Varför vi inte kommer vaccinera Ellen

Niclas här. Jag är en hycklare. Jag har de senaste 5 åren arbetat inom vården. Varje arbetspass ger jag en ansenlig mängd piller till dom jag arbetar för. Det går enormt emot mina principer att själv ta piller eftersom jag vet att det mesta går att lösas på naturlig och holistisk väg. Men ändå står jag där med fingrarna i djupa burkar och delar mediciner, ofta är det en medicin som ska ta bort biverkningar för en annan medicin och högen växer – det är så fel och ett riktigt hyckleri. Nu stoppar jag sällan mediciner i min egen kropp om det inte är absolut livsnödvändigt och så kommer även det vara för Ellen. Är vaccinationer livsnödvändigt? Inte på långa vägar.

Frivilligt
Det är helt frivilligt i Sverige att vaccinera, tack och lov. Vi dömer ingen som väljer att vaccinera och således vill vi inte bli dömda själva heller. Det är varje familjs val. Det enda jag kan tycka är att varje person som väljer att vaccinera bör tänka efter lite på varför man gör det och ha i åtanke att världens mest vinstdrivande bransch, läkemedelsbranschen, står bakom sprutan du får i dig. Barnvaccinationer ger heller ingen immunitet mot sjukdomarna du vaccineras mot. Så varför spruta in skadliga kemikalier och kroppsfrämmande cellrester som följer med vaccinet i din kropp vars påverkan på hälsan man inte vet något om, när du ändå kan drabbas precis lika mycket som vår ovaccinerade Ellen kan?

Historien bakom
Känner alla till hur myten om hur vaccinationer skapades? Låt mig förtälja med hjälp av Tobias på www.informationskriget.se :

Visst användes vacciner redan tidigare, men det som verkligen fick folk att “köpa” idén med vacciner var skapandet av poliovaccinet under 50-talet. Hur det hela gick till var genialiskt på ett djävulskt vis. Genom att skylla skadeverkningarna från användningen av bekämpningsmedel, som t.ex DDT, på ett virus kunde bekämpningsmedelsföretagen fortsätta att sälja sina gifter, samtidigt som de undvek att behöva betala enorma skadeståndsanspråk och som en ytterligare bonus skapades en helt ny och enorm lönsam marknad för dem med det nya poliovaccinet.

I slutet av 1800-talet började flera bekämpningsmedel som innehöll bly och arsenik användas. Antalet bekämpningsmedel och mängden som användes ökade kraftigt under första halvan av 1900-talet, då även klororganiska bekämpningsmedel som DDT började användas. Funktionen hos många av dessa bekämpningsmedel var att insekternas andningsmuskulatur förlamades så att de kvävdes till döds.

Redan från början började utbrott av förlamningar hos människor och andra skador dyka upp under sommaren och hösten, den tid på året då de flesta människor höll på med jordbruket och mängder av nyskördade grödor åts. Barn drabbades oftast och värst. Många fick läggas i så kallade “järnlungor” så att de inte skulle kvävas. Fler och fler drabbades ju mer bekämpningsmedel som användes

Trots det uppenbara sambandet mellan hur insekterna dog och hur människor drabbades så skylldes det hela på något dittills okänt virus. En prestigeladdad jakt på detta virus påbörjades och enorma summor satsades för ändamålet. Läkemedelsindustrin hade redan då ett stort inflytande. Det fanns flera läkare och forskare som inte höll med och som pekade på bekämpningsmedel som trolig orsak, men deras invändningar drunknade i larmet från virusjakten

Skrämselkampanjer om att barnförlamningarna som nu kallades Polio spreds av flugor gjorde att bekämpningsmedlet DDT till och med sprutades direkt på människor och i hemmen sprayades det i alla skrymslen och vrår.

Till sist hittade forskarna under 50-talet ett passande virus, som de döpte till polioviruset. Vacciner skapades och miljontals vaccinerades över hela världen.

