BVC är frivilligt
I måndags var vi på det där läkarbesöket på BVC som skulle ha skett för 3 veckors sedan men som blev inställt. Vi hade beslutat oss innan för att detta skulle bli vårt sista besök på BVC. Den känslan förstärktes ytterligare efter besöket. Vi ska INTE dit mer, det är ju trots allt ett erbjudande som är frivilligt.
Ellen hade ju bara gått upp 300 g på 3 månader sist vi var där, vilket vi var säkra på berodde på 6 veckor i Thailand med dålig aptit. Nu hade hon gått upp 410 g på mindre än 3 veckor och viktkurvan pekade rakt upp och vi var jättenöjda! Hon hade växt 1 cm på dessa veckorna också. Nu vägde hon in på 7940 g och var 74 cm lång. Men läkarna var inte nöjda. "Hon ligger ju två standardavvikelser under normalkurvan". Efter att ha hört om deras kurvor lackade Niclas ur och berättade tydligt vad han tycker om deras kurvfokus och stämningen blev aningen obekväm. Läkarna var nog inte vana vid att någon ifrågasatte deras jobb och vår sköterska ville nog helst sjunka genom golvet efter vad man kunde se på hennes kroppsspråk. VI är inte oroliga över vårt barn. Hon älskar mat, hon äter ALLT (det finns verkligen ingenting hon inte äter som vi gett henne), växer bra på längden, går UPP i vikt om än långsamt, utvecklas bra, sover hela nätter, kissar normalt, dricker bra, normal avföring, ja allt som kan vara bra är bra. Vad är det då att oroa sig för?
Dom ville koppla in en dietist alternativt en barnläkare, men det tackade vi vänligt men bestämt nej till. Vad ska en dietist lära oss? Det vi inte redan vet (att hon ska ha olja, smör och fettrik mat) kan vi läsa om på andra ställen. En barnläkare ville dom koppla in "ifall hon kanske har en ämnesomsättningssjukdom". Vi tackade nej till allt men gick med på att komma på ett besök i sommar för att kolla vikten på henne.
När vi kom ut till bilen bröt jag ihop och blev ledsen. Jag bet ihop hela besöket och kämpade för att inte börja gråta. Dessa gravidhormoner spelar mig spratt! Istället för att stå på mig blir jag ledsen och känner mig som världens minsta människa. Vi diskuterade fram och tillbaka och har även bollat med nära och kära och vi känner oss trygga med vårt val att sluta gå dit. Jag skickade ett mail till vår BVC-sköterska på kvällen och förklarade vänligt varför vi väljer att inte komma dit mer. Har inte fått svar än.
Vi har även bestämt oss för att inte göra något annat än fortsätta som vi gör. Ösa på med riktigt smör och olja i maten och låta henne äta precis när hon vill. Vi kommer inte kontakta någon barnläkare. Jag var väl lite mer positiv till det än Niclas IFALL något skulle vara fel. Men som han sa, vi tog ett PKU-test på henne när hon föddes för att kolla eventuella ärftliga ämnesomsättningssjukdomar och det visade ingenting. Ellen har aldrig fått i sig ett enda läkemedel (vaccin, k-vitamin, värktablett eller annat man kan köpa på apotek) och ätit nästintill 100% ekologisk mat, aldrig ätit halvfabrikat med knepiga ingredienser. Vad skulle hon då kunna ha skapat en sjukdom av? Och jag ringer ju inte och bokar in ett möte med en läkare för att kolla IFALL jag är sjuk om jag mår bra i övrigt? Hade vi märkt något avvikande hos henne så hade vi självklart rett ut det, men i nuläget finns det absolut ingenting att ta på. Hade hon gått ner i vikt hade det varit en helt annan sak.
Som grädde på moset frågade ena läkaren vad Ellen fick till frukost, gröt svarade jag.
- Jaha, Sempers gröt då eller?
- Nej hemmagjord havregrynsgröt med chiafrön och diverse andra frön. Med antingen aprikospuré, katrinplommonpuré, hallon, blåbär, banan eller något annat.
Läkaren tittade skeptiskt på mig och frågade varför vi inte gav henne berikad industrigröt.
Bara den frågan fick mig att tappa allt förtroende för henne som läkare. 7 års utbildning och hon förstår inte att något som finns naturligt här på jorden, helt oprocessat, alla dagar i veckan slår industritillverkad gröt med en ingredienslista gemene man inte förstår sig på.
