Koh Lanta del 2, dag 6 - Thailand dag 25 - Namnge sina grannar

När det är lågvatten här på ön så är det verkligen lågt. Utan att ha mätt exakt så är det i alla fall en 150-200 meter mer strand när vattnet är ute och tvärtom såklart vid högvatten. Lågvatten är det när vi går vår morgonpromenad. Det är spännande att gå långt ute bland stenar och sjöbotten som bara några timmar senare är långt under vattenytan. Många av båtarna står vid ebb helt på grund. 

På morgnarna brukar vi stöta på några hundar som håller till nere vid "Time for lime" längst nere på Klong Dao, som utöver en restaurangskola även har ett djurskyddsprogram här på ön. Hundarna lever ett fint liv i deras regi. Hundarna jagar varandra och springer omkring bland alla stenar och de tusentals krabborna som kommer fram vid ebb. Idag kom hundarna fram och hälsade och var riktigt tillgivna. Thailändarna dock gillar inte hundar utan många ser hundarna som skadedjur. En thailändsk man kastade en sten på en av hundarna när vi gått där ifrån. För en kort stund tänkte jag plocka upp en sten och kasta tillbaka på mannen men Paulina tyckte det var en dum idé så jag lät bli men orättvisa mot försvarslösa djur får mig att tända på alla cylindrar. 

Den bruna hunden har bara tre ben men lika glad är hon för det och jagar den svarta så det står härliga till. 

I morse såg vi en påtänd kvinna, troligen hög på LCD som showade nere vid vattenbrynet. Hon tjoade, tjimmade och gjorde grimaser. När vi kom närmare såg vi att där satt en man framför henne i vattenbrynet. När vi kom ännu närmre såg vi att mannen hade en lite bebis i famnen. Då föll polletten ner... Vuxna människor framför en bebis ser mycket märkligt ut på avstånd.

Våra vänner här, tyskarna, åker hem imorgon. Det ska bli aningen tråkigt då vi i flera dagar nu spenderat mycket tid i poolen tillsammans med dem. Jag har lekt med deras son och kastat honom hejvilt i poolen. Mamman och Paulina har pratat mycket om ditt och datt och mannen och jag likaså. Man bildar en speciell relation till människor när man är på resa. Man frågar sällan vad folk arbetar med, för det spelar ju faktiskt ingen roll, men hemma i Sverige är det bland det första man frågar. Här befinner sig alla i stort sett av samma anledning och bor man som vi gör och bokar allting själva och inte via en förmedling hamnar man ofta på ställen där andra människor gjort samma sak och oftast, inte alltid, är många av människorna man möter lite av samma skrot och korn som en själv.

Till Thailand åker många för stränderna, maten och värmen. Precis som vi. 

Paulina och jag döper alltid människor på boendena vi bor på. Det blir lättast då att kunna prata om dom om vi båda förstår vem vi menar. Här på Golden Bay har vi bland annat;

Lebbarna - ett tyskt lesbiskt par, dom åkte hem igår
Systrarna - Vet inte om dom är systrar men dom såg lika ut, möjligen kompisar, inte homo. Åkte hem idag
Siv och Erik - Ett svenskt äldre par. Ingen aning vad dom heter, men dom passar som Siv och Erik. Är kvar.
Tyskarna - våra tyska vänner. Åker hem imorgon
Rikemansfamiljen - Bor i den dyraste bungalowen nere vid havet. Svenskar. Bor kvar
Tarzan och Jane - okänd härkomst. Mannen har långt stripigt, solblekt hår - en solklar Tarzan.

Efter att ha pratat med andra personer om detta fenomen att "namnge sina grannar" vet jag att vi inte är ensamma om detta. Jag undrar bara, vad kallar andra oss för? Eftersom vi varje dag kommer med Ellen på magen kanske vi är mer kända som kängurufamiljen?!