tänka dessa tankar innan det basala är i balans är egentligen sjukt. Men det är så den kvinnliga hjärnan fungerar kanske?! Man ska klara allt. Vara vältränad, en bra mamma, en bra vän, en glad och trevlig fru, jada jada jada. Kräks på mig själv just nu och önskar jag kunde vara nöjd med att klara av dagarna utan att varje dag brista ut i gråt när något går emot. Det händer det också och jag är inte den trevligaste frun att leva med just nu, men Niclas har överseende och förstår mig, tack och lov. Tackar till gudarna att vi är två. Annars hade jag inte stått ut.
Nog tjatat om detta. Nu vet ni hur läget ligger till. På torsdag hoppas vi det vänder!
Kommentarer
Skicka en kommentar