v.25 och eremiter
Idag går vi in i v.25 och bebisen fortsätter ta plats i magen. Jag känner mig mer och mer gravid för varje dag som går. Promenader går fortfarande jättebra, dock har jag märkt att jag mår bäst av att ta kortare promenader och då hellre några gånger per dag. 4 km åt gången är lagom. Idag blev det 7 km och det följt av matlagning och bakning var inte någon höjdare = ont i bäcken och trött i ryggen så det blev 1 timmes vila på spikmattan i sängen under eftermiddagen.
Runt 4 km två gånger om dagen är perfekt. Då mår jag som bäst. Har ont i min vänstra sida (mest troligt för att jag bär Ellen på höger sida?!) varje dag och kör med kwan loong (köpt i Thailand, typ som tigerbalsam fast i flytande form) varje dag i kombination med spikmatta. Efter det känns det bra. Och efter kwan loong + bastu känns det också super, men det återkommer varje dag ändå. Får se om jag kanske ska kontakta någon och få lite akupunktur eller något annat spännande som kanske kan få bort smärtan.
Igår var det fantastiskt fint väder här och vi tog bilen in till stan för att dels få lite stadspuls och även köpa solhatt till Ellen. För ett halvår sedan ville vi inget hellre än att flytta in till stan, igår ville vi inget hellre än att bo kvar på landet. Vi sa båda när vi kom hem att vi kände oss missanpassade när vi gick längs stadens gator som var fulla med soltörstande människor. Jag har aldrig känt det så förut men jag kände mig "naken", som att alla tittade på mig och tänkte "vad tusan gör du här?". Det kändes inte alls bekvämt att gå runt där bland alla dessa människor. Kände mig nästan galen i mina egna tankar. Jag ville bara hem till lugnet och våra älskade åkrar och slippa se alla dessa människor. Gravidhormonerna som spelar spratt kanske... Isåfall har Niclas också fått en släng av dessa då han också kände av obehag av stadspulsen.
I vanliga fall hade jag tyckt det var jättetrevligt att sätta oss på ett fik och titta på folk, men igår var det det sista jag ville. Jag ville hellre sitta ensamma på trädäcket. Eller i goda vänners lag förstås.
Runt 4 km två gånger om dagen är perfekt. Då mår jag som bäst. Har ont i min vänstra sida (mest troligt för att jag bär Ellen på höger sida?!) varje dag och kör med kwan loong (köpt i Thailand, typ som tigerbalsam fast i flytande form) varje dag i kombination med spikmatta. Efter det känns det bra. Och efter kwan loong + bastu känns det också super, men det återkommer varje dag ändå. Får se om jag kanske ska kontakta någon och få lite akupunktur eller något annat spännande som kanske kan få bort smärtan.
 |
| En riktig mirakelvätska. Bra mot alltifrån muskelvärk, åksjuka och nästäppa. |
Igår var det fantastiskt fint väder här och vi tog bilen in till stan för att dels få lite stadspuls och även köpa solhatt till Ellen. För ett halvår sedan ville vi inget hellre än att flytta in till stan, igår ville vi inget hellre än att bo kvar på landet. Vi sa båda när vi kom hem att vi kände oss missanpassade när vi gick längs stadens gator som var fulla med soltörstande människor. Jag har aldrig känt det så förut men jag kände mig "naken", som att alla tittade på mig och tänkte "vad tusan gör du här?". Det kändes inte alls bekvämt att gå runt där bland alla dessa människor. Kände mig nästan galen i mina egna tankar. Jag ville bara hem till lugnet och våra älskade åkrar och slippa se alla dessa människor. Gravidhormonerna som spelar spratt kanske... Isåfall har Niclas också fått en släng av dessa då han också kände av obehag av stadspulsen.
I vanliga fall hade jag tyckt det var jättetrevligt att sätta oss på ett fik och titta på folk, men igår var det det sista jag ville. Jag ville hellre sitta ensamma på trädäcket. Eller i goda vänners lag förstås.
Kommentarer
Skicka en kommentar