Vi har nu återfått ett internet väl värt namnet. Dom senaste tre dygnen har vi spenderat nere i Ao Nang. Vi har bott på Timber House. Ett medelklasshotell som hade fått dålig kritik för sin frukost och sina hårda sängar. Vi tyckte sängarna var mycket sköna och frukosten var riktigt bra! Det bästa med hotellet var dock att dom erbjöd gratis barnsäng. Efter 34 dagar med Ellen snurrandes mellan oss eller liggandes på golvet bredvid sängen men med krypvänlig kant upp till oss så var det ljuvligt, en dröm som blev sann att få lägga ner henne i en spjälsäng - och ungen blev kvar där! Plötsligt kunde vi ligga på sängen både Paulina och jag utan att en av oss skulle krypa efter Ellen när hon letar skräp i papperskorgar, drar i sladdar eller stoppar munnen full av obarnvänliga prylar.
 |
| Paulina var nöjd med frukostbuffén |
 |
| Ellen också |
Nere i Ao Nang händer det aningen mer än det gör exempelvis på Lanta. Det finns liv och rörelse överallt. Stan dör inte heller ut då turisterna kommer i en stril ström året runt här. Vi blev alldeles trötta efter några dagar av allt folk och tänkte att ödsligheten på Lanta inte var så dum ändå. Ao Nang är också dyrt. Mycket dyrt. Eller dyrt för att vara Thailand kan man väl säga. På Lanta kostade stekt ris med kyckling ca 70 baht på ett ställe som inte låg precis vid havet. På Ao Nang beach ca 150. Det är mer än dubbla pengarna. Efter snart 6 veckor här nere har vi kommit in i baht-tänk och då är 150 mycket pengar även om det översatt till svenska inte rör sig om mer än 38 kronor. Vi har fått en förståelse nu som vi inte hade innan om vad som är dyrt eller billigt här nere. Till en början tyckte vi allting var billigt då vi översatte till svenska och tänkte "herregud vad billigt" om allting. Nu tänker vi lite mer som en välbärgad thailändare och har lärt oss hitta dom billiga ställena. För visst fanns dom även nere i Ao Nang.
 |
| Ellen med en kokosnöt. I början betalade vi gladeligen 90 baht för en sådan. Idag går vi till rätt ställe och betalar 40. |
 |
| Nygrillad fisk för inga pengar alls nästan. Doftade ljuvligt varje morgonen då stranden var kantad av försäljare |
Första dagen checkade vi in på hotellet. Badade lite i poolen som vid första anblick var fräsch och fin. Vid närmare titt såg vi att den behövdes uppdateras då stora kakelbitar lossnat lite varstans längs kanterna. Dock inget som direkt störde. Det bästa med poolen var att på väg ner i det djupa fanns en lång kant på ca 3x10 meter där vattnet inte var djupare än 20 cm. Där kunde Ellen krypa omkring utan att få vatten i ansiktet. Paulina och jag kunde nöjt sitta i vattnet och se på när Ellen sysselsatte sig tämligen ensam. Mitt i detta grunda parti fanns det några palmer där det runt om låg ett gäng stenar. Ellen stod nöjt och plockade sten efter sten. Släppte dom i vattnet så det ploppade fint. Sedan samma procedur om och om och om igen. Ellen har nog tröttnat på att bada också. I början älskade hon vattnet och ville simma runt när vi la henne på magen. Nu tröttnar hon efter 2 minuter och vill hellre krypa på land. 6 veckor i Thailand och poolbad för både vuxna och barn börjar bli rätt tjatigt.
Dom senaste dagarna har vädret blivit markant varmare. Inte till en fördel dock som jag gissar ni hemma i Sverige kanske ser det efter en påskhelg med bakslag på våren. Vi ligger dock nära 40 grader i skuggan nu från ca kl 8 på morgonen till sent efter solen gått ner. På dagarna är det vindstilla och sol från klarblå himmel. Det är inte skönt. Det är hemskt. Värmen är så stark stundtals att man känner att man nästan förlorar medvetandet för en stund. Svetten rinner konstant och vi vill bara hålla oss inne i AC. När vi idag åkte tuk tuk tillbaka till huset klev den thailändska chauffören ut och suckade "today is really hot day".
Det har även firats nyår sedan vi skrev sist. Thailändska nyåret och år 2560 enligt deras tideräkning firades in mer ett enormt vattenkrig. Enligt deras tro ska staden och alla kroppar renas inför det nya året. Om någon sprutar vatten på dig är det inte för att vara taskig utan för att rena dig. I två dagar höll vattenkriget på. Dag ett var det enormt vilken folkfest vi fick uppleva. En cortege av bilar på tusentals som aldrig tog slut slingrade sig fram längs gatan nere vi stranden. Den ena mer utsmyckad med vattenkanoner, folk med stora baljor och vattenpistoler än den andra. Ingen kom undan att bli nedskvätt. Inte heller Ellen. Hög musik dånade från högtalare och alla såg ut att vara allmänt lyckliga. Dock fick vi höra att årets upplaga var väldigt mild då det fortfarande råder landssorg efter kungens död. Jag undrar hur ett glädjefyllt år ter sig...
Annars har vi gått morgonpromenad tidigt efter frukost innan värmen slagit till. Ca 1 timme och 10 minuter har vi gått längs stranden. Dock gick vi aldrig längs Ao Nang beach utan gick ner till Nopparat Thara istället då vi hade bättre feeling till den stranden. Inte så mycket turister där heller, mest thai. Och en stundtals fin liten strandpromenad som vagnen rullade på. Ibland.
 |
| Såhär ser det dessvärre ut nästan överallt. Det förtar lite bilden av det tropiska fina Thailand. Det är väldigt smutsigt nästan överallt tyvärr. |
Idag är vi tillbaka i huset och vi räknar dagarna till att få åka hem. Vi är mätta på Thailand nu. Vi kan detta. Vi har ätit all mat, sett allt krimskrams, solat varje dag och badat i haven. Känt sanden mellan tårna och tittat på tusentals fina palmer varje dag. Druckit fantastiskt goda kokosnötter och träffat mycket trevliga människor. Men nu vill vi hem till den riktiga vardagen. Få lite struktur, äta annan mat, gå ordentliga promenader i riktiga skor, kunna andas frisk luft och få rutin på Ellens sovande. Vi ångrar inte vår resa en sekund, vi hade gjort om den igen. Ett tips till andra är dock att en månad skulle räckt. Sluta när man var på topp och såg allt med stora turistiga ögon. Ibland kan det blir för mycket utav det goda.
Kommentarer
Skicka en kommentar