Paradoxalt nog så ökade antalet barnförlamningar inledningsvis, vilket tillfälligt gjorde stämningen lite tryckt, men några smarta tekniska förändringar i diagnoskriterierna för polio löste snabbt det hela. När alla barnförlamningar tidigare hade räknats som polio om de bara hade varat i 24 timmar så krävdes nu bland annat förlamning i 60 dagar för att det skulle räknas som polio. När detta och några andra förändringar man gjorde inte minskade antalet poliofall tillräckligt så började man till slut helt sonika att kalla olika förlamningssymptom som alla tidigare hade klassificerats som polio för helt andra namn. På detta sätt så såg det ut som om polio minskade tack vare vaccineringarna, trots att förlamningarna i verkligheten fortfarande var lika vanliga. Resten är historia.

Efter detta tror de flesta människor idag att vacciner verkligen hindrar sjukdomar och att poliovaccineringarna nästan har lyckats utrota polio från världen. Att antalet barnförlamningar är lika många idag som under de stora polioepidemierna talas det tyst om och vanligt folk fattar ingenting eftersom dessa förlamningar har fått andra namn.

Det djävulskt geniala med hela denna enorma bluff, att skylla polioutbrotten på ett harmlöst virus, var att industrin i ett slag kunde fortsätta att sälja sina gifter, undgick ansvar för skadorna som gifterna orsakar och skapade en väldigt lönsam produkt i de poliovaccin som än idag fortsätter att skada människor över hela världen.

Så. Det var lite om Polio det och hur världens mäktigaste bolagsrörelse (Läkemedelsbranschen) säljer in idén med vaccinerar till oss med nyfödda små barn. ”Ni ska väl ändå inte utsätta ert barn för detta?” Är en vanlig fråga man som kritiker kan få. Jag vänder då frågan och säger ”Nej, självklart ska vi inte utsätta vårt barn för vaccinering”.

Lite kort om några av de vaccinationer BVC vill att vi ger våra barn.

Vi kan väl börja med den såkallat farligaste. Mässlingen
Alla som var barn på 60-talet minns säkert hur det var. ALLA fick mässlingen. ALLA skulle gärna träffa en med mässlingen så att man själv fick den. Lite som med vattkoppor idag, även om man faktiskt kan vaccinera sig mot även det idag. Man blir sjuk av mässlingen, inget snack om det. Dör man? Njaaäee.. Inte i ett land som Sverige eller för den delen hela västvärlden där vi idag har en hög sanitär status. Statistiken är även tydlig i just detta. Antalet döda i mässlingen i Sverige var i stort sett nära noll långt innan vaccinet kom på marknaden då vår socioekonomiska status ökat kraftigt. 


I fattiga delar av världen är mässlingen lika dödligt idag som det var för mer än hundra år sedan här i Sverige. Saken är att det inte är mässlingen som är mer dödligt där än den är här i västvärlden, utan det som verkligen är dödligt är de dåliga socioekonomiska förhållandena som råder i dessa delar av världen, förhållanden som liknar de som rådde här i Sverige för mer än hundra år sedan, med svält, dåliga bostäder, giftiga bekämpningsmedel, trångboddhet, dåliga avlopp, parasitära sjukdomar och annat sådant. Alla dessa faktorer sänker de fattiga människornas hälsa och immunförsvar, vilket gör att de i stor utsträckning dör av sådant som välnärda och friska människor normalt bara blir lite dåliga av.

En sak att fundera lite extra över är det faktum att mässlingen inte ens var rapporterings- eller anmälningspliktigt under perioden 1946-1968. Hur farlig kan en sjukdom som man plockar bort rapporteringsplikten på egentligen ha ansetts vara? Kan återinförandet av rapporteringsskyldigheten 1969 och införandet av anmälningsplikt för mässlingen från 1996 ha något att göra med att det fanns lönsamma vacciner och att en rapporteringsskyldighet respektive en anmälningsplikt ger sken av att mässlingen är allvarligare än den är? Hmm.

