Meridianer och aku-punkter

Ibland tar det fart här på bloggen. Senaste dagarna med vaccin-snack har onekligen gett eko och det är många som läst inläggen. Troligen är ni både förespråkare för vaccin och motståndare då sådana här inlägg lätt tar snurr i båda världar. Ett hundratal personer har nu varit inne och läst mina rader och det är ju kul. Jag har fortfarande ingen aning om vilka ni är, men kul i alla fall. Lämna gärna kommenterar!

I allt snack om vaccin glömmer vi bort våra egna barn ibland och nu kommer en uppdatering om vad som pågår i deras liv. Vi var på återbesök med Noah hos Antonio, akupunktören igår. Noah fick nya plåster i öronen av en bättre sort mer anpassat för småbarns öron. Nu hoppas vi att de inte trillar av i fortsättningen utan kan sitta de två veckor som de är menat att sitta. Hur fungerar egentligen dessa plåster? Jo, så här ligger det till enligt traditionell kinesisk medicinsk lära. Meridianer är banor som transporterar energi  eller så kallat "qi"  genom kroppen. Varje meridian hör ihop med ett organ. I örat exempelvis sitter meridianen som bland annat styr magen. Om det uppstår en obalans av någon anledning kan det bli ett "stopp" i energiflödet med följder som exempelvis ont i magen. Längs meridianerna finns punkter som har en högre energitäthet, så kallat "aku-punkter". Genom att stimulera dessa punkter likt man gör vid akupunktur eller akupressur kan man öppna upp energiflödet och återställa balansen. Genom att fästa frön på punkterna får man en långvarig stimulering som man även kan påverka själv genom att dagligen trycka på fröna får att stimulera aku-punkten. Det är dessa frön som Noah har på rätt aku-punkt och plåstren är helt enkelt till för att fröna ska sitta fast på rätt ställe. 



Efter lite efterforskning av Antonio har han även kommit fram till att Paulinas bröstmjölk är rik på stärkelse och detta klarar inte Noahs mage av att hantera varpå han blir gasig. Det finns en kinesisk ört som hjälper mot detta och som är mycket beprövad i Kina och används av ammande mammor. Örten heter Mai Ya på kinesiska, Cebada på spanska och Kornmalt på svenska. Mai Ya är dock framställt på ett vis som jag inte riktigt förstod på Antonios spansk/engelska men att det just skulle vara typen Mai Ya som hjälper mot att bryta ner stärkelse i mat förstod jag. Mai Ya är bearbetad till pulver och blandas ut i vatten och kan sedan på sked ges direkt till Noah. Ett varningens finger lyftes att om Paulina tar Mai Ya så kommer bröstmjölken att sina varpå det är bättre om Noah får Mai Ya direkt. Tyvärr hade han inte produkten hemma men skulle beställa och ringer oss när det kommer i lager vilket tar några dagar.



Ellen är inne i en riktigt testarperiod. Hon har börjat strula något enormt vid läggningen. Från att alltid kunna gå in och lägga henne och få henne sövd på 5 sekunder ska det nu skrikas och bråkas i timvis. På dagarna är hon bångstyrig, slänger sig på marken och bryter ut i gråt bara man tittar fel på henne. Ungefär som vilken 14-åring som helst men nu är hon knappt 2 år fyllda. Paulina och jag tittar ibland på varandra och undrar "är detta vårt barn, vad har i sådant fall hänt?" Nu verkar det finnas en fas vid just denna tid. Ja, alla tror inte på faser men det kan trösta en uppgiven förälder att veta att hon faktiskt är s.k normal i sitt beteende när vi läser på forum att deras barn ter sig exakt likadant som Ellen gör nu. Från världens goaste unge till en sur och tvär förpubertal tonåring. Det går väl över ganska snart men när Noah skriker för sin onda mage och Ellen bestämmer sig för att skrika för att hon känner för det då blir det lätt lite kämpigt. 


Tollemajan som vi är vana att se henne. Det var några dagar sedan sist dock.
Med oss vuxna är det bra. Vi håller oss flytande och njuter för fullt av den spanska våren. Överallt börjar det blomma. Tänk er en äng i maj som exploderat i maskrosor. Ungefär så börjar det se ut lite överallt nu. Dock är det inte maskrosor utan något annat grönt ogräs med gula gullviva-aktiga blommor på. Mycket vackert är det. Solen står högre och vi märker på ljuset att det vänt. Från nedgång 17:45 i julas till nu 18:15 gör en hel del för kvällarna. Solen har också börjar kräma på sig. Vi känner i ansiktet när vi varit ute en hel dag att nu börjar det bli fart i strålarna. Tidigare i vintras kunde vi sitta ute hela dagarna utan att få färg. Snart nalkas också ett högtidligt Spanienfenomen som jag längtat efter. Mandelträden kommer snart stå i blom. 


Sådana här blommor också lite överallt just nu i villaträdgårdarna. En slags suckulent kanske?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Röda knutar och bastuplaner

Cala d'or tredje gången

La Mata dag 1