Sunny

För tre dagar sedan togs det tuffaste beslutet jag någonsin tagit. Min kära hund Sunny fick lämna mig och huset på landet. Han har inte avlivats utan omplacerats. Detta mycket på grund av min egoism om att kunna flytta utomlands i oktober. Dom tankarna kommer jag få arbeta med en tid framöver. Men till stor del även för att Sunny sedan Ellen kom till livet tagit avstånd från "flocken". Jag har pratat med hundpsykologer om detta och tydligen kan rangordningen i flocken (familjen) ändras så pass att vissa individer inte vill tillhöra den längre. Sunny är en sådan individ. Så i slutändan hade detta beslutet fattats ändå då jag innerst inne vet att det inte är rätt för Sunny att bo kvar här när han så tydligt visat att han inte trivs alla dagar. För mig var detta som att dra ett plåster - hellre snabbt än långsamt. Extrem smärta till en början men sen kan man gå vidare istället för att dra ut på lidandet. I tanken togs detta beslutet för någon månad sedan och när möjligheten dök upp att placera honom på ett underbart ställe i den skånska myllan tog jag chansen att ge honom ett värdigt hundliv. Sunny är nu i en flock om åtta hundar och på de bilder och filmsnuttar jag fått se av honom de senaste tre dagarna inser jag att beslutet var helt riktigt för hans del, mindre bra för min egen.  Sunny har varit vid min sida i fem år - längre än vad Paulina och jag känt varandra. Det är aldrig lätt med avsked men vetskapen om att han lever gott, får massor av kärlek och motion varje dag gör avskedet lättare, i alla fall kommer det vara lättare framöver när jag fått bearbeta detta ordentligt. Just nu går tankarna isär. Ena stunden vill jag åka dit och hämta hem honom - som om han vore på dagis. Andra säger att nu kan jag leva mer spontant och drömmen om ett liv i Spanien är allt mer levande då Sunny varit "problemet" i den drömmen då jag inte vill vaccinera honom och då kan han inte få följa med enligt EUs lagar. Skulden i allt välja mitt ego framför Sunny är det som tär mest. Jag har fem månader innan flytt att komma över den. Drömmar om Spanien är inte alltid guld och gröna skogar - det är även svåra, obekväma och egoistiska beslut.

Min älskade vän

Tre dagar som hundlös vet jag och även Paulina att vi inte kommer vilja leva ett liv utan hund. När vi lekt av oss i Spanien och gjort dom där resorna som vi vill göra som på sätt och vis kräver att man är mindre bunden kommer det komma en hund till denna familjen igen.

Igår var det en solig dag och vi passade på att natta Ellen i vagnen och gå en runda. Det kändes fånigt att gå utan hund men vi gick ner till Tomatens hus som öppnat för säsongen. Vi köpte med oss lite goda tomater och gurkor. 5 spänn för gurkor direkt från drivhuset - lite som Thailand fast mindre exotiskt.

Ellen vaknade när vi kom dit och tittade med stora ögon på alla färgglada tomater. Sedan var hon vaken hela vägen hem och var på strålande humör i vagnen.