Tankar om att få barn tätt
"Var det planerat?"
Den frågan har vi fått några gånger eftersom det inte kommer skilja mer än 17 månader mellan Ellen och Stina-Kalle. Och ja, det var väldigt planerat och blev precis som vi tänkt oss.
Hade någon frågat mig innan Ellen föddes om när jag ville ha syskon till henne så hade jag absolut inte sagt "med 17 månaders mellanrum". Jag var fast inställd om att ha i alla fall 2-3 år mellan barnen och var det även när Ellen hade fötts. Niclas delade inte mina tankar och planer, han ville ha barn tätt. Gärna påbörja produktion av nr 2 så fort som möjligt. Han kände att han ville ha småbarnstiden överstökad, lika bra att köra på när man ändå är inne i skiten, uttryckte han sig. Jag ville dra ut på det då jag älskar bebistiden. Men efter många diskussioner med för- och nackdelar fick Niclas till slut över mig på hans sida, dessutom var jag rädd att jag skulle ha svårt för att kunna bli gravid igen även om det gick fort första gången. Vi beslutade oss för att jag skulle använda Natural Cycles som Plan istället för preventivmedel och månaden efter hade vi prickat ägglossningen. Appen ville att jag skulle ta ett graviditetstest på juldagen men jag ville vänta. Den 30 december visades ett plus på stickan.
Där och då blev jag nästan lite besviken då jag kände "Hur ska jag orka?". Det tog några veckor att smälta och jag googlade "Få barn tätt" många gånger och läste allt jag kom över. Det var till 98% positiva berättelser jag stötte på vilket lugnade mig. Nu med endast 16 veckor kvar känner jag att detta är helt rätt. Jag är övertygad om att detta var det absolut bästa beslut vi kunde ta. Även om jag fått höra många "det kommer bli jobbigt, ställ in dig på det" "Att ha ett barn är rena semestern, att ha två är 22 gånger jobbigare" "Njut nu när en kan avlastas, sen har ni alltid händerna fulla med varsitt barn" osv. Ja, jo jag vet att jag säkert kommer känna igen mig i många av dom meningarna vissa dagar, men att höra sådant nedlåtande när det inte finns någon återvändo samt när vi är lyckliga och glada över vad som väntar kan det göra en lite smått förbannad. Vi fick höra sådant även när vi väntade Ellen och ärligt talat kände vi aldrig att någon hade rätt då ett barn för oss inte blev en begränsning utav vårt liv som många andra sa, exempelvis att man aldrig skulle få duscha ifred, kunna resa när man kände för det (ha! Det var ju långt ifrån omöjligt), få egentid ihop osv. Ett barn blev inte en särskilt stor förändring för oss. Det första halvåret var lätt som en plätt. Nu däremot har vi en jobbig period med Ellen och vissa dagar känns svarta men vi vet att det är just en period, alltså - det kommer inte alltid vara så här.
Tänk om man som förstagångsförälder hade fått höra mer positiva tillrop och lugnande ord, så mycket roligare det hade varit (även om det kan vara negativt att BARA få höra rosaskimrande historier, för så är det ju absolut inte för alla)! Det kan väl inte bara vara vi som upplevt första året med barn som i alla fall hyfsat enkelt och inte så jobbigt som många har målat upp det? Många åsikter bygger på egna erfarenheter vilket innebär att skulle vi få frågan från en förstagångsföderska om hur det är att ha barn så skulle vi inte delge det vi fick höra eftersom våra erfarenheter är helt annorlunda. Med det sagt har första året inte endast varit en dans på rosor, vi har också brutit ihop, tappat fattningen och känt oss otillräckliga, men i det stora hela har det varit lättare än vi trott. Frågar man efter någons åsikt i ämnet får man såklart vara beredd på både positiva och negativa svar/erfarenheter, men att delge negativa erfarenheter/svar när man inte bett om det känns enormt onödigt då det inte skänker något lugn till en redan hormonstinn och känslig kropp.
Som vanligt är det ens inställning som är det avgörande om hur det slutligen blir och upplevs och då vi har inställningen att allt löser sig till det bästa och inte tar livet på alltför stort allvar är vi övertygade om att livet med två barn kommer gå hur bra som helst. Vi har trots allt prioriterat att vara hemma båda två i 8 månader i samband med att Stina-Kalle föds för att kunna lägga 100% tid på oss som familj och det kommer troligtvis göra denna förändringen betydligt lättare än om vi valt att göra som "alla andra". Gör man som alla andra, får man resultat som alla andra - därför gör vi något annorlunda och får förhoppningsvis ett annat resultat = en annan erfarenhet (sen om den är bättre än det andra återstår att se).
