Den där sömnen

Nu blir det ännu mer Ellen-update. Innan var det graviditeten som tog upp hela min värld. Nu är det Ellen. Jag gör ju i princip inget annat om dagarna än är med henne, så det är det som är mitt liv nu, därför får ni läsa så mycket om henne. Ska dock ta upp mitt innehållsgranskande så ett sånt inlägg kommer inom kort, även en kroppsuppdatering och min plan om resan tillbaka till en stark kropp. Och från och med nästa vecka får ni även följa med i vår stora renovering. Då börjar det. Byte av stamledningar, renovering av kök och badrum, så snart blir det lite mer variation i inläggen ;-)

Tillbaka till vår stjärna. Inatt gjorde hon mig så lycklig. På 2-veckors dagen sov hon nästan hela natten. Igår hade hon en riktigt dålig dag och var sig inte alls lik. Hon var ledsen, otröstlig och ville inte alls sova själv. Ville bara vara på oss och även då var hon inte riktigt nöjd. Efter en skrikfest strax innan kl 23 somnade hon till slut och sov då till kl 02, då vaknade hon till och jag tog upp henne direkt, (lät henne inte ligga och vakna till, vilket jag brukar) och ammade henne. Hon blundade sig igenom amningen och efter 10 min sov hon som en stock igen. La ner henne och somnade om själv. Vaknade vid 05 och då var hon hungrig igen och fick även ny blöja och var vaken i strax över en timme för att sedan somna om till 8.30. Jag gick upp och var UTVILAD. Herregud så skönt! Hoppas detta håller i sig.

När man får ett sånt här leende mitt i natten är tröttheten som bortblåst. Leende eller reflex, spelar ingen roll. För mig är det ett leende och jag smälter varje gång.

Nätterna har ju annars inte varit det roligaste i detta nya mammaliv. Hon har sovit bättre på dagarna. På nätterna har hon kört sovintervaller på allt från 45 min till 3 timmar. Och oftast vaknat 2 ggr på natten och då ammat och varit vaken i ungefär en timme åt gången. Men jag har inte klagat. Jag har vilat och sovit dom dagar jag känt att jag behövt så har Niclas tagit henne. Vi har räknat med en upp och nervänd sömn nu i 2-3 månader framåt. Vi låter henne styra helt och hållet. Ibland väcker vi henne på kvällen så hon inte sover ett långt pass precis innan vi ska gå och lägga oss. Annars får hon sova hur länge och hur ofta hon vill.

Lilla tussen för en stund sedan. Vi trodde utan tvekan hon skulle bli ett nappbarn då hon hade ett jättestort sugbehov dom första dagarna. Ville inte börja med napp förrän amningen var igång helt. Men hon har ratat nappen alla gånger utom några fåtal minuter någon gång. Idag köpte jag sista nappen. En anatomisk. Dom andra har varit runda i själva sugdelen. Denna gillade hon betydligt bättre. Inte världens snyggaste napp, men den är i naturgummi och hela nappen är en enda del, inte i två delar som många andra nappar. Och ingen plast. Därför vi valt denna sorten. 

Annars? Allt flyter på som det ska. Dagarna Niclas jobbar funkar dom också. Dock inte lika smidigt som när han är hemma av förklarliga skäl. Men Ellen är oftast en nöjd bebis så har hon vaknat kan jag slutföra det jag håller på med eller gå på toa innan jag tar upp henne. Nu i eftermiddags hann jag duscha medan hon låg och höll på att somna i vagnen. Hon blev visserligen ledsen mot slutet. Jag passade på att raka benen och det gillade hon inte så jag fick gunga vagnen med en hand och spola av mig snabbt och söva om henne och sedan gå in och raka klart det andra benet. Allt går fortfarande trots man har en bebis. Det är lite krångligare ibland bara ;-)