Idag hade jag långpass på schemat och då passade jag på att ge mig ut i markerna kring den ena saltsjön. Martin och jag hittade en runda när han var nere och den passade jag på att utforska ytterligare idag. Rundan blir mellan 17-21 km men kan göras oändligt mycket längre då nationalparken där ute erbjuder hundratals små avstickare som gjort för att upptäckas och springas på. Det är också ett populärt tillhåll för mountainbikes då jag idag träffade på minst 30-40 stycken. Jag funderar på att hyra en mountainbike en dag och själv prova på att cykla där då terrängen är mycket fin för ändamålet.
Annars flyter våra dagar på i sakta mak. Mycket fokus på barnen men mellan varven också planering inför året. Januari är bra på det viset då det markerar ett startskott för hur man vill att det nya året ska te sig. Vi har idag bestämt oss för att återkomma till Spanien till vintern och håller på att leta flygbiljetter och exakta datum. Men minst 4 veckor blir det, gärna mer och helst 6 månader. Vi får väl se vad det blir av det till slut.
 |
| Azul beach La Mata. Kommer alltid vara lite som hemma. |
En ny säsong av Mandelmann har också dragit igång och där börjar den andra delen av både mig och Paulina vakna till liv. Vi har länge pratat om att skaffa större ställe med mark och kunna bli mer självförsörjande då det både är ett intresse att odla men även veta vad vi stoppar i oss. Men den delen av oss hänger inte riktigt med i vårt liv där vi vill utforska världen, leva på sydligare breddgrader och göra det vi vill när andan faller sig på. Det är är två olika liv, två olika världar som egentligen inte går att kombinera särskilt bra så när som på om vi halva året lever gårdsliv och halva året som nomader i Spanien. Men en gård ligger inte vilande bara för att hösten gör anspråk. Det ska skördas, förberedas inför nästa år och så vidare. Även om jag hade älskat hela den biten också hade jag inte älskat vädret. Just nu leder vädret kampen om vårt liv. Palmerna gör mig knäsvag och varje dag när jag dom senaste 100 dagarna gått ut på vår uteplats, ser palmerna svaja och papegojblommorna stå i full blom känner jag mig hemma. Men när Mandelmann kommer på TV påminns jag om att jag innerst inne skulle älskat livet som en gammaldags dräng. Jag älskar att jobba med kroppen, bli svettig, rota i jorden med fingrarna och ha på mig mina utslitna snickarbrallor. Kanske en dag vi hittar full balans i detta. Fram till dess får vi leva som vi gör just nu. Spanien på vintern och odla i lådor hemma på våren och sommaren. Inte fy skam det heller.
 |
| 285ans kök. Hemma det också |
 |
| Trädgården. Mer odling och den kommer bli bra den med |
Kommentarer
Skicka en kommentar