Vi kör helt enkelt på det vi tror är bäst för Ellen och så länge hon inte uppvisar några tecken på att hon inte mår bra så vet vi att vi gör helt rätt!
Ellen hade ju bara gått upp 300 g på 3 månader sist vi var där, vilket vi var säkra på berodde på 6 veckor i Thailand med dålig aptit. Nu hade hon gått upp 410 g på mindre än 3 veckor och viktkurvan pekade rakt upp och vi var jättenöjda! Hon hade växt 1 cm på dessa veckorna också. Nu vägde hon in på 7940 g och var 74 cm lång. Men läkarna var inte nöjda. "Hon ligger ju två standardavvikelser under normalkurvan". Efter att ha hört om deras kurvor lackade Niclas ur och berättade tydligt vad han tycker om deras kurvfokus och stämningen blev aningen obekväm. Läkarna var nog inte vana vid att någon ifrågasatte deras jobb och vår sköterska ville nog helst sjunka genom golvet efter vad man kunde se på hennes kroppsspråk. VI är inte oroliga över vårt barn. Hon älskar mat, hon äter ALLT (det finns verkligen ingenting hon inte äter som vi gett henne), växer bra på längden, går UPP i vikt om än långsamt, utvecklas bra, sover hela nätter, kissar normalt, dricker bra, normal avföring, ja allt som kan vara bra är bra. Vad är det då att oroa sig för?
Dom ville koppla in en dietist alternativt en barnläkare, men det tackade vi vänligt men bestämt nej till. Vad ska en dietist lära oss? Det vi inte redan vet (att hon ska ha olja, smör och fettrik mat) kan vi läsa om på andra ställen. En barnläkare ville dom koppla in "ifall hon kanske har en ämnesomsättningssjukdom". Vi tackade nej till allt men gick med på att komma på ett besök i sommar för att kolla vikten på henne.
När vi kom ut till bilen bröt jag ihop och blev ledsen. Jag bet ihop hela besöket och kämpade för att inte börja gråta. Dessa gravidhormoner spelar mig spratt! Istället för att stå på mig blir jag ledsen och känner mig som världens minsta människa. Vi diskuterade fram och tillbaka och har även bollat med nära och kära och vi känner oss trygga med vårt val att sluta gå dit. Jag skickade ett mail till vår BVC-sköterska på kvällen och förklarade vänligt varför vi väljer att inte komma dit mer. Har inte fått svar än.
Vi har även bestämt oss för att inte göra något annat än fortsätta som vi gör. Ösa på med riktigt smör och olja i maten och låta henne äta precis när hon vill. Vi kommer inte kontakta någon barnläkare. Jag var väl lite mer positiv till det än Niclas IFALL något skulle vara fel. Men som han sa, vi tog ett PKU-test på henne när hon föddes för att kolla eventuella ärftliga ämnesomsättningssjukdomar och det visade ingenting. Ellen har aldrig fått i sig ett enda läkemedel (vaccin, k-vitamin, värktablett eller annat man kan köpa på apotek) och ätit nästintill 100% ekologisk mat, aldrig ätit halvfabrikat med knepiga ingredienser. Vad skulle hon då kunna ha skapat en sjukdom av? Och jag ringer ju inte och bokar in ett möte med en läkare för att kolla IFALL jag är sjuk om jag mår bra i övrigt? Hade vi märkt något avvikande hos henne så hade vi självklart rett ut det, men i nuläget finns det absolut ingenting att ta på. Hade hon gått ner i vikt hade det varit en helt annan sak.
Som grädde på moset frågade ena läkaren vad Ellen fick till frukost, gröt svarade jag.
- Jaha, Sempers gröt då eller?
- Nej hemmagjord havregrynsgröt med chiafrön och diverse andra frön. Med antingen aprikospuré, katrinplommonpuré, hallon, blåbär, banan eller något annat.
Läkaren tittade skeptiskt på mig och frågade varför vi inte gav henne berikad industrigröt.
Bara den frågan fick mig att tappa allt förtroende för henne som läkare. 7 års utbildning och hon förstår inte att något som finns naturligt här på jorden, helt oprocessat, alla dagar i veckan slår industritillverkad gröt med en ingredienslista gemene man inte förstår sig på.
Vi kör helt enkelt på det vi tror är bäst för Ellen och så länge hon inte uppvisar några tecken på att hon inte mår bra så vet vi att vi gör helt rätt!
Kommentarer
Skicka en kommentar