Det bästa och sämsta med att vara gravid

Jag trodde inte jag skulle säga det men jag saknar att vara gravid. Det jag saknar allra mest är känslan av att aldrig vara ensam. Det var alltid jag och bebis. Det är ju den enda gången i livet jag aldrig varit ensam på riktigt. Någon har "följt med" mig dygnet runt, överallt. Ja det var en speciell känsla. Och buffarna. Dom var så mysiga. Speciellt mot slutet när det blev trångt i magen och jag fick "svar" på mina buffar. Ellen var en väldigt lugn bebis i magen och jag lyckades bara fånga en eller två filmer på hennes buffar, annars lyckades jag aldrig. Hon slutade alltid när jag började filma. Och den där alienmagen många andra har, hade jag aldrig. Det var lugna gatan nästan jämt. Så ska jag sammanfatta det allra bästa med att vara gravid så var det helt klart känslan av att alltid vara två och att få känna någon röra på sig där inne.

På Hem- och Villamässan. Exakt en månad innan Ellen tittade ut.

Det sämsta?
Helt klart krämporna. Och att inte vara rörlig var riktigt jobbigt. Speciellt mot slutet blev jag riktigt less på det hela. Att känna sig som en fånge i sin egen kropp och inte kunna röra sig utan smärtor var inget roligt. Jag sov som en kratta och fick ont hur jag än la mig. Och tyvärr kände jag mig inte fin som gravid heller. Jag önskade att jag strålade som många andra gravida. Men nej, jag kände mig mest klumpig och tyckte alla kläder tryckte och spände. Nu när jag tittar tillbaka så tycker jag att magen var fin och önskar jag hade sett det även då.

Men det positiva överväger helt klart! Som jag önskar att jag får uppleva detta igen. Det är absolut ingen självklarhet även om man "tar det för givet" eftersom man lyckats en gång. Jag är enormt tacksam för att jag hade "turen" att få bära ett barn. Jag kan bara hoppas och önska att det ska gå vägen ännu en gång. Men det får gärna vänta ett tag. Nu vill vi njuta av Ellen först :-)