Stelkramp
När BVC var här på besök och vi sa att vi inte kommer vaccinera försökte BVC – en utbildad barnmorska/sjuksköterska - på fullaste allvar övertala mig/oss att vi i alla fall skulle vaccinera mot stelkramp. Som tur var är stelkramp lite mitt huvudområde så jag kunde snällt slå henne på fingrarna och hon yttrade inte ett ord mer om det efteråt. Varför? Eftersom hon vet precis lika bra som jag hur stelkramp yttrar sig och hur minimal risken är att få det. Men jag kan förstå alla som inte är inlästa på ämnet och som inte arbetar inom vården som jag att det kan anses jobbigt när någon med vit rock (som torde veta bäst?) spänner ögonen i en och säger: 

”Och VAD har du tänkt göra då när ditt barn trampar på en rostig spik???” Jaaa – vad har ni tänkt göra om er tre månaders baby trampar på en rostig spik? Eller er halvårsbaby för all del. Eller rentav ettåringen? Förhoppningsvis säger ert eget sunda förnuft nu att tremånadersbarn inte trampar på rostiga spikar. Dom trampar nämligen inte alls. Inte halvårsbarn heller. Ettåringar kan trampa, i alla fall med lite stöd och hjälp, men frågan är om de ger sig ut på sådana häftiga språngmarscher i spikig terräng att risken för stelkramp är överhängande? Så varför då ge ett vaccin vid tre månaders ålder... 

När det kommer till just vaccinet så är att det väldigt många som antigen är helt ovaccinerade eller som vaccinerades för så länge sedan att deras skydd har försvunnit sedan länge. Slår man ihop dessa två grupper så utgör de en mycket stor andel av Sveriges befolkning. Ändå är det bara ungefär en (1 st) person per år i snitt i Sverige som får stelkramp diagnosticerad av läkare. Denna enda person per år som får stelkramp blir dessutom efter vård med bland annat antibiotika och antikroppar mot stelkrampstoxinet helt frisk och utan kvarvarande men. Ändå kan man läsa på folkhälsomyndigheten att Stelkramp är en mycket allvarlig och dödlig sjukdom.. någonstans i världen kanske men inte här och inte för välnärda barn och vuxna. 

EN person om året insjuknar alltså enligt den officiella statistiken som alla kan ta del utav...Så farligt är stelkramp! Men visst är det säkrast att vaccinera ändå? Eller? Frågan borde egentligen ställas såhär: När man vet sannolikheten för att få stelkramp och för att få komplikationer, är det verkligen värt risken att spruta in alla de skadliga kemikalier och kroppsfrämmande cellrester som följer med vaccinet vars påverkan på hälsan man inte vet någonting om? Och framförallt, ska man göra det i ett litet barns kropp?

Det man ska tänka på om man får ett sår är att man får vara extra försiktig med djupa och/eller smutsiga sår. Man ska, om det går, låta såret blöda så att smuts och bakterier rinner ut, Sår som blöder ligger i allmänhet inte i riskzonen, eftersom detta betyder att syre finns tillgängligt i såret. Sedan rengör man noga och slutligen får man se till att såret inte läker igen på ytan så att det blir som “ett lock” som gör att det blir syrefritt inne i såret. Läker det ändå ihop på det sättet så kan hjälp från vården behövas, dock utan att de tvingar på en stelkrampsvaccin då vårdguiden säger följande: "Om du inte är vaccinerad mot stelkramp kan vaccination i samband med skada inte förhindra stelkramp" ändå vill dom ge sprutan om du kommer in med befarad stelkramp. öööh...var finns logiken? Anledningen till varför det inte ska läkas ihop med ”ett lock” är att stelkrampsbakterien Tetanus ENDAST kan överleva i en syrefri miljö. Endast då. Att barnen äter grus från sandlådan eller planterar penséer i rabatten gör inte att barnet får stelkramp, som BVC helt utan skam kan påstå. 

Ni som läst enda hit. Detta är ingen propagandatext utan kalla fakta om hur branschen fungerar och hur ofarliga dessa sjukdomar faktiskt är. Börjar man granska det kritiskt som vi gjort inser man snabbt hur korrupt sjukvården är och att det endast är vinstintresse från storebror "Läkemedelsbolag"som styr. Våga vara kritisk och gå din egen väg. Det är frivilligt att vaccinera.

/Niclas