La Familia

Jag kommer inte ihåg senast vi hade tråkigt väder. Maj levererar så här mot slutet. Denna veckan har inte varit lika spontan som förra utan varit betydligt lugnare. Ganska skönt det också. Niclas har hjälpt bonden Bengt att köra vatten till granngården två eftermiddagar. Jag har under mitt snart-26-åriga liv aldrig suttit i en traktor (inte vad jag minns i alla fall) så jag knöt fast Ellen på magen och åkte traktor en runda. Ellen tog sin traktoroskuld 25 år tidigare än mig, först väldigt skeptisk och nästan lite rädd men efter en liten stund gillade hon det! Tittade nyfiket runt om sig och skrattade på vägen hem.

Det är rejäla grejer., inget man vill råka stå bakom..

Helgen har vi spenderat nere i södern hos svärföräldrarna tillsammans med resten av La Familia. Lika ljuvligt väder där! För en stund kände vi båda att vi ville flytta till Ystad och bo med gångavstånd till stan. Ett litet sommarhus där hade varit min dröm. Vi vet att vi inte vill bo inne i stan på heltid men det är underbart att komma på besök och kunna gå utanför dörren och ha oändligt många promenadvägar att välja på. På landet har man inte riktigt den valmöjligheten vilket är lite tråkigt ibland. På sommaren är Ystad fantastiskt. Min favoritstad alla kategorier!

Gårdagen spenderades utomhus hela dagen och både lunch, fika och middag intogs vid detta långbord. Man fick en riktig känsla av student och midsommar.

En sådan helg man stoppar in i hjärtat och minns! Dessa härliga familjeträffar. Jag hoppas innerligt att vi får en tight skara kusiner som kommer ha många roliga minnen tillsammans.

Vi kom hem i förmiddags och missade tyvärr kusin Willes premiär som löpare på 400 m. Ellen har inte varit på så lysande humör så vi prioriterade hennes sömn med en förhoppning att få en bra dag. Om lurarna inte blir bra så blir humöret därefter. Niclas och jag sov som krattor inatt så vi har varit mer döda än levande och tagit en timme i taget. Dagen har gått oväntat bra. Vi har verkligen kört teamwork och inte lagt någon som helst energi på det gnäll som uppstått och Ellen har varit på hyfsat bra humör trots två för korta lurar. Det blev en puss, kram och en high five när ungen somnat utan protest och på egen hand. Vi klarade av ännu en dag som man inte tror man ska överleva när man vaknar kl 5.30 och inte en enda sur min mot varandra. Jag gick ut på en promenad med ljudbok i öronen "med känsla för barns självkänsla" började jag lyssna på. Verkar mycket lovande. Kan nog innehålla en hel del som kan vara bra att ta med sig i föräldrarollen. Niclas, vad gjorde han? Gissa en gång... Höll på i trädgården såklart!

Han gjorde en liten provisorisk trappa. Kanten har varit lite riskabel för Ellen då stenarna som låg där innan var i varierande storlek. 

Nu är det sängen som gäller här för att ta igen nattens dåliga sömn. Ellen sov som en stock men vi delade en 120 säng och det var inte det roligaste och jag sov dessutom oroligt och låg och tänkte och funderade och kunde inte koppla av, så inatt blir det andra bullar! Hoppas på att få sova till åtminstone 06.