Överleva

Idag har det varit en sån dag. En sån dag förmodligen alla föräldrar känner till. En sån som handlar om att överleva. Man räknar minuter till läggning. En dålig natt för samtliga i familjen och sedan en Ellen som varit allt annat än glad idag. Det är otroligt spänt i hennes tandkött där dom sista två (synliga) tänderna är på väg upp och hon har gallskrikit precis som tidigare vid tandsprickning. Ellen har varit som ett vandrande vrak, humörmässigt. Trött men inte velat sova och fått x antal utbrott när något inte gått exakt som hon velat. Och läggningen tog 1,5 timme med gallskrik. En blandning av jag-vill-inte-sova-jag-kan-ju-missa-något och tänder som trycker på. Noah har varit glad faktiskt. Tack och lov. Kräkt ner 5 klädombyten, men det kan man ta även om det är mycket irriterande.
Men är Ellen inte på humör märker man att dagarna knappt går att ta sig igenom. Vad vi än gör blir det fel. Speciellt nu när hon börjat bryta sig loss och insett att hon har en vilja. Av stål dessutom.
Hon fick en spegel över sig också efter att vi sagt till femtioelva gånger att låta den vara. Ingen skada skedd som tur var. Men sådant har det varit hela dagen. Jag lider med henne som bär på sådan frustration. Det kommer bli en sådan lättnad när talet släpper och hon kan göra sig förstådd. Allt kommer bli så mycket lättare om man kan kommunicera istället för att gissa hela tiden.
Och två jättetrötta föräldrar med sömnbrist på det har inte gjort dagen roligare. Nu när båda sover och vi hunnit äta gick luften ur en fullständigt. Nu tillåts man slappna av och då inser man att det är lika bra att gå och lägga sig. Så det ska jag göra. Imorgon väntar en bra dag. Sol vill vi ha, långa promenader och yoga. Middagsbesök väntar imorgonkväll. LöparJimmy är nere i Spanien så vi passar på att sammanstråla imorgon. Ska bli kul!

En liten deprimerande update. Men sådana dagar har vi också hur soligt och skönt det än är här.