Tacksam

Dagarna bara försvinner. Jag hänger inte med! Jag hinner inte med det jag vill och önskar. En anledning till att dagarna bara försvinner i ett nafs beror garanterat på att vår lilla tuss inte vill sova så bra på nätterna. Detta resulterar i att jag inte är människa på morgonen. Vi har infört ett skiftbyte här hemma. Har det varit en dålig natt så har jag fritt att väcka Niclas efter kl 06. Vi har bestämt att han ska få sova på nätterna och jag tar Ellen. Hellre en trött förälder än två, resonerar vi. Så har natten varit kass (Vilket 8/10 nätter är) så tar Niclas henne på morgonen och jag får sova vidare i några timmar. Härom kvällen testade vi att ge tussen flaska med bröstmjölk och det slukade hon, så igår tog Niclas henne vid 05.40 och jag fick sova i 3,5 timme till. Helt ljuvligt! Denna fördelningen fungerar super för oss. Och det funkar ju alla dagar som Niclas inte jobbar natt. Jobbar han natt kör vi skiftbyte när han kommer hem kl 09. Jag är så glad att vi jobbar som vi gör och har möjlighet att ha det så här nu när vi har barn. Skulle aldrig vilja byta liv med 07-16 el 08-17-arbetare. Varken jag själv eller ha en man som jobbar så. Att jobba obekväma arbetstider ger oss maximalt med tid tillsammans! Helt klart det bästa för vår lilla familj :-)

Så vad har hänt sedan sist? Jag var på BVC med Ellen i torsdags. Hon var då 3 veckor och 3 dagar gammal och vägde 3780 g och var 52 cm lång. Så hon hade gått upp 120 g och växt 1 cm. Huvudomfånget hade ökat till 36,1, så 1,1 cm. Hon är fortfarande nätt men följer sin kurva så jag är glad. Hon får gärna vara liten länge :-)

Igår tog vi oss utanför vårt trygga bo och åkte till Väla. Planen var att jag skulle åka själv och Niclas skulle ge Ellen utpumpad mjölk, men så kom min lilla Anne med ett fantastiskt förslag. Att hon kunde följa med och ha hand om Ellen och bara "ropa" på mig när det var matdags. Så den planen körde vi på. Jag var i STORT behov av lite nya kläder. Trots -12 kg sedan förlossningen så är jag inte ens i närheten av att kunna komma i mina jeans och alla mina tröjor är för små eller inte amningsvänliga. Jag fick möjlighet att prova kläder och Anne fick möjlighet att snusa och rå om sitt lilla barnbarn - winwin. Hela 5 timmar fick vi tillsammans. Värdefull tid trots att den spenderades på ett köpcentrum! Ja, Anne är Ellens extramormor. Min extramamma. Tänk att en kollega har kunnat få så stor betydelse i mitt liv. Blod är inte tjockare än vatten. Så tacksam att ha så fina människor omkring henne, som vill vara med henne. Och jag är tacksam att jag har så många omkring oss som erbjuder sig att hjälpa till om vi behöver hjälp. Det är guld värt!

Nu kommer snart farmor och farfar här så jag ska sätta igång lite kaffe och ta fram jordgubbspaj. Är det valborg så är det!