Vår, kaffe och spontanitet
Nu börjar vädret visa sig från sin bästa sida. Det är dagar som idag det är underbart att bo på landet. Vindstilla och sol gör en lycklig. Vi tillbringar mycket tid utomhus så fort vädret tillåter. Ellen lever livet i trädgården och njuter av att pilla med stenar, täckbark, jord och vatten. En riktig grismaja är hon. Där brås hon på sin pappa som också älskar att känna jord mellan fingrarna och inte har något emot att bli smutsig.
Denna årstiden innebär också att livet med grannarna börjar tas upp igen. Under hösten och vintern hälsar man på varandra genom en vinkning från bilen medan man nu kan prata långa stunder över staketet om både ditten och datten. Idag stötte vi ihop med grannarna längre ner på grusvägen som fick tvillingar i höstas, hon skulle ut och gå och vi likaså - sällskap i 6,5 km. Inte fyskam! Sällskap på promenaden är alltid kul. När vi kom hem blev det 11-kaffe och lite tidig lunch. Bonden Bengt kom och skulle hämta posten (brevlådorna sitter på vårt staket) så vi bjöd in honom på kaffe. En timmes kaffehäng och prat i solen.
Jag tog mig en runda till gymmet i eftermiddags och fick till ett riktigt bra pass. Kroppen svarade bra och kändes på G. Nu sotar jag för att jag både gått långpromenad, styrketränat och stått upp mycket idag. Ont i ländryggen och trött som ett jehu. En stund på spikmattan innan sovdags och en natts sömn så ska jag nog ha återhämtat mig tills imorgon.
Niclas tog sin egentid ute i trädgården i eftermiddags. Projekt - sätta upp balkonglådor på staketet stod på schemat.
Ellen ville gärna hjälpa till. En burk med skruvar och sådant var ju otroligt intressant. Stenen på grusvägen likaså. Och en pinne skulle det smakas på. Lite skit rensar magen. Vi är inte särskilt petiga med vad hon smakar på, sålänge det inte är något hon kan sätta i halsen. En pinne eller en barkbit får hon gärna smaka lite på. Annars övar vi på att gå med gåvagnen flera gånger om dagen. Hon tar till och med tag i den på egen hand och börjar gå, styr den rätt igen om hon kör in i något. Hade hon inte varit så försiktig så hade hon utan tvekan kunnat ta något ostadigt steg. Men hellre att hon väntar tills hon är redo så slipper vi förmodligen några blåtiror.
Efter 1 timme utomhus innan läggdags somnade Ellen utan ett endaste gråt. Fjärde natten Niclas går upp och lägger henne och säger godnatt och sedan går ner. Första natten var hon ledsen till och från i ca 7-8 min. Det har blivit bättre och bättre för varje natt. Igår var hon ledsen i 20 sek och idag - inte ett ljud. Så skönt! Vi ger det någon vecka till innan jag går upp och lägger henne. Hon har jobbigare för separationen med mig, därför har Niclas tagit detta nu tills det funkar.
Denna årstiden innebär också att livet med grannarna börjar tas upp igen. Under hösten och vintern hälsar man på varandra genom en vinkning från bilen medan man nu kan prata långa stunder över staketet om både ditten och datten. Idag stötte vi ihop med grannarna längre ner på grusvägen som fick tvillingar i höstas, hon skulle ut och gå och vi likaså - sällskap i 6,5 km. Inte fyskam! Sällskap på promenaden är alltid kul. När vi kom hem blev det 11-kaffe och lite tidig lunch. Bonden Bengt kom och skulle hämta posten (brevlådorna sitter på vårt staket) så vi bjöd in honom på kaffe. En timmes kaffehäng och prat i solen.
Jag tog mig en runda till gymmet i eftermiddags och fick till ett riktigt bra pass. Kroppen svarade bra och kändes på G. Nu sotar jag för att jag både gått långpromenad, styrketränat och stått upp mycket idag. Ont i ländryggen och trött som ett jehu. En stund på spikmattan innan sovdags och en natts sömn så ska jag nog ha återhämtat mig tills imorgon.
Niclas tog sin egentid ute i trädgården i eftermiddags. Projekt - sätta upp balkonglådor på staketet stod på schemat.
Ellen ville gärna hjälpa till. En burk med skruvar och sådant var ju otroligt intressant. Stenen på grusvägen likaså. Och en pinne skulle det smakas på. Lite skit rensar magen. Vi är inte särskilt petiga med vad hon smakar på, sålänge det inte är något hon kan sätta i halsen. En pinne eller en barkbit får hon gärna smaka lite på. Annars övar vi på att gå med gåvagnen flera gånger om dagen. Hon tar till och med tag i den på egen hand och börjar gå, styr den rätt igen om hon kör in i något. Hade hon inte varit så försiktig så hade hon utan tvekan kunnat ta något ostadigt steg. Men hellre att hon väntar tills hon är redo så slipper vi förmodligen några blåtiror.
Efter 1 timme utomhus innan läggdags somnade Ellen utan ett endaste gråt. Fjärde natten Niclas går upp och lägger henne och säger godnatt och sedan går ner. Första natten var hon ledsen till och från i ca 7-8 min. Det har blivit bättre och bättre för varje natt. Igår var hon ledsen i 20 sek och idag - inte ett ljud. Så skönt! Vi ger det någon vecka till innan jag går upp och lägger henne. Hon har jobbigare för separationen med mig, därför har Niclas tagit detta nu tills det funkar.
Kommentarer
Skicka en kommentar