Om vi någon gång säger något som motsäger det vi vill ha sagt med detta inlägget - säg till oss! Vi vill inte vara dom där som säger sådant som vi själva gärna inte hade hört :-)
Den frågan har vi fått några gånger eftersom det inte kommer skilja mer än 17 månader mellan Ellen och Stina-Kalle. Och ja, det var väldigt planerat och blev precis som vi tänkt oss.
Hade någon frågat mig innan Ellen föddes om när jag ville ha syskon till henne så hade jag absolut inte sagt "med 17 månaders mellanrum". Jag var fast inställd om att ha i alla fall 2-3 år mellan barnen och var det även när Ellen hade fötts. Niclas delade inte mina tankar och planer, han ville ha barn tätt. Gärna påbörja produktion av nr 2 så fort som möjligt. Han kände att han ville ha småbarnstiden överstökad, lika bra att köra på när man ändå är inne i skiten, uttryckte han sig. Jag ville dra ut på det då jag älskar bebistiden. Men efter många diskussioner med för- och nackdelar fick Niclas till slut över mig på hans sida, dessutom var jag rädd att jag skulle ha svårt för att kunna bli gravid igen även om det gick fort första gången. Vi beslutade oss för att jag skulle använda Natural Cycles som Plan istället för preventivmedel och månaden efter hade vi prickat ägglossningen. Appen ville att jag skulle ta ett graviditetstest på juldagen men jag ville vänta. Den 30 december visades ett plus på stickan.
Där och då blev jag nästan lite besviken då jag kände "Hur ska jag orka?". Det tog några veckor att smälta och jag googlade "Få barn tätt" många gånger och läste allt jag kom över. Det var till 98% positiva berättelser jag stötte på vilket lugnade mig. Nu med endast 16 veckor kvar känner jag att detta är helt rätt. Jag är övertygad om att detta var det absolut bästa beslut vi kunde ta. Även om jag fått höra många "det kommer bli jobbigt, ställ in dig på det" "Att ha ett barn är rena semestern, att ha två är 22 gånger jobbigare" "Njut nu när en kan avlastas, sen har ni alltid händerna fulla med varsitt barn" osv. Ja, jo jag vet att jag säkert kommer känna igen mig i många av dom meningarna vissa dagar, men att höra sådant nedlåtande när det inte finns någon återvändo samt när vi är lyckliga och glada över vad som väntar kan det göra en lite smått förbannad. Vi fick höra sådant även när vi väntade Ellen och ärligt talat kände vi aldrig att någon hade rätt då ett barn för oss inte blev en begränsning utav vårt liv som många andra sa, exempelvis att man aldrig skulle få duscha ifred, kunna resa när man kände för det (ha! Det var ju långt ifrån omöjligt), få egentid ihop osv. Ett barn blev inte en särskilt stor förändring för oss. Det första halvåret var lätt som en plätt. Nu däremot har vi en jobbig period med Ellen och vissa dagar känns svarta men vi vet att det är just en period, alltså - det kommer inte alltid vara så här.
 |
| Första kvällen som föräldrar. Chock, glädje, kärlek, utmattning, alla känslor i en enda salig röra. |
Som vanligt är det ens inställning som är det avgörande om hur det slutligen blir och upplevs och då vi har inställningen att allt löser sig till det bästa och inte tar livet på alltför stort allvar är vi övertygade om att livet med två barn kommer gå hur bra som helst. Vi har trots allt prioriterat att vara hemma båda två i 8 månader i samband med att Stina-Kalle föds för att kunna lägga 100% tid på oss som familj och det kommer troligtvis göra denna förändringen betydligt lättare än om vi valt att göra som "alla andra". Gör man som alla andra, får man resultat som alla andra - därför gör vi något annorlunda och får förhoppningsvis ett annat resultat = en annan erfarenhet (sen om den är bättre än det andra återstår att se).
Om vi någon gång säger något som motsäger det vi vill ha sagt med detta inlägget - säg till oss! Vi vill inte vara dom där som säger sådant som vi själva gärna inte hade hört :-)
Kommentarer
Skicka en kommentar