Thailand dag 32 - Sämsta restaurangbesöket hittills
Idag har det varit en riktigt varm dag, en sådan dag då jag får panik av att vara ute och drar mig in till AC:n istället. Det är möjligt att det är så här varmt det är här i fastlandet, vi har ju vant oss vid ö-livet där det fläktar lite hela tiden och där värmen inte är lika intensiv. Här är den fruktansvärd emellanåt. Den slår mot en som en bastuvägg. Men jag har ändå försökt vara ute och sola lite varvat med dopp i poolen.
Nu i eftermiddags släppte det dock lite då världens regnoväder slog in. När det slutat regna åkte vi ner till Ao nang för att äta ute och handla mat på vägen hem.
Efter många om och men valde vi "svenskrestaurangen" som pappa kallar den. Dyr som skjortan men det fanns även lite billigare alternativ så vi tog varsin hamburgare. 200 baht kostade den. Det är dyrt här. Och tyvärr smakade den som en riktigt hård skosula. Och Ellen visade sitt sämsta restauranghumör hittills. Hon var jättetrött och gnuggade sig i ögonen så det förklarade saken, men ibland kan man rädda besöket med lite brödbitar. Inte idag. Redan innan maten kommit in ballade hon ur så jag fick ta henne i sjalen och gå en runda medan Niclas åt och min mat stod och blev kall. Sova skulle hon inte så jag gick tillbaka och försökte äta min pommes medan hon satt i sjalen. Gick sådär. Hon skulle ha allt jag åt. Till slut tog Niclas henne och gick en runda så jag också fick äta upp. Det blev ett kort restaurangbesök och det allra första med både pappa och Sawetree. Tror dom börjar tycka Ellen är en liten gnällspik. Dom ser bara hennes allra sämsta sidor för hennes bästa sidor har hon bara visat på Lanta.
Nu är klockan snart 21 här och Niclas sover redan. Ja Ellen också. Hon vaknade kl 05 imorse. Det är olidligt tidiga mornar här. Hon vaknar alltid runt 05.30 men hon verkar tidigarelägga det nu... Hade vi varit hemma hade vi aldrig accepterat detta, hon hade snällt fått sysselsätta sig i sin säng till kl 06 då det är vår gräns för vad som är morgon. Men här där vi inte har någon spjälsäng utan hon sover på madrass på golvet kan vi inte göra annat än låta henne vara vaken då hon kryper runt överallt och klättrar upp i vår säng och leker. Själv är man mer död än levande vid den tiden. Av den anledningen längtar jag hem extra mycket just nu så vi kan få rutiner igen. Nu ska jag också försöka sova så jag åtminstone får någorlunda bra med sömn innan det är morgon igen...
Nu i eftermiddags släppte det dock lite då världens regnoväder slog in. När det slutat regna åkte vi ner till Ao nang för att äta ute och handla mat på vägen hem.
Efter många om och men valde vi "svenskrestaurangen" som pappa kallar den. Dyr som skjortan men det fanns även lite billigare alternativ så vi tog varsin hamburgare. 200 baht kostade den. Det är dyrt här. Och tyvärr smakade den som en riktigt hård skosula. Och Ellen visade sitt sämsta restauranghumör hittills. Hon var jättetrött och gnuggade sig i ögonen så det förklarade saken, men ibland kan man rädda besöket med lite brödbitar. Inte idag. Redan innan maten kommit in ballade hon ur så jag fick ta henne i sjalen och gå en runda medan Niclas åt och min mat stod och blev kall. Sova skulle hon inte så jag gick tillbaka och försökte äta min pommes medan hon satt i sjalen. Gick sådär. Hon skulle ha allt jag åt. Till slut tog Niclas henne och gick en runda så jag också fick äta upp. Det blev ett kort restaurangbesök och det allra första med både pappa och Sawetree. Tror dom börjar tycka Ellen är en liten gnällspik. Dom ser bara hennes allra sämsta sidor för hennes bästa sidor har hon bara visat på Lanta.
 |
| En restaurang kör julfirande mitt i april... |
Nu är klockan snart 21 här och Niclas sover redan. Ja Ellen också. Hon vaknade kl 05 imorse. Det är olidligt tidiga mornar här. Hon vaknar alltid runt 05.30 men hon verkar tidigarelägga det nu... Hade vi varit hemma hade vi aldrig accepterat detta, hon hade snällt fått sysselsätta sig i sin säng till kl 06 då det är vår gräns för vad som är morgon. Men här där vi inte har någon spjälsäng utan hon sover på madrass på golvet kan vi inte göra annat än låta henne vara vaken då hon kryper runt överallt och klättrar upp i vår säng och leker. Själv är man mer död än levande vid den tiden. Av den anledningen längtar jag hem extra mycket just nu så vi kan få rutiner igen. Nu ska jag också försöka sova så jag åtminstone får någorlunda bra med sömn innan det är morgon igen...
Kommentarer
Skicka en kommentar